Pingstkyrkan, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan – listan på kyrkor i vårt land kan göras lång. Insidan bad Fredrik Carlsson förklara hur de skiljer sig åt och hur de hänger ihop.

Egentligen finns det endast EN kyrka; Kristi kyrka. Den består av alla som är döpta och har en levande tro på Jesus. Vi kristna är alla med i samma stora världsvida familj. Tyvärr är denna familj splittrad i många olika kyrkliga organisationer och samfund, som lär och bekänner mer eller mindre olika. Tyvärr skriver jag, eftersom Jesus själv önskar att alla som tror på Jesus ska vara enade (Joh 17:20-23). Nu är ändå verkligheten sådan att vi har olika kyrkor och samfund. Vad kännetecknar då de olika grupperingarna?

De ortodoxa och katolska kyrkorna – de äldsta

Länge fanns i huvudsak en enda kyrka, som rymde många olika traditioner. Men på 1000-talet splittrades kyrkan i en västlig och en östlig del. Den västliga delen blev katolska kyrkan och den östliga blev ortodoxa kyrkan. Skillnaderna i tro är inte så stora. De tydligaste skillnaderna är kanske att de ortodoxa kyrkorna inte erkänner att påven i Rom är deras överhuvud, och att deras gudstjänster är lite annorlunda än de katolska. De räknar båda med sju sakrament (eller mysterier, som de kallas i ortodoxa kyrkan). I båda döper man barn.

Svenska kyrkan – luthersk och evangelisk

Kyrkan kom till Sverige runt år 1000 och var fram till 1500-talet en del av den katolska kyrkan. När reformationen under Martin Luthers ledning kom igång 1517 så ledde det snart till att det bildades nya lutherska kyrkor. Kyrkan i Sverige valde då att lämna katolska kyrkan och bli luthersk.

De lutherska kyrkorna vände sig emot den katolska uppfattningen att påven i Rom skulle ha en speciell ställning som Guds särskilda sändebud. De tyckte också att katolska kyrkan lagt sig till med läror och traditioner som inte hade stöd i Bibeln. Man ville rensa bort dessa eftersom de skymde evangeliet – att vi blir frälsta bara av nåd tack vare att Jesus vunnit förlåtelse åt oss.

EFS och ELM – väckelse och samlingar utan präst

På 1800-talet var det andliga läget i Sverige illa ställt. Många präster predikade inte ett rent evangelium. Vid mitten av 1800-talet drog en väckelsevåg fram över vårt land då människor upptäckte att Jesus har gjort allt som behövs för att vi ska få vara Guds barn. En av de personer som betydde mest för den evangeliska väckelsen i Sverige var Carl-Olof Rosenius. Han var inte präst men predikade ändå. På många håll byggde man snart egna missionshus som man samlades i. Oftast var det personer som inte var prästvigda som predikade.

Egentligen finns det endast EN kyrka; Kristi kyrka.

Man bildade en organisation, EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen), för att hålla samman och organisera missionsföreningarna som bildades på olika platser över hela landet. På en del håll samarbetade missionsföreningarna med Svenska kyrkan, på andra håll hade man inte mycket med varandra att göra.

I början av 1900-talet blev det en splittring inom EFS som ledde till att ELM bildades 1911. Orsaken var skillnader i bibelsyn. Från början hette ELM Bibeltrogna Vänner men bytte namn för 10 år sedan.

Inom EFS och ELM har det hela tiden varit olika på olika platser hur nära man samarbetat med Svenska kyrkan. På en del håll tänker missionsföreningarna att man är ett komplement till Svenska kyrkan. Då har man oftast ganska enkla samlingar i missionshusen med mest sång och predikan, som ett tillägg till det man får genom gudstjänsterna i Svenska kyrkan. På andra håll är missionsföreningarna mer som församlingar där man inte har någon kontakt med Svenska kyrkan. Då har man ibland också eget nattvardsfirande.

Frikyrkor – annan syn på sakramenten

Väckelsen kring Rosenius på 1800-talet splittrades snart upp i flera olika grupperingar. Flera nya kyrkor bildades som helt klippte banden med Svenska kyrkan. Man bildade ”frikyrkor”. Frikyrkorna ville ha egna pastorer som ledde deras församlingar. De flesta frikyrkor ser inte nattvarden som ett sakrament där Gud ger oss förlåtelse utan mest som en stund som ska hjälpa oss att komma ihåg Jesus död.

De flesta frikyrkor tror också annorlunda om dopet. De menar att barndopet inte är giltigt, utan att man måste vara gammal nog för att ha en egen tro innan man döps. Först tro, sedan dop.

I de flesta frikyrkor har man inga regler för hur en gudstjänst skall vara uppbyggd, så gudstjänsten kan se rätt olika ut i olika kyrkor.

Det viktigaste

Det viktigaste är att vi som kristna är en del av någon kristen gemenskap. Samtidigt finns det ju faktiskt skillnader och mer eller mindre bra församlingar, och även dåliga. Ibland märks det inte på utsidan, vad en församling egentligen tror och tänker och vill betona. Men det märks i längden. Ibland kan en tråkig församling vara en bra församling och en roligare eller öppen församling vara sämre. Så om du funderar på att vara en del av ett sammanhang eller gå med i en församling, samtala gärna med någon du har förtroende för (eller hör av dig till Insidan!) och våga ställ frågor vad en församling tror och tänker i olika frågor och om kärnan i den kristna tron. Det viktigaste är att Jesus och evangeliet om vad han har gjort får stå i centrum och att Bibeln får predikas och vara det som man vill följa.