Sedan 2011 pågår ett blodigt och destruktivt inbördeskrig i Syrien. Från Aleppo, en av Syriens största städer, rapporterar en pastor regelbundet till Open Doors för att ge en inblick i vad syrierna dagligen möts av.

Aleppo är en stad i nordvästra Syrien med ca 2,3 miljoner invånare (uppgifter från 2005).

På grund av den hotfulla situationen har cirka 40 procent av de 1,8 miljoner kristna som bodde i Syrien före kriget lämnat landet. Många kristna stannade kvar för att tjäna sina kyrkor och hjälpa flyktingar, men också för att sprida evangeliets budskap. Läs en pastors berättelse om de kristnas julfirande i det krigshärjade Aleppo.

Under december månad firar kristna världen över jul, Jesus Kristus födelse. Före kriget brukade familjer i Aleppo dekorera sina hem med bland annat julgranar och ljus inför julen. Vid midnatt på julafton höll kyrkorna julgudstjänster för att fira Jesus födelse. Barnen väntade ivrigt på att få använda sina nya kläder och gå till kyrkan. Vid midnatt, när prästen meddelade Jesus födelse firade de med fyrverkerier.

Jag såg tydligt rädsla och hopplöshet i deras ögon.

I fjol, liksom de senaste tre åren, har människornas situation i Aleppo varit desperat. Den 24 december sköts flera raketer (troligen skickade av rebellerna) i de ​​kristna bostadsområdena, vilket orsakade rädsla, skador och att människor förlorade sina liv. Folk var rädda för att gå ut ur sina hem. Kyrkor ställde in julgudstjänsterna. Och för att göra saken värre skars tillförseln av el och vatten till staden av.

Trots en hel del utmaningar öppnade kyrkor sina portar på juldagen för att fira julmässa. Även om insidan av kyrkorna var dekorerade med julgranar och ljus kunde man inte se mycket glädje i människors ansikten. Föräldrar och barn som kom till kyrkorna var nedstämda. Jag såg tydligt rädsla och hopplöshet i deras ögon.

När jag frågade några barn i åldrarna 8 och 9 år vad de skulle vilja be Jesus om, svarade de: ”Fred”. Jag frågade: ”Vad för slags fred?” De svarade: ”Sedan flera år har vi inte kunnat ha julaftonsfyrverkerier, inte kunnat gå ut ur våra hem och inte kunnat sova bekvämt. Vi vill att Jesus gör ett mirakel för oss – att vi slipper höra vapen, bombningar och raketer”.

“Även om vi vill leva i en stad där det finns fred, vilket naturligtvis är mycket viktigt, är det mycket viktigare med inre frid.”

Pappan till ett av barnen tillade: ”Vi brukade besöka våra släktingar efter kyrkans gudstjänst för att fira jul tillsammans. För oss var julafton och juldagen dagar att samla familjen. Nu, på grund av kriget, är det ingen som besöker andra. Alla försöker gömma sig i sina hem av rädsla för raketer och bombningar. De flesta av våra släktingar har flytt på grund av kriget och de är flyktingar någonstans i eller utanför landet. Julen är helt enkelt inte en glädjens högtid längre. Hur kan julen ge glädje och hopp om det inte finns några tecken på fred runt omkring. Sedan flera år ber vi om fred men det verkar vara förgäves. Vi lider fortfarande. Hur kan julen komma med glädje till mina barn när jag inte kan köpa några nya kläder till dem, och inte heller köpa kött att äta. Det är väldigt svårt att vara pappa och inte kunna göra sina barn lyckliga”.

”Jesus ger oss inre frid och förenar oss med Gud”, försökte jag trösta dem. ”Genom honom kan vi ha glädje särskilt när vi hjälper och ta hand om varandra under denna svåra tid av krig. Även om vi vill leva i en stad där det finns fred, vilket naturligtvis är mycket viktigt, är det mycket viktigare med inre frid. Om du har allt och du inte har frid i sinnet och hjärtat, kan du inte sova bekvämt. Därför ber vi Jesus om fred, men vi borde be honom att ge oss inre frid. Genom den finner vi tillräckligt med tålamod för att hålla ut”.

Jag fortsatte med att säga: ”Jag önskar dig en god och välsignad jul”. Pappan och pojkarna lämnade kyrkan med tårar i ögonen. Pappan sa inte ett ord.

Vittnesbörd från Open Doors, översatt av Filippa Arvidsson