När Jesus undervisar sina lärjungar om bön fokuserar han på vem Gud är och på Guds villighet att svara på bön. Jesus pekar på att bönens möjligheter är obegränsade eftersom Gud är obegränsad. Han utmanar oss att tro på Gud, och på bönens väg upptäcka vem Gud är. 


”Är det någon mening att be?” Det är en fråga som vi lätt kan ställa oss. Utifrån Jesus undervisning om bön verkar orsaken till att vi ställer denna fråga vara att vi inte riktigt har förstått vem Gud är, hur god han är och hur villig han är att svara på bön.

Tre liknelser om bön 

I Lukasevangeliet berättar Jesus tre olika liknelser om bön. En man ber en vän om bröd mitt i natten (Luk 11:5-8), en son ber sin far om något att äta (Luk 11:9-13), och en änka pressar en domare gång på gång att ge henne rätt i ett rättsfall (Luk 18:1-8). Alla liknelserna har det gemensamt att någon ber en medmänniska om något och får det, trots att den tillfrågade brister i sin karaktär eller i sina motiv till sitt givande.

Sådan är inte Gud

I den andra liknelsen säger Jesus: Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom? (Luk 11:13). Nyckelorden för alla dessa tre liknelser är: ”hur mycket mer…” Trots bristen på godhet, tålamod och välvillighet från de tillfrågade får ändå alla vad de ber om – hur mycket mer skulle då inte vår himmelske Far svara oss? Om den ogästvänlige vännen ändå öppnar för sin vän, om den jordiska fadern (som till och med beskrivs som ond) ändå förstår att ge sitt barn det som är gott och om den orättfärdiga domaren till sist ger med sig, för att han inte står ut med änkans tjat, hur mycket mer skulle då inte Gud svara oss när vi ber till honom? Poängen är inte att liknelserna beskriver vem Gud är utan i någon mening snarare tvärtom. Gud är inte som vännen, inte som fadern och inte som domaren i berättelserna, utan han är totalt annorlunda. Han är en sann vän som villigt öppnar famnen för oss, en god Far som villigt ger till oss och en rättfärdig domare, som lyssnar tåligt och som ger oss rätt.

Enorma möjligheter

De första två liknelserna berättar Jesus som ett svar på lärjungarnas önskan: ”Lär oss att be.” Vi ser här alltså Jesus mest grundläggande undervisning om bön, och den fokuserar på vem Gud är, hans totala frikostighet och villighet att svara på bön. För att förstå bön behöver vi alltså förstå vem Gud är.

Bön är mer än en aktivitet.

Syftet att Jesus berättar den tredje liknelsen är för att visa lärjungarna ”att de alltid ska be utan att tröttna”, och han pekar återigen på Guds karaktär. Jesu undervisning om bön verkar inte alls fokusera på varför Gud inte svarar på bön – ett ämne som vi snabbt kommer till när det gäller bön – Jesus pekar istället på bönens enorma möjligheter. Eftersom Gud är så villig att både lyssna till och svara på våra böner borde vi be hela tiden.

Tre tankar om bön

Beroende.

Bön är mer än en aktivitet eller en bra grej att ta till när vi verkligen behöver något eller är i knipa. Bön uttrycker människas högsta syfte, att lära känna Gud och att älska honom. Bönen uttrycker vad det är att vara människa och vårt totala beroende av honom för att leva. Utan Gud vissnar våra liv bort, de blir ytliga och meningslösa. I bönen finner vi istället det liv vi är kallade till att leva.

Äkthet.

Bönen är en plats där vi kan vara oss själva och helt ärliga. Psalm 62 uppmanar oss att ”utgjuta” våra hjärtan för Gud, alltså tömma ut vad som finns där. Låt Gud ”känna dina känslor”. Var äkta och låt det som finns inom dig komma fram: oro, ångest, sorg, tvivel, tankar, frågor och funderingar – och låt detta bli utgångspunkten för din bön och en möjlighet för Gud att möta dig just där det gör ont, där du är orolig, arg eller rädd.

Använd Psaltaren.

En bok i Bibeln som kan hjälpa oss i bönen är Psaltaren. Psalmerna ger mig ord att uttrycka vad jag känner och går igenom och göra det till bön till Gud. Det finns psalmer för alla livets omständigheter och olika tillstånd vår själ kan befinna sig; glädje, tacksamhet, omvändelse, sorg, besvikelse, depression, rädsla, osv. Gör Psaltaren till din bok. Använd den ofta och psalmer kommer liksom bli dina egna, som om de var skrivna just för din situation.

Sju olika sätt att be

Tacka Gud. Det mest grundläggande för bönen är egentligen tacksägelsen. Allt gott vi har här på jorden är gåvor från Gud. Mäster Eckart ska ha sagt: ”Om den enda bönen du någonsin sa var ’tack’ så skulle det vara nog.”

Lova Gud. Något som ligger nära tacksamhet är att lova och ära Gud. När vi kommer till honom kommer vi självklart med behov, men vi kommer också som ett offer av oss själva, fokuserar på Gud, och prisar honom för vem han är och för vad han har gjort för oss.

Bönerna är inte heller bara något som man skickar iväg upp i rymden, och så får man hoppas att Gud, i himlen långt borta, lyssnar och kanske gör något.

Omvänd dig till Gud. Bibeln uppmanar oss att bekänna våra synder och att be om förlåtelse. Johannes säger i sitt brev: Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:9). Förlåtelsen är löftet och ”om vi bekänner” är förutsättningen. Bekännelsen är platsen där vi tar emot förlåtelsen som Jesus redan har vunnit åt oss.

Sök Gud. Bönen eller bönerna är inte heller bara något som man skickar iväg upp i rymden, och så får man hoppas att Gud, i himlen långt borta, lyssnar och kanske gör något. I bönen närmar vi oss faktiskt Gud och den himmelska världen. Hebreerbrevet 4:16 uppmanar oss att frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. Bönen är ett möte med den levande Guden, där vi njuter av honom, förvandlas och fylls med kraft.

Vänta på Gud. Bönen behöver inte innehålla så många ord. Jesus menar att vi inte blir bönhörda för de många ordens skull (Matt 6:7-8). Jesaja 30:15 säger: Genom stillhet och förtröstan blir ni starka. Detta är ett steg i tro och kopplar ihop just stillhet och förtröstan. Vi behöver inte förlita oss på känslor i detta, utan kan säga: ”Gud jag vet att du är här även om jag inte känner det.”

Ropa på Gud. I Psaltaren ropar David ofta på hjälp till Gud när han är i svårigheter, känner sig missmodig eller långt borta från Gud. Det kan du också göra – kalla på Gud, han kommer att hjälpa dig på ett eller annat sätt.

Be till Gud. Bibeln uppmanar oss till förbön för att alla människor (1 Tim 2:1), och Paulus menar att när vi ber för andra är det ett sätt att uttrycka kärlek till dem (Rom 15:30). Bibeln sätter inga begränsningar för vad vi kan be för. Paulus uppmanar oss att låta Gud få veta alla våra önskningar (Fil 4:6). Jesus säger till och med, be om vad ni vill och ni skall få det (Joh 15:7). Vår vilja är alltså en rik källa till vårt böneliv. I Lukas, kapitel 18, utmanar Jesus lärjungarna att be utan att tröttna. Låt oss anta Jesu utmaning, låt oss växa i bön och upptäcka mer vem Gud är och vad bön är.

 

 

Foto: pixabay.com
DELA
Föregående artikelJag klarar allt i honom
Nästa artikelGuds arbetsintervju