Gilla artikeln!(1 gillar)

När det gäller Bibelns evangelier kan det finnas många frågor. Varför finns det fyra? Stämmer de överens? Varför berättar de olika saker? Samuel Petersson rätar här ut en del av frågetecknen.

När vi pratar om ett ”evangelium” brukar många av oss tänka på någon av de fyra skildringarna av Jesus liv som finns i Bibeln – Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Men egentligen finns det bara ett evangelium och det är glädjebudskapet om Jesus Kristus som är vår Frälsare. Detta goda budskap har Gud sedan låtit fyra personer teckna ner utifrån sina perspektiv. En del har försökt bevisa att Bibeln inte är sann genom att säga att evangelierna berättar olika saker och inte stämmer överens. Någon berättar om två änglar vid graven, någon annan om en. Någon bestämmer Jesus död vid ett klockslag någon annan vid ett annat. Evangelierna beskriver vad som har hänt utifrån olika perspektiv. När fyra personer berättar om en film de sett beskriver de den utifrån fyra olika perspektiv även om det är samma film. Olikheterna som finns i evangelierna är inte en svaghet, utan en styrka eftersom de visar på att det är olika människor som har skrivit dem, men huvudbudskapet om Jesus är detsamma. Inget av det som står i evangelierna motsäger varandra, utan det finns alltid en förklaring om man undersöker saker och ting. Att en evangelist skriver om bara en ängel, innebär till exempel inte att det inte kan ha funnits två där. Att Jesus död beskrivs vid olika klockslag har antagligen att göra med att man använde sig av judisk respektive romersk tideräkning. De fyra evangelierna är skrivna för lite olika målgrupper, vid olika tidpunkter och av olika personer. Vi får tänka oss att Gud vill att de ska vara olika för att komplettera varandra och ge oss en större bild. Genom att det inte bara är en version får vi också fler vittnen till det som står om Jesus. Varför evangelierna är olika har alltså att göra med syftet med skriften, målgruppen och vilka källor författaren har använt.

Det finns alltid en förklaring om man undersöker saker och ting

De synoptiska evangelierna

Man brukar kalla Matteus, Markus och Lukas för synoptikerna. Detta ord betyder ungefär se lika. De lyfter fram mycket av vad Jesus gör i Galileen, medan Johannesevangeliet kompletterar bilden genom att skildra Jesu liv med några berättelser från Jesu besök i Jerusalem vid olika högtider. Synoptikerna har liknande historisk struktur. De berättar om Jesu dop, hans gärningar i Galileen och undervisning av lärjungarna. De fortsätter sen med lidandeshistorien. Mycket av materialet är gemensamt, men de skriver oftast ur lite olika perspektiv och lyfter fram lite olika saker.

Matteus

Evangeliet är skrivet av tullindrivaren och aposteln Matteus. Det är tydligt att detta evangelium är skrivet före templets förstörelse år 70 e.Kr, eftersom det annars hade påverkat berättelsen, troligen på 60-talet e.Kr. Detta evangelium har ett nära samband med Gamla Testamentet (GT) och hur löftena går i uppfyllelse i Jesus. Denna närhet till GT gör att det står först av evangelierna. Det är i första hand skrivet för judar och målet är att visa att Jesus var den utlovade Messias som skulle komma. Detta kan man se genom att Jesu släkttavla går tillbaka till judarnas stamfader Abraham, han kallas ofta för Davids son, GT citeras flitigt och det talas vid åtskilliga tillfällen om hur detta fullbordats. Matteus talar mycket om att himmelriket är nära och Jesus beskrivs som kungen.

Markus

Evangeliet är skrivet av Markus som hade lyssnat till Petrus. Många av de ställen som lyfter fram Petrus i de andra evangelierna är inte med, däremot beskrivs Petrus förnekande utförligt. Detta evangelium skrevs sannolikt någon gång på 60-talet e.Kr. Det skrevs i första hand för hedningar som bodde i Rom. Detta är tydligt då judiska traditioner förklaras och hänvisningar till GT är sparsamma. Markus beskriver Jesus som Herrens tjänare. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. (Mark 10:45) Markus talar mycket om hur Jesus hjälper andra. Han lyfter också fram många tecken och under. Han skriver berättande och lättläst.

Evangeliet är för hela världen

Lukas

Detta evangelium skrevs av läkaren Lukas som var vän och medarbetare med Paulus, antagligen på 60-talet e.Kr. Detta är det enda evangelium som har ett förord om varför han skriver evangeliet. Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. (Luk 1:1-4)
Lukas skriver utförligt och noggrant. Det verkar även som om Maria har berättat en del för honom. Han var antagligen grek och därmed den ende av evangelisterna som inte var jude. Han skriver främst till hednakristna. Detta visas genom att GT-profetior sällan citeras, och att hänvisningar till de äldstes stadgar och dylikt inte finns med. Även Jesu ord om att lärjungarna inte skulle gå till hedningarna saknas.  Evangeliet sätts in i ett världsperspektiv, detta syns tydligt när man hör julevangeliet, men också på andra sätt. Till exempel går Jesus släkttavla tillbaka till den första människan Adam och stannar inte vid Abraham som hos Matteus. Detta visar på att evangeliet är för hela världen.
Lukas lyfter fram de svaga och små i samhället och hur Jesus möter dem. Till exempel framhålls kvinnorna mer än i de andra evangelierna. Speciellt med detta evangelium är en del berättelser som Jesus i Nasarets synagoga, Emmausvandrarna, den förlorade sonen med mera. Lukas beskriver Jesus som Människosonen, den fullkomlige människan som samtidigt är Guds Son. Han lyfter också fram Jesus som den barmhärtige Frälsaren.

Johannes

Evangeliet är skrivet av aposteln Johannes. Det skrevs antagligen någon gång 90-100 e.Kr. Detta evangelium vänder sig till alla, både judar och hedningar. Evangeliet börjar med Jesus preexistens, det vill säga att Jesus fanns innan han blev människa. Det talas om den evige Sonen. I detta evangelium finns ett urval av under och han utelämnar en del av undren som finns i de andra evangelierna. Vid undren finns det ofta med något tal som förklarar det som hänt. Det talade ordet är dominerande och han kompletterar en del som saknas hos synoptikerna. Till exempel är Johannes ensam om att ha med berättelserna om Jesus och Nikodemus,  hur Lasarus uppväckes från de döda och kvinnan vid Sykars brunn. Det är utmärkande för Johannes att använda sig av Jag Är-orden som syftar tillbaka på det heliga Gudsnamnet i GT som ingen vågade uttala. Detta ord som visar på att Jesus är Gud. Johannes skriver i slutet av sitt evangelium vad han har för syfte med evangeliet och det syftet har alla evangelierna.
Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn. (Joh 20:30-31)