Elia – profeten som ville ge upp

“Jag har verkligen kämpat för dig, men vad gör det för skillnad? Israel fortsätter vända sig bort från dig. Jag är ensam kvar, de andra har blivit dödade, och nu vill de döda mig också.“

Orden ovan kommer från profeten Elia. Den hopplöshet som hörs i profetens ord när han talar med Gud är nog inte vad vi mest förknippar med Elia. Profeten förknippas snarare med hur Gud gör under där Elia går fram: hur det slutar regna under flera år, hur en änkas mjöl och olja mirakulöst aldrig tar slut och hur hennes son uppväcks från döden, hur ett vattendränkt altare förtärs av Guds eld, och hur Elia tas upp till Gud i en vagn av eld. Guds närvaro är väldigt tydlig i Elias liv. Ändå möter vi nu en rädd och ensam Elia. Hur är det möjligt?

Faktaruta
Årtal: 800-talet f. Kr.
Hemort: Staden Tishbe i Gilead, Norra Israel
Bibelställe: 1 Kung 17–19, 21 samt 2 Kung 1:1–2:18
Citat: “Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förstår att det är du HERRE som är Gud, och omvänd du deras hjärtan.” (1 Kung 18:37)
Fun fact: Elia verkar ha haft kläder av fårskinn eller kamelhår, förmodligen som ett statement mot de rikas överdrivna materialism.

På livsfarligt uppdrag

Namnet Elia betyder “Herren är Gud”. Elias svåra uppdrag var att föra fram det budskapet i en tid där de flesta antingen trodde på avgudar eller tyckte att det gick bra att tillbe både Gud och andra gudar. Att vara öppen för flera olika gudar är något vi kan känna igen i dag. Många menar att det inte spelar så stor roll vad sanningen är, bara det “känns rätt”.

Trots att Gud hade visat Israels folk en gång för alla att bara han är Gud i en sensationell konfrontation mellan avgudadyrkarna och Elia (1 Kung 18), fortsatte folk att tillbe andra gudar och på grund av hot tvingades Elia fly för livet.

Vad gör det för skillnad att kämpa för det goda, när inte ens Guds uppenbara ingripande var slutgiltigt i kampen mot det onda?

Hopp i kampen

Vad gör det för skillnad att kämpa för det goda, när inte ens Guds uppenbara ingripande var slutgiltigt i kampen mot det onda? Modfälld, uppgiven och med en känsla av ensamhet jämrar sig nu Elia för Gud två gånger med samma ord om att han gjort sitt yttersta men att det inte lett någon vart. Gud ger Elia två svar som skänker hopp: för det första svarar Gud med ett stilla sus. Gud gör på sitt sätt, även om det inte är uppseendeväckande i människors ögon. För det andra säger Gud att Elia inte är ensam. Det finns fler som fortfarande är trogna Gud, och Gud har valt ut andra till att fortsätta kampen. Elia kan stärkt gå vidare i sitt uppdrag.

När inget räcker till

I Elias liv ser vi många exempel på hur mäktig och omsorgsfull Gud är, men också hur Elia brottas med Gud. När känslan av att det goda vi gör inte räcker till och när människors hjärtan verkar vara stängda för sanningen, kan vi hitta hopp i Guds svar på Elias hopplöshet: Gud är närvarande, han har en plan och vi är inte ensamma.