Möt mannen som ledde gudstjänster för 1000 deltagare, höll möten i hemlighet och var redaktör för en kristen tidning som var större än Aftonbladet.

Carl Olof Rosenius föddes i februari för 200 år sedan, 1816, i Västerbotten norr om Umeå. Under sin uppväxt fick han kontakt med kristna ”läsare” som samlades för att lyssna när man läste högt ur Martin Luthers skrifter. På det sättet fick Rosenius upptäcka vad kristen tro verkligen handlade om.

En otippad ledare

Vid den tiden kunde ingen tro att Carl Olof skulle bli en andlig ledare. En del berättelser från hans uppväxt tyder på att han inte var särskilt social av sig. Han hade en tendens att gräva ner sig i bekymmer. Carl Olof hade inte lätt för skolan heller, förmodligen mest för att han var sjuk till och från. Det är tveksamt om han någonsin tog studenten eller någon examen. Han hade planer på att bli präst och försökte, men studieresultaten räckte inte till. Trots allt detta såg Gud en väldig potential i honom!

Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.

Guds barn jag är!
O Gud, är det sanning jag säger?
Ja, Gud, du ju själv så det säger!
Guds barn jag är! Guds barn jag är!
Med häpnad och fröjd jag det säger.

Text: C O Rosenius

Den döende religionen

När Rosenius växte upp var kristendomen den självklara religionen i Sverige. Alla barn döptes. Svenska kyrkan var den enda kyrkan, och alla svenskar tillhörde den. Men de flesta tog inte kristendomen på allvar. Och de som tog sin tro på allvar hade ofta en lagisk tolkning av kristendomen – man tänkte att det beror på hur from och duktig kristen man är om man får vara ett Guds barn eller inte. Tyvärr var det inte mycket bättre ställt bland prästerna. På många håll i Sverige såg det ut som att den levande kristna tron höll på att dö ut. Men Gud ville inte att kristendomen skulle dö ut i vårt land. Vem skulle gå i spetsen för väckelsen? Det blev Carl Olof Rosenius!

Proppfull kyrka och hemliga möten

Redan som 15-åring var Rosenius med och ledde samlingar där man läste från Luthers böcker. Snart predikade han själv. När han talade träffade förkunnelsen rakt in i människornas hjärtan. Åhörarna drogs liksom närmare Jesus när han predikade. Många sökte upp honom för att prata med honom om sin tro, andra skrev brev.

“Din frälsning hänger inte på din tro, inte på din omvändelse, inte på din fromhet. Den hänger på Jesus!”

Efter många turer hamnade Rosenius i Stockholm och blev ledare för en kyrka där. Kyrkan var ofta proppfull. Inte sällan lyssnade runt 1000 personer när han predikade. Men snart blev det problem. I Sverige fick man inte vara ledare för en kyrka och predika om man inte var präst i statskyrkan. Kyrkan som Carl Olof Rosenius och hans kompanjon George Scott ledde stängdes av myndigheterna. Ändå fortsatte Carl Olof att hålla samlingar, ofta i hemlighet; de fick flytta från lokal till lokal. I tidningar och på teatrar gjorde man narr av honom.

Väckelse!

Men väckelsen kring Rosenius gick inte att stoppa. Tidningarna han var med om att ge ut (Missionstidningen och Pietisten) hade fler läsare än Aftonbladet, Sveriges största dagstidning. De sånger som Rosenius och hans vänner Lina Sandell och Oscar Ahnfeldt skrev sjöngs snart över hela landet. Han reste också själv runt i landet för att predika och det var många som lyssnade på honom.

“Se då här: Denna syndaförlåtelse, denna förlossning, som nu är nämnd, den tillhör varje människa, from och ofrom, trogen och otrogen. Du må vara, hurudan du kan, så äro åtminstone dina synder borttagna, utplånade, förlåtna, kastade i havets djup – detta skedde i Kristi dödstimme.”

Från C O Rosenius andaktsbok för 31 mars

Till sist kunde inte myndigheterna stå emot längre. 1858 ändrades lagarna så att det blev okej att samla folk till kristna möten och gudstjänster även om man inte var präst. Det blev också tillåtet att bilda nya kyrkor och samfund. Kring Carl Olof Rosenius bildades EFS, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Rosenius betydde väldigt mycket för den kristna väckelsen på 1800-talet och han spelar fortfarande en viktig roll på många sätt. Flera andra av de kyrkor och samfund som finns idag har sin bakgrund i väckelsen kring Rosenius, till exempel ELU/ELM, Equmeniakyrkan och Svenska Alliansmissionen.

Kan just jag bli räddad?

Vad var det då i Rosenius förkunnelse och undervisning som fångade människor? Vad var det han hade upptäckt? Det handlade om en närgången och personlig kristendom. Ingen som lyssnade på Rosenius kom undan. Man blev berörd. Människor kände igen sig. Många bar på samma underliggande frågor: Kan en sådan som jag få räknas som kristen, som ett Guds barn, bli frälst, komma till himlen? Är jag rätt omvänd? Ångrar jag min synd tillräckligt? Tror jag tillräckligt starkt? Är mitt liv godkänt? Rosenius förkunnelse hjälpte dem som brottades med sådana frågor. Svaret som Rosenius upptäckt i Bibeln (inte minst med hjälp av Luther) var oerhört befriande – då som idag: Just du, just sådan som du är just nu, får du komma till Jesus. Din frälsning hänger inte på din tro, inte på din omvändelse, inte på din fromhet. Den hänger på Jesus! Jesus är din frälsare, han har gjort allt som krävs. Vem som helst får när som helst tro att han eller hon är frälst, för Jesus skull!