När jag tror att livet går ut på ”att lyckas” så blir jag lätt avundsjuk på andra som det går bra för. Men avundsjukan gör oss olyckliga. Det är först när jag inser att livet egentligen handlar om att älska, som jag kan bli fri från den och lycklig igen.

Vad är egentligen avundsjuka? Att inte kunna vara glad för att någon annan har det bra. Jag bli arg, irriterad och bitter. ”Varför ska han ha, om jag inte får ha?”

Min lycka

Avundsjuka är en slags självcentrering som beror på att jag tror att jag vet vad som skulle göra mig lycklig. Jag tycker synd om mig själv för att jag inte har det jag vill. Jag tycker illa om dem som lyckats på det området där jag så förtvivlat gärna vill lyckas. Jag litar inte på att Gud ser mig och vet vad jag behöver. ”Om jag bara var duktig på att spela gitarr som han”, ”Om jag bara såg ut lite mer som henne” ”Om jag bara hade en flickvän”- DÅ… Ja, vad skulle hända då!? Alla mina problem skulle vara lösta? Jag skulle vara lycklig? Det är här vi så fatalt tar miste!

När avundsjukan får makt över en människa så kväver det hennes glädje och binder henne till negativa tankar. Avundsjukan är det som egentligen gör mig olycklig.

Glädjas över andra

Ingen människa får allt hon vill ha. Jag tror det beror på att Gud vet att det inte skulle göra henne lycklig. Lyckan sitter inte i sådana saker, lyckan kommer när vi har en ödmjuk attityd till livet. För då kan vi börja glädja oss åt alla andras framgångar också – inte bara min egen. Jag kan njuta av att den där killen är så bra på att spela gitarr, istället för att direkt tyngas av tanken ”varför kan inte jag spela som honom?”

Ofta är det synen på mig själv som gör att avundsjukan väcks. Jag tror inte att jag är bra som jag är.

Du gläder världen när du är du – det är därför Gud gjorde dig som du är. Unik.

Vi har fått för oss att livet går ut på ”att bli något”, ”att lyckas”.  Det är därför det är så viktigt för oss att poängtera att ”alla är lika smarta fast vi har olika typer av intelligenser” och att ”alla är lika snygga fast på olika sätt”. Men vi tror egentligen inte på det, för det är ju inte sant. Det finns människor som faktiskt är mycket smartare än de flesta andra, och det finns människor som har blivit välsignade med en imponerande snygg utsida och så vidare. Men detta är och blir endast ett problem för mig om jag tror att livet går ut på just detta: ”att bli något” eller ”att lyckas”.

Värdefull utan prestation

Själva poängen med livet, som vi missar, är att vi faktiskt redan ÄR någon som är sjukt fantastisk. Inte på grund av att vi är bra på något speciellt område eller så, utan för att vi är den annorlunda blandning av bra och dåliga egenskaper som ingen annan är. Det är helt okej att vissa är duktigare och snyggare och smartare – det har inget att göra med hur fantastiska vi är – värdet sitter inte där.

Du är inte här för att bli något annat än du är, så sluta titta efter hur långt du har kommit i jämförelse med andra! Jämförelse är ett gift som ger dig dåligt självförtroende. Det var inte tänkt att du skulle tävla och jämföra dig med andra. Du gläder världen när du är du – det är därför Gud gjorde dig som du är. Unik.

Livet handlar om att älska

Det kan faktiskt vara en välsignelse för min omgivning om jag är dålig på något. Då kan andra få chansen att känna sig både duktiga och behövda, när de hjälper mig. Fattar du poängen? Det viktiga är inte vem som är bra på vad, eller hur mycket saker som jag är bättre eller sämre på än dig. Det viktiga är att vi är olika. Det gör att vi behöver varandra.

Jag är inte här på jorden för att uppnå en massa saker. Jag är här för att lära mig att älska. Mig själv för den jag är. De andra för vilka de är. Och Gud för den han är: Kärleken själv. Det är först när jag upptäcker detta som jag kan bli fri från avundsjukan och uppleva verklig lycka.