– små och stora gåvor behövs i Guds rike

Till mycket av arbetet i Guds rike behövs människors gåvor. Missionsgården Strandhem och ungdomsorganisationen ELU är två små delar av Guds rike, där människor år efter år har fått möta Jesus – därför att andra har gett av sina pengar.


Den här lördagen i augusti är det lätt att förstå att Strandhem är en viktig plats. Hundratals ungdomar strömmar ut och in ur byggnaderna, äter glass, badar, spelar volleyboll och sitter och snackar i små klungor. Snart ska alla samlas i smågrupper och sen är det kvällsmöte med undervisning, förbön och lovsång. Det är ELUs stora sommarläger PULS som pågår. 

Sedan Missionsgården startades för snart 80 år sedan har tusentals barn och ungdomar samlats hit till barnläger, konfaläger och ungdomsläger. Här har många mött Jesus för första gången och ännu fler har fått växa i tro. Här finns också en bibelskola där mängder av unga människor under ett helt år har fått komma nära Gud på djupet. För att inte tala om alla äldre som samlats till predikningar, bibeldagar och läger. Det är svårt att ens försöka tänka på allt som Gud gjort i alla olika människors liv på denna plats. Men inget av detta hade varit möjligt om inte folk gett och offrat.

Små och stora gåvor

– Allt hänger på att det kommer in gåvor, säger Tomas Nilsson som är föreståndare på gården. Lägeravgifter räcker inte för att hålla hela gården igång, med personalkostnader, underhåll, lokaler, drift och allt.
Tomas berättar att det kommer många mindre gåvor, som tillsammans gör väldigt stor skillnad. Speciellt de som ger under lång tid – det blir mycket till slut. Men varje år kommer också några stora gåvor som blir helt avgörande. För några år sedan byggdes nya hus för boende och klassrum som kostade ungefär 15 miljoner. Då visade det sig att många var beredda att ge mycket.

ICA-kasse-gåva

– En dag kom det in en man med en ICA-kasse. Jag hade aldrig sett honom förut och tror inte han varit här innan, men han hade hört att vi byggde. Han räckte över kassen och sa att han trodde att vi behövde detta. Där i låg 100 000 kr i kontanter! Jag blir fortfarande helt mållös. En annan dag låg här ett kuvert utan avsändare. I ett A4-papper som hölls ihop av ett gem låg en postväxel värd 200 000 kr. Vi får också ännu större testamenten ibland – alltså att man ger sina pengar hit när man dör. Det är fint. Och det är ju ett tecken på att Strandhem betyder mycket. Av tacksamhet till Herren vill man vara med och se till så att gården kan fortsätta existera.

Alla kan hjälpa till

På lördagskvällen arrangeras ett insamlingslopp på PULS. Ungdomar springer, hoppar och tar sig på roliga sätt runt en bana. Innan loppet har de tillfrågat andra, både på lägret och hemma, som betalar för varje varv de gör. Alla pengar går till missionen. Förra året samlades 118 000 kr in och Oskar Wikdahl som jobbar i ELU hoppas på ännu mer i år.
– För mig är detta ett ultimat uttryck för hur Guds folk kan samarbeta för att hjälpa andra. Några sponsorer kan ge mycket, andra kan ge mindre men i stället bidra genom att vara med i loppet, bjuda på sig själva och hitta fler sponsorer. Ungdomarna är taggade och väldigt bra på att bidra på detta sättet. De peppar varandra och är beredda att ge.
ELU är också en organisation som går runt helt på gåvor. Runt 2 miljoner kronor kommer in varje år.
– Men det är en liten rörelse så det blir ganska mycket gåvor i snitt per person. Det är fantastiskt. 

Rätt ordning

Oskar betonar att man inte behöver ge pengar för att vara med. 

”Vad kommer egentligen först, mitt liv och min bekvämlighet eller att ge?”

– Självklart! Samtidigt är vi som kristna kallade att offra på olika sätt. Så jag tror det är värdefullt för alla att fundera på vilka sätt man offrar på – och varför man inte gör det. Om man har inställningen att allt ändå är Guds, då blir det inget problem: ”Ah, nej, jag måste ge.” – Nej, det måste jag inte. Men jag kan göra det, för jag behöver kanske egentligen inte hela mitt studiemedel – och så kan jag få betyda något för andra.
Oskars bästa tips för att börja ge är att vända på ordningen. Att inte ge det som blir över. Utan i stället först fundera på hur mycket man vill ge. Sen anpassa livet efter det. Det gäller både ungdomar och vuxna med lön.
– Vad kommer egentligen först, mitt liv och min bekvämlighet eller att ge?
Därför är det en hjälp med till exempel regelbunden månadsgåva med autogiro, menar han. Eller att bestämma en summa som man alltid ger i kollekten, minst. Då blir det gjort, som man ju vill.

Krock

– Jag ser bland unga både en medvetenhet om andras behov och en verklig önskan att hjälpa. Det är fint och ligger rätt så tydligt i vår kultur just nu. Men samtidigt krockar det ofta med något annat som också ligger i vår kultur, att man ska ha ett lyckat liv och förverkliga sig själv. Och det där kostar pengar: prylar, kläder och upplevelser. Alla är på när man pratar om att hjälpa till, men om man sen blir mer konkret och säger att vi kanske ska skänka halva studiemedlet till dem som verkligen behöver hjälp… då blir det ofta snack om ett par nya jeans eller en ny mobil i stället. Så här behöver vi nog ändå utmanas att bli lite mer konkreta – även om längtan att hjälpa till verkligen finns.

Insamlingsloppet på PULS visar tydligt att folk vill vara med och ge. Det är härligt att se ivern hos ungdomarna som kämpar sig runt banan och hos dem som hejar på. Det är roligt och meningsfullt att ge till det som betyder något. Insamlingsloppet ger pengar som blir till välsignelse i Guds rike. Fler får lära känna Gud och växa i tro. Fler får mat, trygghet och hjälp. Och kanske kan det också få bli en påminnelse för oss alla, att även i vardagen bli konkreta och hitta bra former för vårt givande – och nya kreativa sätt att samla in mer till Guds rike.

Foto: Amandus Einarsson
Jakob Andersson
Verksamhetsledare i ELU och redaktionschef för Insidan, Örkelljunga. jakob.andersson@elungdom.se
DELA
Föregående artikelJESUS – möter den behövande
Nästa artikelPusselbitarna