I dag lever många människor efter mottot att ensam är stark. Att klara sig själv och gå sin egen väg kan vara eftersträvansvärt och uppfattas som det rätta. Men vad är egentligen Guds tanke med oss och är det en svaghet att följa någon som gått före?

Har du någon gång drabbats av blackout? Det har jag, och ett av dessa tillfällen var under muntliga nationella provet i engelska på högstadiet. Vi var fyra personer som inför den övervakande läraren skulle prata om ”Förebilder och ledare du ser upp till”. Jag fick panik för jag kunde inte komma på en enda person att prata om! Ledare och förebilder? Jag hade inte någon sådan för jag tyckte att jag inte behövde någon sådan. Jag tänkte att jag klarade mig väldigt bra på egen hand och att ledare och förebilder mest var till för svaga människor som inte visste vad de ville här i livet. Jag var ju själv ledare i kyrkan och dessutom tänkte jag att det var hyfsat förtryckande, detta med att lyssna till och lyda någon annan.

Bibeln säger att i en relation där en person lyder under någon annan så är båda precis lika viktiga och lika mycket värda!

Designade för relationer

Enligt Bibeln så är vi människor designade för relationer. Vi är skapade för att leva i relation med Gud och med andra människor och därför behöver vi också varandra! Vårt behov av gemenskap och vår längtan efter andra människor är alltså enligt Bibeln ingen brist eller svaghet utan precis så som Gud vill ha oss. Relationer för med sig en rad olika bitar och en av dessa är ledarskap och ledare. Ser vi på relationen barn/förälder så blir detta tydligt; om barnet vill överleva behöver det bli lett av och lyda sina föräldrar! Barnet behöver någon som talar om när det skall äta och vad det skall äta (mat och inte sand eller giftiga bär), någon som talar om när det är läggdags och att trädgården är en bra plats att leka på medan motorvägen inte är det. Föräldrarna har auktoritet över barnet. Är barnet förtryckt? Är barnet mindre mänskligt och mindre värdefullt än sina föräldrar?

Jag tror att vi alla svarar ”nej!” på dessa frågor men i andra relationer kanske vi tvekar. Vem tycker vi till exempel är mest/minst värd av en chef och en anställd? Av en lärare och en elev? Vem är viktigast och mest/minst värd av ledarna och ungdomarna i ungdomsgruppen?

Ledare > Följare

Vår kultur säger till oss att vi förlorar något av oss själva om vi står under ledarskap och att ju mer värdefull man är desto mer inflytande har man också över andra. Vår kultur säger att det är fint att bestämma men fult att lyda och tjäna – ingen vill väl vara den som städar toaletten?

Bibeln å andra sidan beskriver ledarskap och vårt behov av det som något gott. Bibeln säger också att i en relation där en lyder under någon annan så är båda precis lika viktiga och lika mycket värda! Det kanske bästa exemplet på detta är Gud själv. Gud Fader sänder Sonen och Sonen lyssnar till och lyder Fadern och ändå är båda exakt lika mycket Gud! Båda är lika viktiga och lika mycket värda! Jesus är ingen slags praktikant-gud som lyder Fadern i väntan på uppgradering, Jesus är fullt ut och evigt Gud. Enligt Bibeln är det alltså exakt och precis lika gudomligt att lyda som att leda – lika gott, lika värdefullt, lika bra.

Det är ingen brist i oss att vi behöver andra, det är Guds perfekta design!

Kom och följ mig!

Vi människor är skapade till Guds avbild och därför är vi, oavsett om vi leder eller följer, exakt och precis lika mänskliga, viktiga, värdefulla och bra.

Vi behöver inte vara rädda för att vi ska förlora något av oss själva bara för att vi lyssnar till, följer och lyder någon annan. Vi behöver inte känna oss dåliga för att vi står under någons ledarskap, och är vi ledare har vi ingen anledning att tro att vi är viktigare och mer värdefulla än de personer vi är ledare för. Det är ingen brist i oss att vi behöver andra, det är Guds perfekta design! Jesus bjuder in oss till att följa honom, inte för att göra oss mindre mänskliga och förtrycka oss, utan för att göra oss till sanna och fria människor! Oavsett om vi leder eller följer har vi alltid möjlighet att göra det som är gott och att vara till välsignelse. I varje sammanhang och relation vi står i kan vi fundera på hur vi bäst kan tjäna människorna runt oss.

Hur gick det då på nationella provet? Ja, jag pratade faktiskt om mina konfaledare som var (och är) goda förebilder därför att de såg och brydde sig om andra. Jag har även på senare år mer och mer insett att jag inte klarar mig vidare bra utan andra människor, att jag inte kan eller vet allt men att det är helt OK därför att det är precis så som Gud vill ha mig. Oavsett hur stark eller svag man än känner sig behöver man som människa vägledning. Vilka ledare och förebilder ser du upp till?