Sommaren 2014 fick Gabriella Rådberg vara med om ett äventyr som satte djupa spår i henne. Hon var med på en Move-resa till Asella i Etiopien där hon fick arbeta med etiopiska barn från olika bakgrund. Det finns så många barn i vår värld som Gud längtar efter så mycket – Gabriella fick vara hans uträckta hand till några av dem.

När jag äter havregrynsgröt denna morgon tänker jag på en lördag förra sommaren när jag också gjorde det. Det var vid lunchtid och regnet piskade ner utanför. Gröten var toppad med mängder av frukter som ananas och mango. Jag var då mitt uppe i ett etiopiskt äventyr och det vill jag berätta mer om!

Afrika!

Asella är en stad i centrala Etiopien, cirka 2400 meter över havet. När jag tänker på Asella ser jag framför mig staden och de storslagna bergen i bakgrunden, jag ser den fantastiska naturen, många människor överallt och bilar som kör tutande uppför en backe. En bit bort från centrum finns den lutherska kyrkans område.

Gud talade till oss när vi delade tankar med varandra.

Det var här Asella Sports Camp anordnades. Vi var 12 ungdomar från Sverige och Norge som fick vara med som ledare på detta sportläger för barn och ungdomar. Hela resan varade mer än tre veckor. Vi fick uppleva Etiopien, människorna där och dela vår tro på Jesus med bröder och systrar. Till Sports Camp kom barn med olika bakgrunder, familjesituationer och åldrar. Varje läger började på måndag förmiddag och varade i fem dagar.

Bibelstudium, tävlingar och glädje

På förmiddagarna hade vi bibelstudium, sång, städtävling och lekte laglekar ute på ett fält. De olika lekar och tävlingar som vi gjorde var tydligt förknippade med dagens tema, och alla hejarramsor, allt hoppande, skuttande och skrattande skapade bra laganda och mycket glädje. Senare hade barnen reflektionstid med någon av lägrets huvudcoacher medan vi andra dukade fram mat. Under reflektionen pratade de om budskapet i lekarna, hur man kan dra paralleller mellan dem och tron, livet i församlingen och vår relation med Gud. Jag har förstått lite mer av hur bra det är att reflektera nu. Tiden för reflektion var verkligen en tid som gav mycket!

Vid den sista godnattsamlingen berättade en liten kille hur han hade känt en annan slags glädje under dessa lägerdagar. En djupare glädje som han inte känt tidigare, och som han ville ha kvar. Jag tänker att det är glädjen som bara Gud kan ge och jag hoppas att den får bevaras i hans hjärta.

Efter maten hade vi bibelstudium, mer lek och senare lite olika program beroende på vilken dag det var. ”Family-program” blev ett av mina favoriter, där var och en skulle berätta om sig själv, sin familj och bakgrund och alla fick ställa frågor. Det var både givande och roligt. En gång skulle en av oss svenskar förklara att hans favoritmat var köttbullar och potatismos, men istället blev det köttbullar och potatis-älgar!

Fotboll och reflektioner

Varje eftermiddag var det fotbollsmatcher och mycket hejande. Dagarna avslutades med sång, drama och reflektionssamling med laget. Jag blev verkligen förundrad över barnens tankar och önskar att jag hade skrivit ner dem där och då. En tjej berättade utifrån sitt eget liv om hur hon får vara ett får och Gud är hennes herde, hur han älskar oss och att det är han som leder oss. En kille reflekterade över att han fått större förståelse för hur det är att vara blind och nu visste hur han kunde hjälpa dem som är blinda. Gud talade till oss när vi delade tankar med varandra och jag blev påmind om att jag verkligen är helt blind utan Jesus. Om man är helt blind ser man ju ingenting alls. Det gör inte jag heller – inte utan Jesus! Vid den sista godnattsamlingen berättade en liten kille hur han hade känt en annan slags glädje under dessa lägerdagar. En djupare glädje som han inte känt tidigare, och som han ville ha kvar. Jag tänker att det är glädjen som bara Gud kan ge och jag hoppas att den får bevaras i hans hjärta.

Tillbaka hem

Varje gång ett läger slutade var det svårt att lämna varandra. Det var tungt att stå och vinka efter barnen som vandrade hemåt, och nästan inte veta någonting om vad som möter dem när de kommer hem. Dessa barn är Guds älskade barn och jag saknar dem mycket. För mig har resan till Etiopien fått betyda mycket och jag ser fram emot att återvända till Asella. Det skulle kännas som att komma hem.

Läs mer om Move på www.lets-move.nu