Att följa Jesus är inte alltid lätt. Det innebär ofta utmaningar och svårigheter. Kommuniteten Oikos i Hammarkullen i Göteborg har valt att bo i ett utsatt område och ta sig an utmaningen för att följa Jesus och vara jordens salt och världens ljus för sina medmänniskor. Jag var hos dem en eftermiddag och kväll för att prata om tro, gärningar och Gud.

Kommunitet innebär att man lever tillsammans med andra kristna och exempelvis har gemensamma bönestunder och måltider. Man behöver inte nödvändigtvis bo i samma hus. Kommuniteten Oikos är en vardagsnära gemenskap som tillsammans vill lära sig att älska och följa Jesus och inbjuder andra att göra det samma. I bön och handling vill de verka för att Guds rike skall växa i människors hjärtan och i samhället. Oikos är det ord man använde i antika Grekland för hushåll och familj.

En regnig höstdag i början av september tog jag mig ut till Hammarkullen som är en stadsdel i Göteborg. Det som lockat mig hit för att göra en intervju med medlemmar i Oikos är att jag via ryktesvägar hört att de försöker praktisera ett kristet liv på ett ganska radikalt och något annorlunda sätt. Jag träffade Tobias Herrström, Johanna Hadin och Carolina Fjelstad som alla är medlemmar i kommuniteten Oikos. Deras vision är att tron ska integrera hela livet och de har valt kommunitetslivet för att göra detta. De vill framförallt vara en vardagsgemenskap för kristna och medlemmarna i kommuniteten. Till skillnad från många andra kommuniteter så bor de inte under samma tak utan några bor själva, vissa med en vän och andra är gifta. Det som de har gemensamt är bönen, det sociala engagemanget och överlåtelsen till Jesus.

Kommuniteten bygger på fyra ledord: Gästfrihet, socialt engagemang, fred & rättvisa och öppenhet.

Tobias förklarar närmare:
– De här sakerna är inget vi har naturligt utan det är något vi får lov att träna oss i, var och en. Vi försöker därför stötta, hjälpa och peppa varandra i det arbetet.
Johanna fyller i:
Vi vill främst lära känna Jesus ännu mer för att vi älskar honom och att öva oss i lärjungaskap. Vi är inte bara till för oss själva och det är just där våra ledord kommer in som utmaningar i HUR vi ska vara lärjungar, vad vi ska kämpa för.

Vad är grunden i kommuniteten?
Carolina:
– Ibland använder vi bilden av Oikos som ett hjul. I Oikos-hjulet är navet mässa, bön och middag. Medlemmarna är alla ekrar som går ut från navet och håller upp hjulet. Oikos är alltså inte bara ”verksamheter” vi har tillsammans utan vårt liv, alla medlemmar där vi är, utspridda i våra olika sammanhang med arbete, studier, engagemang. Rent praktiskt så har vi fem bönetillfällen varje vecka och smågrupper i hemmen. Efter varje veckomässa så samlas vi till middag i någons hem. Där umgås vi och skrattar. Till middagar, böner och mässor är alla välkomna, oavsett om man är med i Oikos eller inte.

Vad gäller den radikala och annorlunda biten med Oikos som jag var så nyfiken på så förklarar Tobias:
– Vi vill inte att det ska vara någon åtskillnad mellan tro och handling. De är liksom sidor av samma mynt. Att vi bor och lever i Hammarkullen är något som vi behöver, det är liksom ingen solidaritetshandling. Vi tror på integration och detta är ett sätt att leva ut det på.  Carolina:
– Oikos gör som kommunitet inte så mycket utan det är framförallt de enskilda medlemmarna som engagerar sig i saker. Vissa hjälper gömda flyktingar och blockerar polisbilar när de ska utvisa flyktingar. Andra hjälper till med läxhjälp på fritidsgården Mixgården i Hammarkullen och så vidare. Vi försöker alla vara goda grannar och se våra medmänniskor.  

Är det någon skillnad mellan ett kristet engagemang och ett okristet engagemang?
Tobias:
– Skillnaden i resultat behöver inte vara så stor. Inte heller kärleken man känner till de man jobbar med. Den största skillnaden är att vårt hopp finns i Gud. Han är den som har kontroll och leder historien och vi gör vårt bidrag för honom här men det är han som har koll. Skulle vårt hopp bara vara i oss själva skulle jag nog inte orka länge. Man får träna sig mycket i tålamod för det är lätt att vara inriktad på att allt ska ge resultat här och nu. Gud vet alltid mer!  

”Vårt värde inte ligger i det direkta resultatet”

Johanna:
– Och när det skiter sig, typ som när någon vi hjälpt mycket blir utvisad så är det i Gud vi finner hoppet. Trots motgångar. Man måste hela tiden påminna sig om att vårt värde inte ligger i det direkta resultatet. Vi vill sprida Guds rike här och nu.

Jesus är i fokus

Oikos är inte en kyrka utan ser sig mer som en del av kyrkan. Därför samarbetar man med Mariakyrkan som är en kyrka i området. Där firar man varje tisdag mässa tillsammans och sedan så är det middag hemma hos någon i kommuniteten dit alla är välkomna, gäst som stammis.

”Det enda som förenade lärjungarna var att de närmade sig Kristus”

Något väldigt slående är att det finns en otrolig mångfald av människor vad gäller utbildning, yrke och inte minst kyrkotillhörighet i Oikos. Folk verkar komma från alla möjliga håll. Trots att de tycker olika i många frågor så samsas de ändå i sin strävan efter att söka Jesus och sprida Guds rike. När jag frågar Tobias hur det funkar att leva och jobba ihop när man är så olika så svarar han:
Tobias:
Det enda som förenade lärjungarna var att de närmade sig Kristus, de var fruktansvärt olika. De var avundsjuka och arga på varandra men de förenades kring Kristus och i nattvarden. Därför ska inte kyrkan vara en åsiktsgemenskap där alla framförallt tycker likadant i alla frågor. Alla som är med här har en gemensam längtan: Att följa Jesus och leva i en nära vardagsgemenskap. Det är det som är grejen!

Efter en härlig mässa och en god middag tog jag spårvagnen hem. Där läste jag en bok av Shane Cairborne som är en stor inspiration bland många av medlemmarna i Oikos. I boken stod en mening som summerade det som kvällen handlat mycket om: ”Kristendomen är som bäst när den är egendomlig, marginaliserad och lidande, och den är som värst när den är populär, trovärdig, triumferande, och kraftfull.”