Kan en ungdomsorganisation bli gammal?

Ja, det kan man fråga sig. Faktum är i alla fall att KUS (Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige), som bland annat ger ut Insidan, i år fyller 100 år! Vi har tagit tempen på den unga åldringen och spanat in lite av dess historia – som också är Insidans.

Har du stött på namnet KUS och tyckt som jag, att det är lite krångligt? Och att det är svårt att förklara vad KUS egentligen är för ”kyrka” om någon frågar? Men när jag grävde i KUS början, var det varken krångliga namn eller invecklade organisationer som gjorde starkast intryck, utan kärleken till en person – Jesus.

KUS verksamhet genom åren:

1903 Det första sommarmötet hålls i Hässleholm.

1905 KUS bildas. Ungdomsbladet, Insidans förlaga, ges ut.

1910-talet Soldatmission på regementen i norra Skåne.

1911 BV bildas ur EFS och får KUS stöd.

1911 En ”bibelkvinna” anställs för att evangelisera bland kvinnor.

1937 Evangelisation med tältmöten.

1938 De första ”Ungdomsdagarna”, föregångare till våra läger. Folk åkte häst och vagn, cyklade eller gick över halva Skåne för dessa möten.

1943 Missions- och ungdomsgården Strandhem köps.

1940-talet Konfirmationsläger börjar ordnas.

1976 Bibelskolan på Strandhem startar.

1978 Carl-Olof Danielsson anställs som ungdomssekreterare.

1979 Arne Engström anställs som ungdomssekreterare.

1981 Arbete på skolor startas.

1986 Lars-Åke Nilsson anställs som ungdomssekreterare.

1989 De första korttidarna.

Predikan som gav kraft till fyra mils språngmarsch

Min morfars morfars far hette Jöns. Han var en vanlig bonde, men på ett möte hörde han en predikan av Carl Olof Rosenius som grep honom så djupt och gjorde honom så glad, att han sprang hela vägen hem sjungande. I fyra mil! Efter det spred sig Jesusglädjen snabbt i byarna runt Snärshult i norra Skåne.

Väckelsen var ett faktum

Så var det på många håll i mitten och slutet av 1800-talet, då stora väckelser gick fram. Många människor förstod att de behövde Jesus och lärde känna honom. Man träffades hemma, eller i större lokaler när hemmen inte räckte till. Man bad, läste bibeln, sjöng och delade med sig. ”Missionsföreningar” bildades och efterhand byggdes missionshus att samlas i. Det verkar ha varit en spännande tid.

Allting åldras och stelnar till

Men vid början av 1900-talet hade de som var unga i väckelserna blivit äldre, och ungdomarna kom inte så mycket till mötena längre. Man insåg då att man inte kunde hålla fast vid de gamla formerna bara för att de funkat förr, något nytt måste till. Lite orolig var man nog för vad som skulle hända om ”ungdomen” fick göra som de ville, för det här var en helt ny sak då. Men på olika håll startades ändå ungdomsföreningar, och det blev faktiskt också en del nya små väckelser. Man träffades ett par gånger i månaden, läste Bibeln, bad och diskuterade viktiga ämnen.

Tystnaden bröts av lovsång i småbyarna.

Ungdomsföreningen i Mala bildades till exempel efter att många ungdomar på orten blivit kristna.

”Skolan, som förut hade varit tillräckligt stor för sammankomsterna, kunde nu knappast rymma de talrika skaror, som kommo för att höra Guds ord. Gråt och fröjderop, kvidan över synder och brott och tacksägelserop till Gud blandades om varandra, och på vägarna hem från dessa möten, vilka ibland räckte till långt ut emot midnatt, hördes ljuvliga toner under nattens eljest tysta timmar från glada ungdomar, vilka sjöngo Guds och Lammets nya sång. (….)Vid nämnda väckelsetid begynte tanken på att bilda en kristlig ungdomsförening dryftas man och man emellan. (…) en av de nyomvända ställde sig då i spetsen härför och en kristlig ungdomsförening i Mala kom till stånd”.

Sent glömdes stunden då KUS bildades.

På en ungdomskonferens i Hässleholm 1905 bildade några av ungdomsföreningarna Kristliga Ungdomsförbundet i Sydsverige – men då hade det som sedan blev KUS Sommarmöte redan ordnats ett par år. Man startade också 1905 en tidning, och så småningom började man bland annat ordna ”ungdomsdagar”, läger alltså.

Beslutet att bilda KUS beskrivs såhär:

”De närvarande bröderna kom överens om att på böjda knän i gemensam bön lägga fram saken för nådens tron. Dessa glömde sent, om ens någonsin, denna stunds märkbara andenärvaro. Därefter fattades beslut om bildandet av förbundet.”

Sedan bjöd man in andra grupper att gå med, och redan 1908 hade KUS ca 60 medlemsgrupper. Så det verkar ha funnits ett behov!

Vi måste göra något!

Orsaken till att KUS bildades var alltså inte att man ville starta en ny stor organisation med krångligt namn, utan att något hände! ”Vi måste göra något! Hur ska vi ta hand om unga människor som blir kristna?”

Något annat som verkar ha kännetecknat KUS, är att folk inte velat sluta när de blivit gamla. Därför har det också med jämna mellanrum behövts – och kommit – förnyelse för att fånga upp nya ungdomar. På vägen har det nog varit en hel del kriser när man inte vågat satsa på att fånga upp det nya, men ofta har rätt sak poppat upp i rätt tid, ofta genom att enskilda individer haft en dröm och vågat satsa, trots motstånd. Små saker har fått stor betydelse.

Något som förvånar mig när jag tittar i gamla protokoll, är öppenheten mot andra kristna rörelser, samtidigt som man verkligen betonade hur viktigt det är att hålla fast vid trons grunder. Vad Gud har sagt skulle alltid styra. Det är en bra sak att ta med sig in i nästa 100 år.

OM INSIDAN

Samtidigt som KUS bildades började man ge ut en tidning, Ungdomsbladet. Syftet var att ”vara ett litet budskap från nådens rike”, och att som organ för KUS ”vara en föreningslänk, genom hvilken samhörighetskänslan vidmakthålles och stärkes”. Gamla nummer av Ungdomsbladet kan vara ganska roliga att läsa, eftersom så mycket har förändrats sedan dess, i layout, uttryckssätt och levnadssätt – men grunden är lika aktuell idag. Tidningen innehöll under hela sin 91-åriga historia undervisning, reportage från möten eller missionen, insändare med mera. Jag minns inte Ungdomsbladet som särskilt ungdomlig, det var långa artiklar, mycket text och inte så mycket layout. Därför uppskattades den försiktiga nysatsningen ”insidan”, som 1992 började som några ungdomssidor inuti tidningen. 1997 lades Ungdomsbladet ner, och tidningen Till Liv kom istället – men Insidan blev en egen tidning! Här intill syns lite av det som hänt med och i tidningen genom åren.