Det är tisdag kväll och jag står och diskar. David fixar och donar här hemma och hur mysigt det än låter känns det som en ganska tråkig kväll. Det blir inte bättre än så här! utbrister David. Jag tittar först förvånat upp, men sedan vänder jag mig lite surt om tillbaka till disken. Nähä, svarar jag och slamrar extra mycket med tallrikarna. Det blir alltså inte bättre än så här? Är det bästa vi kan vara med om när vi står och städar och diskar?

Jag träffade David när jag var femton år. Någon kanske skulle säga att det var kärlek vid första ögonkastet, men då vill jag påpeka att ”kärlek vid första ögonkastet” kan jag applicera på de flesta killar jag mött genom åren, så det säger inte så mycket. Och förresten, jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet. Varför? För att det säger ingenting. Man kanske är attraherad av personens yttre, men kärlek? Nej, jag tror att kärlek är djupare än så, kärlek handlar om mer än ett ögonblick.

Den perfekta kärleken?

Att kärlek skulle handla om mer än ett ögonblick eller några nyförälskade veckor visar varken film eller annan media oss. Vi uppmanas att hitta vår drömtjej eller -kille, och vi får en massa guider och tips om hur det ska gå till. Och inte bara om hur det ska gå till, vi får veta hur vi ska förhålla oss och vara som tjejer och killar. För det är ju så det är, killar respektive tjejer framställs på ett visst sätt i film, reklam och egentligen nästan överallt. Ett sätt och en mall som väldigt få passar in i, och detta skapar problem på flera plan, exempelvis när man vill bli tillsammans med någon, för båda parter måste liksom se till att passa in i den här mallen, något man egentligen inte gör. Det blir en massa krångel och små vita lögner som sedan blir svåra att leva upp till. Och när man väl hamnar i en relation tar det ibland slut, kanske för man tänker ”det här var ju inte det perfekta liv jag drömde om”. Nej, jag tror att vi borde sluta se på amerikanska kärleksfilmer som proppar oss fulla med lögner om det perfekta livet och den perfekta kärleken, vi måste sluta tro att bloggare har det så bra som det framställs. Vi måste börja med att tycka om oss själva, hitta lyckan i det liv vi lever, sen kommer allt det andra. Det finns ingen som kan säga till någon annan vad det perfekta livet är, men ändå får vi från flera håll varje dag höra och se det. Och framför allt, vi förväntas leva det.

Vi måste börja med att tycka om oss själva, hitta lyckan i det liv vi lever, sen kommer allt det andra

Relationen som aldrig tar slut

Min största rädsla i dag är nog att förlora David, eller att själv dö. För det är ju så, vi lever på jorden och ingen relation är för alltid, det enda vi vet är att vi en dag kommer att dö. Men vi tror att vi den dagen kommer att få komma hem till Gud, och då tänker jag att relationen till honom egentligen är den främsta relationen vi ska vattna och ta hand om. Utifrån detta och den relationen så kommer de andra relationerna naturligt. Det blir naturligt att älska sig själv, sina vänner, och kanske en dag en pojk- eller flickvän. Men vi måste sluta se en kärleksrelation som normen. För det är inte alla som hamnar där. Det är inte heller alla som vill hamna där. Om vi hela livet strävar efter att hitta någon att bli tillsammans med är det risk att vi missar vad Gud har gett oss. Ett par riktigt fina vänner, eller en härlig familj. Eller skulle vi kanske vara någon annanstans? Skulle vi ha levt för någon annan än oss själva? Vi kommer missa alla sådana saker om vi lever för att hitta det perfekta livet.

Börja leva!

Jag har antagligen missat mycket i jakten på ett perfekt liv, det kan jag inte ändra på. Jag kan däremot välja hur jag vill leva från och med nu, och då har jag valt att vara lycklig. Och tro mig, det finns en hel del jag skulle kunna vara olycklig över ifall jag skulle vilja det. Men jag tror det är som David säger, det blir inte bättre än så här. Jag kommer inte att vara lyckligare någon annanstans. Det är lika bra att börja leva här och nu.