Bön – närhet på distans

Om Jesus redan vet allt, kan göra allt och är fullständigt god, och dessutom känner oss bättre än vad vi själva gör… varför måste vi då be? Det finns två svar och de säger oss något viktigt om vad bön är och kan ge en ny frid och en ny kraft i våra liv.

Bön är nåt helt annat än att informera Gud eller att som på en Coca-Cola-automat, trycka på en knapp och få det man vill ha. Jesus vill att vi ska be därför att Gud längtar efter att få umgås med oss. Det är denna gemenskap vi är skapade för. Som fisken i vattnet. Därför är det också detta som vi innerst inne längtar efter. När Adam och Eva levde i Eden gick Gud där med dem och pratade med dem ansikte mot ansikte. På grund av synden var Gud tvungen att distansera sig från dem och stänga ute dem från Eden, för att de inte längre tålde Guds närhet. Men hans enorma kärlek till dem var precis densamma fortfarande.

Som kristen befinner man sig alltså i ett distansförhållande med Gud. Genom Jesus vet vi att vi en dag ska få komma hem igen, hem till vår kärleksfulle Fader som väntar och längtar efter oss. Bön är att redan nu hålla kontakten med honom och trots avståndet, genom Anden, faktiskt vara i Guds närhet.

Vi ber för att be och inte för att ha bett

Äkthet och ärlighet

Den viktigaste delen av bön är alltså en kravlös gemenskap. Man umgås inte för att få nåt gjort utan för att umgås. Att snabbt dra igenom en bönelista eller rabbla en Fader Vår eller bordsbön är inte tanken. Vi ber för att be och inte för att ha bett. Vi ber för att vara i vårt rätta element. För att låta Gud få andas sin kärlek över oss. Vi behöver stanna upp och inse att Gud är Gud och meningen med våra liv. Vi behöver alltså inte säga ett enda ord. Här får vi vila.

Dessutom vill Gud ha äkthet och ärlighet och inte en from fasad. Vi får gråta ut, skrika ut, och vara arga på Gud när vi vill det – men vi behöver vara hos honom och låta honom vara Gud. Gud vill ha en intim relation med oss, inte som en känslokick, men i det att vi delar allt med honom: glädje, sorg, tvivel, synder, uppgivenhet, trötthet, rädsla och alla våra önskningar. Men det handlar alltså inte om att informera Gud. Det handlar om att dela livet med varandra och faktiskt få upptäcka att han i bönen kan skölja bort oro, ge nya perspektiv och hjälpa oss framåt. Kanske kan vi få känna att han bär, mitt i det svåra.

När Jesus i Matt 6:7-8 talar om att inte rabbla långa böner som hedningarna är det precis detta han menar. Han fortsätter: Er Fader vet vad ni behöver redan innan ni ber honom om det. Här finns vila. Jesus uppmaning är dock tydlig i v. 6: När du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda… För Guds barn är i dessa stunder viktiga, i stillhet ensamma med vår Fader.

Missförstånd

Verserna i Matt 6:5-8 blir dock tyvärr ofta missförstådda. Poängen är inte att vi inte ska stå upp och be, be i gathörn, be tillsammans eller be långa böner med många ord. Absolut inte! Den första poängen är att vi inte ska be på ett visst sätt bara för att visa upp oss och verka extra fromma inför andra (men att döma andra för detta är alltid fel!), och den andra poängen är att inte rabbla böner för att försöka imponera på Gud med långa fina formuleringar. Betoningen ligger här på ordet rabbla, som också kan översättas “pladdra” eller “tala tomma ord.” Felet är alltså aldrig långa böner utan om bönerna blir tomma ord utan riktning och innehåll. Tvärtom ska vi nu se hur Bibeln kallar oss till mer bön, gemensam bön och uthålligare bön. Jag tror att det behövs mer bön i våra gathörn, inte mindre!

Bön är också ett arbete som förändrar!

Uthållighet

”Bön som arbete.” Hur hänger detta ihop? Uthållighet är väl raka motsatsen till att vila? Exakt! Detta är den andra viktiga aspekten av Bibelns undervisning om bön och av svaret på frågan varför vi ska be: Bön är också ett arbete som förändrar!

I liknelsen om änkan och domaren (Luk 18:1-8) är hon en förebild därför att hon inte ger upp förrän hon får det hon ber om. Så ska vi be enligt Jesus: ropa till honom dag och natt. (Men han tvivlar på att han, när han kommer tillbaka, kommer att hitta någon som har en sån tro.) När Mose ber med lyfta händer går israeliterna framåt i striden mot amalekiterna. Men när han blir trött och inte orkar mer pressas de tillbaka (2 Mos 17:8-14). Paulus uppmanar oss i Kol 4:2 och på många andra ställen att vara uthålliga i bönen och berättar i 4:12 om Epafras som alltid kämpar för er i sina böner. Jakob skriver helt krasst i sitt brev: Ni kämpar och strider men har inget därför att ni inte ber. Och fortsätter så att man ryggar tillbaka: Ni ber men får inget, därför att ni ber illa (Jak 4:2-3.) Jesus säger till sina lärjungar, när de misslyckats med att driva ut en ond ande, att detta slag kan bara drivas ut med bön (Mark 9:29.) I Rom 8:26-28, 34 läser vi dessutom att både den Helige Ande och Jesus själv, där han sitter på Guds högra sida, ber för oss!

Kallelse till bön

En kvinna jag träffade på Nya Zeeland berättade att hon och två andra i hennes församling vaknade mitt i natten den 11 september 2001 och att de alla, oberoende av varandra, fick en känsla av att be för USA och dess folk. När hon såg morgonnyheterna på TV insåg hon att hon vaknat precis samtidigt som det första flygplanet kraschade in i World Trade Center. Gud kallar oss till bön. Men varför?

Några kompisar till mig stod och bad på en festival, och råkade stå precis bredvid spågummornas tält. Efter ett tag kom en sierska fram och bad dem att sluta, för att inget av det som de höll på med fungerade när de stod där och bad. Varför?

Jag hörde talas om en satanist som sagt: om ni kristna bara visste vad som händer när ni ber så skulle ni inte göra nånting annat.

Här anar vi att bön är mer än vår privata dialog med Gud – det kan också vara ett redskap som verkligen gör skillnad. Varför ska vi annars kämpa och vara uthålliga? Varför säger Jesus annars att vi ska be att Guds vilja ska ske på jorden såsom i himlen? Och varför ber annars Jesus och Anden för oss? Guds Ord slår fast: Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön (Jak 5:16.)

Bön förändrar

Det hela kan verka märkligt och vi kan grubbla på hur det funkar, men Bibeln och kyrkans vittnesbörd är tydligt: Bön gör skillnad. Bön verkar inte bara vara “Snälla Gud, kan du göra det här…” Bön verkar vara ett arbete där vi i Jesu namn får trycka tillbaka mörkret i vår värld. I så fall gör varje bön skillnad! Det arbetet får du stå med i, i tro på hans löften, även om du inte fattar allt. Uppmaningen är tydlig. Men kommer Jesus hitta några som tror på bönen och ber som änkan när han kommer tillbaka, eller stoppar vår bekvämlighet eller vårt förnuft oss?

Två sorters bön

Jesus lämnade ibland de behövande för att gå iväg och be. Jag tror det fanns två anledningar till detta. Dels för att han längtade efter den stilla kravlösa stunden med sin Fader – ibland gick han iväg för att vila. Men också för att han visste att bönen även var ett vapen som var lika verksamt som allt det andra han gjorde – ibland gick han iväg för att arbeta. På samma sätt kallar Gud dig till dessa två sorters bön och det kan bli problem om   vi inte reder ut skillnaderna. Då kan gemenskapen med Gud bli ett arbete och förbönen, vapnet, bli en försiktig suck. Gud kallar dig alltså först och främst till kravlös gemenskap med honom. Sen inbjuder han också dig till att vara med och be, tillsammans med Jesus och alla heliga i himlen och på jorden, för att ljuset mer och mer ska få övervinna allt det mörker som finns i vår värld.