Gilla artikeln!(3 gillar)

Harstad, Norge 2013:
En mycket gammal kvinna reser sig upp. Hon börjar tyda tungotalet som precis uttalats: ”Se, dessa unga människor har jag sänt till er till uppmuntran”. Orden gör stort intryck på Bård Andreas Guldbrandsen och dess innebörd kommer snart att påverka många fler ungdomar.

Den 18 augusti 2013 flyttade fem ungdomar till byn Harstad i norra Norge. En av dem var Bård Andreas Gulbrandsen. Han hade egentligen tänkt bo kvar i Spydeberg utanför Oslo ett år till. Där hade han vänner, lärlingsplats och engagemang i ungdomsgruppen. Så en dag hamnade han i ett lunchsamtal med Hans Kristian Skaar, ledare för den kristna ungdomsorganisationen NLM Ung (ELUs norska motsvarighet). Hans Kristian pratade om hur häftigt det hade varit om kristna ungdomar ville flytta till nya platser för att studera och samtidigt starta upp ungdomsarbete. Som exempel nämnde han studentstaden Harstad där det var ont om kristet ungdomsarbete. Eftersom Bård alltid varit fascinerad av Nordnorge och har en farfar som kommer därifrån tyckte han att idén lät spännande, men det som framför allt var avgörande var att Bård hade lust att göra Guds vilja. Det skulle snart bli tydligt att flytten till Harstad var Guds vilja.

Saker faller på plats

– Jag sa till Gud att han skulle visa mig om det var hans vilja att resa till Harstad genom att ge mig ett jobb, berättar Bård. Själv hade han inga kontakter i Harstad, men Hans Kristian ringde upp ägaren till en snickerifirma i staden som svarade att Bård gärna fick jobba där. Ungdomarna behövde också någonstans att bo. Två veckor innan avresan ringde en okänd man och berättade att han hört talas om ungdomarna som skulle komma och att han hade ett hus som de kunde få. Även en mamma ringde och undrade om inte hennes 15-årige son kunde få bo hos dem eftersom hon skulle flytta ifrån staden men sonen ville gå klart högstadiet. På så sätt fick de den första kontakten med tonåringarna i Harstad.

Uppmuntran från Gud

Så inträffade händelsen med kvinnan som tydde tungotalet med orden ”Se, dessa unga människor har jag sänt till er till uppmuntran”. Orden gjorde stort intryck på Bård. Han bestämde sig för att verkligen försöka vara till uppmuntran för folket i Harstad som han mötte. Han försökte vara frimodig när han fick chansen att säga något om Jesus och bidra med det han kunde. Bland annat startade han ett lovsångsteam.

– Varje dag bad jag att Gud skulle leda mig, berättar han.

Bård och hans vänner var inte ensamma i arbetet. Åtta år tidigare hade en man upplevt att Gud kallade honom till Harstad för att vittna om honom och ena de kristna till att stå samman. 2013 anställde just denna man en ny kille i sin snickerifirma: Bård Andreas.

– Gud önskar att ha mer med oss att göra än vi någonsin vågar tänka, säger Bård med glädje i rösten.

Gud önskar att ha mer med oss att göra än vi någonsin vågar tänka

Bibelhunger

Det dröjde inte mer än någon månad innan en kille kom fram till Bård och berättade att han tagit emot Jesus. Och snart skulle det bli fler. En hunger spred sig i Harstad. Det var inte hunger efter gemenskap, status eller bekräftelse. Det var en hunger efter Bibeln. Ungdomarna började önska sig biblar i konfirmationspresent, de tog med dem till skolan och köpte pennor att göra understrykningar med. En kille berättade att han sprang hem på skollunchen och sedan sprang tillbaka innan nästa lektion för att få läsa i sin bibel. En annan kille berättade att han läst i sin bibel fem timmar i sträck. Bård var van vid att man försökte locka ungdomar till ungdomsgruppen genom häftiga arrangemang eller härlig gemenskap.

– I Harstad var ungdomarna inte hungriga på något annat än Bibeln, berättar han.

Gud i Sverige

I våras flyttade Bård med sin fru från Harstad till Västnorge. När jag samtalar med honom lägger jag märke till att han flera gånger nämner vilken tacksamhet han känner över att ha fått se Gud arbeta på så nära håll och vilken glädje det var. Själv har jag lätt för att tänka att väckelse är något som sker långt ifrån Europa – men Gud bryr sig om också oss nordbor. Han sände fem helt vanliga ungdomar för att uppmuntra en liten församling i Harstad. På ett litet papper har jag skrivit upp orden som Bård sa: ”Gud önskar att ha mer med oss att göra än vi någonsin vågar tänka”. Jag tror att de orden också gäller oss i Sverige.