Ibland kan livet vara tungt. Man vet inte varför eller vad man ska göra åt det. Då kan det vara en bra idé att söka hjälp i själavården.

Maria vill bara ge upp. Ibland gråter hon. Någon gång svär hon över sig själv. Hon har sedan länge tappat räkningen på hur många gånger hon gjort det. Det är som en mörk skugga i hennes liv. Hon är som en fluga i spindelnätet. Hon sitter fast och ju mer hon sprattlar och kämpar emot desto värre tycks det bli. För henne är synd inte ett religiöst ord utan en smärtsam verklighet.

Lars är ledsen. Men det syns inte på ytan. Djupt inom sig bär han dock på en sorg över ett djupt svek. Det är många år sedan men det är inte sant att tiden läker alla sår. Givetvis tänker han inte på det alltid men i vissa situationer gör det sig påmint. Och då gör det så ont!

Kalle är beroende, inte av alkohol eller droger men av gruppen. Det viktigaste för honom är vad de andra tänker och tycker om honom. Därför är han alltid den Kalle som han tror att dom andra skall gilla. Var tar den verklige Kalle vägen?

Att våga glänta på dörren

Maria, Lars och Kalle är mycket olika. Deras situation skiljer sig åt på många sätt. Men ett par saker har dom gemensamt.
Dom är ensamma. Ingen vet hur dom har det. Det är nära till självförakt.
Tron känns för Maria som ett falskspel.
Lars smärta blir till en brottning med Gud. ”Var var du den där gången? Var är du nu? Vem är du egentligen? Vem är jag för dig?”
Kalle undrar vem han är och vem han vill vara. Utåt syns bara en glad kille som alltid är på när det händer något.

En sak till har dom gemensamt. Dom skulle alla tre ha stor hjälp av att söka själavård. Det känns som ett stort och svårt steg att ta. Hur skall man kunna förklara det man inte själv förstår? Den vanligaste inledningen på ett samtal är ”jag vet inte hur jag skall börja”. Men det viktiga är ju inte hur det börjar utan var det slutar! Man utlämnar sig till en annan människa och det känns obehagligt. ”Vad skall hon tycka om mig? Har hon nånsin mött en sådan kristen som jag? (Om jag nu är en kristen?)”

En befrielse

Så tar dom mod till sig och ber om ett samtal med Sara. Hennes vecka kommer att innehålla minst tre samtal. Och troligen kommer det att vara så under en tid framöver.

Vad händer i samtalet?

När Maria för första gången berättar om sin synd så skäms hon. Orden kommer inte lätt. Men dom kommer! Och det är skönt! Det är en befrielse i att äntligen få vara helt ärlig inför en annan människa. Maria börjar med att säga ”Du har säkert inte hört nått sånt här tidigare”. Det är precis så hon tror att det är. Men det är det inte! Och det anar hon av Saras sätt att svara henne. Det finns ett ”vi” i hennes svar. Och det finns något i hennes blick och kroppsspråk som bekräftar det.

”Själavård är djupast sett en tillämpning av ett löfte ifrån Jesus. Där två människor möts i hans namn där är han själv.”

Lars kommer inte så långt i samtal förrän tårarna bryter fram. Men det tycks inte skrämma Sara. I tystnaden får Lars gråta färdigt (för den här gången). Så kommer orden igen. Det är ett trevande och tvekande samtal (hur skulle det kunna vara något annat?). När Lars berättar för Sara upptäcker han något överraskande. Han berättar för sig själv! Han börjar se och förstå saker som inte han inte sett tidigare.

Kalle får första gången vara sig själv i ett möte med en annan människa! Det är svårt, spännande och roligt. Och det ger mersmak! Det tog tid att våga lägga av sig masken men nu vill han inte ta på den igen. Nästa steg är att inte ta på den igen när han lämnar samtalsrummet. Och den dagen kommer!

Själavård är djupast sett en tillämpning av ett löfte ifrån Jesus. Där två människor möts i hans namn där är han själv. När Maria berättar för Sara så är det inte bara hennes synd som blir tydlig. Gud blir tydlig! Den förlåtelse som Maria så väl behöver men inte längre vågar tro på finns! Och den är hennes!
Lars får inte svar på alla frågor (livet rymmer många obesvarade frågor) men såren får börja läka. Och någonstans får han ana att Guds sårmärken och hans hör ihop.
Kalle börjar förstå att han delar längtan med Gud. Att han skall bli och vara Kalle!

Om du känner igen dig i Maria, Lars eller Kalle så är det ett gott råd att dra ”Sara” i tröjan (eller skicka ett SMS) och be om ett samtal.