I december släpps den andra filmen av tre om J.R.R. Tolkiens saga om hobbiten Bilbo och hans resa mot det Ensamma Berget där den onde draken Smaug bor. Draken Smaug har samhället Sjöstad i sitt våld, men samtidigt säger en sägen att befolkningen en dag ska befrias. I denna artikel tittar vi närmare på hur Sjöstad-befolkningen tror på och lever efter denna sägen. Vi tittar också på vilka likheter det finns mellan Sjöstad-befolkningen och oss människor – hur tar de emot sägnen om räddningen från Smaug och hur tar vi emot Bibelns berättelse om räddningen från ondskan?

I Tolkiens saga Bilbo – en hobbits äventyr ligger samhället Sjöstad. Sjöstad har i många år varit kontrollerat av den onde draken Smaug, som bor några dagsresor därifrån, i Ensamma Berget. Folket i samhället lever i ständig skräck för draken.

En sägen om befrielse

I Sjöstad finns det också en sägen, en sagoliknande berättelse med sanningsanspråk, som säger att dvärgakungarna ”Tror och Train en dag ska komma igen och att guld kommer flyta i floder genom bergspassen, [och] att hela landet skulle fyllas av nya sånger och nytt skratt.” Med andra ord säger sägnen att den plats som i många år varit fängslad i mörker av den onde draken, kommer bli en plats av fred och frihet när kungarna återvänder.

Fyra responser

Tolkien skriver att folket i Sjöstad och i samhällets närområde tar emot denna sägen på fyra olika sätt.

Den första responsen lyder: ”Men denna sköna sägen inverkade inte mycket på deras dagliga liv”. För de människor som tänker så här är alltså sägnen på sin höjd endast en trevlig berättelse, men man låter den inte alls påverka ens liv.

Respons nummer två beskriver Tolkien såhär: ”Några av de dummaste sprang ut ur stugan, som om de väntade sig att berget skulle förvandlas till guld i kvällen och sjöns vattenmassor bli gyllene i stunden”. Vissa tror alltså att den räddning som sägnen lovar ska ske så fort att man knappt hinner blinka; att en magisk förtrollning på ett kick ska utplåna draken och dess ondska.

Den tredje responsen kom från Sjöstads härskare: ”Alvkungen hade stor makt i dessa trakter, och härskaren ville inte bli ovän med honom. Inte heller tänkte han så mycket på gamla [legender], han som ägnade sig åt handel och tullar, frakter och guld […].” Härskaren av Sjöstad är alltså alldeles för upptagen med att tjäna pengar för att bry sig om gamla sägner.

I vår värld cirkulerar en ”sägen”, en berättelse, om en kung som en gång föddes i ett stall

Respons nummer fyra kom från en man som bodde i de vilda trakerna utanför Sjöstad: ”I dessa vilda trakter var det lättare att tro på draken och mindre lätt att tro på Torin.” Mannen som denna respons handlar om träffar Torin. Med andra ord ser han och kan ta på den kung sägnen talar om. Tyvärr kan mannen inte tro på Torin. Det är istället lättare att tro på den ondska Smaug utövar.

Vår världs ”sägen”

Tolkien tänkte att sägnen som berättade om kungarna som skulle återvända och ge människorna i landet nya sånger och nytt skratt är som evangeliernas berättelse om Jesus för oss i dag. I vår värld cirkulerar en ”sägen”, en berättelse, om en kung som en gång föddes i ett stall. Som genom sitt liv, sin död på ett kors och sin uppståndelse har räddat oss människor från mörkrets makter och fört oss in sitt rike och, som en dag, till sist ska göra slut på ondskan för gott. Denna sägen tas, precis som hos folket i Sjöstad med omnejd, emot på olika sätt.

Hur lyder vår respons?

För vissa människor har ”denna sköna sägen” inget att göra med det verkliga livet. På sin höjd är berättelsen om Jesus en mysig saga att berätta när man behöver tröst eller firar olika högtider. Andra tror räddningen sker på ett ögonblick, det vill säga att Jesus gör allting bra med en gång och att inget ont mer kan hända. Tänker man så inser man inte hur djupt skadade vi människor och övriga skapelsen är av ondskan. En dag kommer Jesus göra slut på detta onda, men det har inte hänt än. En tredje grupp av människor är alldeles för upptagna med att bekymra sig för pengar, rikedom och makt för att bry sig om berättelsen om Jesus och en fjärde grupp av människor är så nedtryckta av ondskan att man inte längre tror att räddning är möjlig.

Bilbo och hans dvärg-kompanjoner svarar dock på sägnen på ett femte sätt. De tar ondskan på allvar, men tror ändå att det goda kan segra. De lägger undan sin egen bekvämlighet och tar upp kampen mot draken… Hur gör vi?

Foto: Aidan Meyer
DELA
Föregående artikelApologetik: Kan vi veta något om Jesus?
Nästa artikelMen mina böner då?