Globalisering.

Det är ett komplext ord som jag själv ofta funderar över hur det berör mig, och hur jag som kristen ska förhålla mig till på ett så bra och klokt sätt som möjligt. Det är ju ett ord som på olika sätt har med konsumtion, ekonomi, politik och materialism att göra. Är det ens något som behöver ha med kristen tro att göra kanske någon undrar. Ja, jag tror det. Eller, jag tror snarare att det är viktiga frågor att fundera kring, hur jag ska förhålla mig till allt det där samtidigt som jag vill leva och förhålla mig till min omgivning som kristen.

Priset vi inte betalar

Jag tänker till exempel på hur globaliseringen gör att klädtillverkning för stora västerländska företag sker i fattiga länder där människor syr kläder för väldigt dåliga löner, under mycket dåliga arbetsförhållanden som vi sedan kan köpa riktigt billigt här hemma i Sverige. När jag tänker på att det är så verkligheten ser ut så skaver det lite i mig. Visst blir jag glad om jag hittar en snygg tröja för ynka 150 kronor. Samtidigt inser jag att om jag kan få en tröja för så pass lite pengar, så har antagligen någon annan fått betala det verkliga priset – genom en riktigt usel lön och kanske en 16 timmar lång arbetsdag utan rast. För en sak är säker; ingenting är gratis. Ett annat exempel är bananer. Vissa är Fairtrade-märkta, andra inte. De med märkning garanterar att människorna som jobbat på bananodlingen fått bra lön, goda arbetsförhållanden och sluppit att jobba med giftiga kemikalier. Alternativen ger ingen av de ”fördelarna”, som ju vi här i Sverige skulle ta för givet om vi jobbade någonstans.

Det slår mig att människorna som tillverkar kläderna och skorna vi har på oss, prylarna vi köper och som odlar mycket av den mat vi äter, de är osynliga för oss. De har inga ansikten, inga namn – de befinner sig för långt bort från vår verklighet för att vi på allvar ska kunna sätta oss in i deras situation. Det är ju så enkelt att köpa den där tröjan. Den är ju ändå redan tillverkad, köper inte jag den så köper någon annan den. Och varför ska jag betala för en dyrare banan när jag kan spara några kronor på den andra sorten? De smakar ju likadant.

De ansiktslösa

Det är någonstans här som det börjar bli problematiskt. Människor utan namn och utan ansikten låter verkligen inte som en bild av hur Gud ser på någon av oss människor. I förlängningen måste det innebära att någonting är fel om det är så vi indirekt ser på andra genom att passivt anpassa oss till ett system som förutsätter att vissa människor förblir osynliga för oss. Kanske till och med lite mindre värda för oss. Jesus öser inte beröm över dem som hjälper och skänker pengar till den fattige. Istället identifierar han sig själv med de fattiga (Matt 25:31-46). Kanske det är vad jag också måste göra, och jag tänker att det då kräver något annat av mig än att ägna mig åt lite välgörenhet då och då. Det kanske innebär ett annat förhållande till shopping och andra matvanor än de vi fått för oss är helt nödvändiga. Kanske måste jag inte handla kläder billigt och ofta, kanske kan jag handla lite mera sällan och då försöka satsa lite mer pengar på kläder från ett land där tillverkningsprocessen inte innebär riktigt lika mycket lidande? Kanske är det värt att lägga några kronor extra när jag köper en banan så att det blir en från Fairtrade istället för Chiquita? Inte för att jag är bättre än någon annan, men för att jag övar på att få en människosyn som överensstämmer med Jesus syn på oss människor.

En sak är säker: Ingenting är gratis

Precis som jag skrev i början så är det här verkligen stora och komplexa frågor. Det är tyvärr lätt att man ger upp tankarna på att handla mer medvetet därför att det känns för svårt, eller så får man dåligt samvete för att det helt enkelt är omöjligt att vara konsekvent. Jag skulle verkligen inte vilja kalla mig ett bra föredöme på området. Jag handlar inte alltid Fairtrade trots att alternativet finns, och visst handlar jag då och då kläder fastän jag är rätt säker på att det verkliga priset måste ha betalats av någon annan. Men jag försöker, och jag tror att det går att utvecklas och lära sig mer genom att ta ett litet kliv i taget. Det viktiga tror jag är att inte blunda för att väldigt mycket av det vi tar för givet i vår vardag innebär att livet kostar på ganska mycket mer för andra människor i världen, eftersom de ofta får betala priset. Människor som har ett ansikte och ett namn. Ju tydligare det blir för mig, desto mer tror jag att det går upp för mig hur jag på bästa sätt kan förhålla mig till de negativa konsekvenserna av globaliseringen.