Once upon a time, hände det.
En ung man spankulerade omkring i en vacker trädgård. Bredvid honom spankulerade en vacker flicka. Han kallade henne för Eva och hon kallade honom för Adam. De hade roligt tillsammans. Ibland lekte de. De lekte gömme och kull och datten och… Ibland åt de. De åt äpplen och bananer och lingon och krusbärskräm.
En vacker dag hände detta: De träffade på en orm. Ormen verkade ha vissa religiösa anlag. Han diskuterade teologi. Han kunde uttrycka sig bra på svenska. Hur ska man egentligen tolka bibeln, sa han. Gud har sagt att man får äta av alla träd i trädgården utom ett. Varför bryr ni er om vad Gud säger? Han är så snål. Det är ni själva som ska bestämma hur ni ska leva – död åt auktoriteterna! Lev upp till ditt namn, Adam, väste ormen.
Och Adam tittade på sitt namn. Första bokstaven i hans namn pekade uppåt. Och Adam tittade uppåt och började klättra uppåt. Han klättrade och klättrade. Till slut kom han upp på toppen av bokstaven A. Vilken fin utsikt han hade. Vad Eva såg liten och dum ut här uppifrån. Bredvid henne såg han en orm som ringlade sig. Nu tappade Adam ögonkontakten med sin himmelske Far. Han fick ögonkontakt med ormen och styrdes nu av dunkla makter nedifrån. Han tappade balansen och rutschade utför. Adam hade slagit in på livets minussida. Mellan de två staplarna på bokstaven A finns ett streck, ett minustecken.
Det är många som följt Adam i denna klättring uppåt. Johannes och Petrus och flera andra av Jesu lärjungar ville göra det. När vi läser Bibeln hamnar vi ibland mitt i storgräl mellan dem. De tvistar om vem som är störst. Jesus har talat om sitt rike och de undrar vilken ministerpost var och en skall få i hans rike. Storhetsdrömmarna fångar dem. Och när de gör så, kommer splittringen. Och ensamheten. De blir främlingar för varandra. De sätter sig på toppen av var sin bokstav A. ”Jag är störst, bäst och vackrast.”
Jesus gör som vanligt något som får dem att tänka om. Han vänder upp och ned på Adam. När vi vänder på bokstaven A får vi bokstaven V. Först går det ned, sedan går det upp.
Först blir det blod, svett och tårar”, sa sir Winston Churchill, när han gjorde V-tecknet. (V = victory, seger).
Med bokstaven V målar Jesus ett självporträtt. Han som var hos Gud stiger ned och blir människa. Han vill inte behålla sin topptjänst hos Gud. Han stiger ned till oss och blir ett barn i Betlehems krubba. Vilken standardsänkning! Och det är som om han vill säga till oss: ”Följ med mig på V-linjen. Stig ned tillsammans med mig. Lämna storhetsdrömmarna. Vänd om och bli som barn. Kanske detta kostar på en hel del. Det kan bli lidande och smärta. Men där nere ger jag er en ny utsiktspunkt. Se uppåt! Ni får ögonkontakt med min himmelske Far. Ni ser på människor omkring er med hans möjligheter”.
Och vi får se på oss själva på ett nytt sätt. Vi vågar vara små utan att ha mindervärdeskänslor. Vi är ju älskade av himmelrikets Konung. Vi gläder oss över varandra och gnolar tillsammans sången om att ”vi är en massa syskon som tycker om varann”.
I ett glädjebrev som Paulus en gång skrev till oss och de kristna i staden Filippi, förstod han att allt inte stod riktigt väl till med dem. Och oss! Både de och vi var självupptagna och stolta. Såg ned på andra. Föraktade de dumma. Tänkte bara på att själva ha det bra. Vad gör då Paulus när han upptäcker detta? Han håller inte en domspredikan. Han skäller inte ut oss.
Det han gör är att han berättar om Jesus. Han gjorde med sitt liv V-tecknet. Var så till sinnes som Jesus. Gör som han, stig ned… Han säger det till de kristna i Filippi och till oss.
Han skrev en sång om detta. Lägg märke till slutet av sången. Namnet över alla namn som Jesus får är inte namnet Jesus. Det är namnet HERREN. Det är Guds eget namn. Jesus är HERREN. Han som är Jesus Kristus, Guds enfödde son, alla herrars Herre, han är VÅR HERRE. ”Min Herre och min Gud”, som Tomas utropade en gång. (Joh. 20:28) Och lägg märke till hur Paulus berättar om vad som hände med A i Adam. I bokstaven A finns ett minustecken. Vi slår in på livets minussida när vi slår in på Adams linje. Men när vi vänder upp och ned på Adam hittar vi ett V. Paulus säger att någon har satt ett streck över minustecknet och förvandlat det till ett plustecken. Du ser korset där.
Nu sjunger vi med de kristna i Filippi:
Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud som ett segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, Att Jesus Kristus är Herren.
(Filipperbrevet 2:5–11 Folkbibeln)
Den här sången hittar du inte bara i Filippi. Du hittar den framför allt i Betlehem.
Vi tar sällskap med några herdar på väg dit. Det som de säger till varandra, det säger de nu till oss: Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta. (Lukas 2:15)
I Psalm 115 sjunger vi: O Betlehem du lilla stad, hur tyst du ligger där. Ja, nog ligger den tyst idag. Denna stad som brukar sjuda av liv vid denna tid, då tusentals turister från hela världen brukar söka sig dit, den ligger tyst. Vi vet vad som hänt, där finns skräck och förtvivlan, fattigdom och hunger, människor är rädda för nästa attack.
Kan du se din inre värld som ett Betlehem, en bråkig och bullrig stad, där tankar och åsikter sliter i dig? Där du jäktar och stressar och är ha-galen och ditt hjärta bultar oroligt och bara längtar efter frid, försoning, djupglädje… In den världen vill Jesu liv få födas.
Ja, himmelens Gud är engagerad i det som händer i Betlehem. Så intensivt lider Gud med denna värld att han gör något högst oväntat.
Han ger oss sin Son! Han utger honom.
Gud blir människa!
Gud i vår nöd!
Gud i vår synd!
Gud i nattens timmar!
Vem kan fatta detta?
Din inre värld är ibland som ett stall, där det finns smuts och spindelnät och skräp lite varstans, där det finns får som bräker och oxar som bråkar. Det är dumma tankar som plågar dig. Mitt i denna värld vill Jesus komma, föda in sitt liv i dig, in i ditt stall. Lägga sig själv som ett barn i krubban och fylla din inre värld med sin kärlek.
När du är stilla där, märker du något. Adam har vänts upp och ned. V-tecknet strålar fram över vår värld. Livets minussidor förvandlas till korsets plus-sidor.
Vad skönt att slippa Adam!
