I Bibeln berättas det om många under och tecken som Jesus gjorde. Till exempel kunde Petrus, med blicken fäst på Jesus, gå på vatten. Kanske måste även vi ta steget över relingen för att på allvar se Guds kraft i dag?

Läs: Matteus 14:22-33

Denna berättelse från Matteus evangelium citeras ofta av människor som inte är kristna. Man säger att man visst kan tro att Jesus funnits här på jorden, men ”inte tror jag att han gick på vattnet”. ”Då får man ha stor tro och stora skor” kan vara en kommentar. Vad ska jag som kristen tro om den här berättelsen och vad kan jag lära mig av den?

Jesus gör under

Tidigare i kapitlet hos Matteus berättas det om hur Jesus hade mättat fem tusen män med fem bröd och två fiskar. Lärjungarna hade fått vara med om ett under och jag tror inte de riktigt hade fattat vad som hänt. De hade först varit fullt upptagna med att dela ut mat och när alla blivit mätta hade de samlat ihop tolv korgar med det som blev över. Sen befallde Jesus dem att gå i båten och fara över till andra sidan sjön. Där i båten blev det nog tid till samtal och reflektioner över det som hänt. Fast nu är inte Jesus där. Ingen att fråga och deras egna tankar gav kanske inga svar utan snarare bara fler frågor. Snart blev det också till att ta tag i nya praktiska problem. Det blåste upp och sjön började gå hög. Det blev en kamp mot vind och vågor och för att klara båten och sitt liv. Varför följde inte Jesus med dem och var fanns han nu när de behövde honom som mest? Någon av dem kanske tänkte ”vilken nytta har jag av att jag fick vara med och se detta under med brödet och fiskarna när jag nu ändå ska drunkna här på sjön?”. Tankarna var säkert många och olika hos lärjungarna när de kämpade sida vid sida i båten.

Guds ord påverkar oss

Många av oss har säkert varit på kristna läger många gånger – kanske någon bara varit på ett. Vad är det som händer när vi är på ett kristet läger? Jo, samlas vi för att lyssna till Guds ord så händer det alltid något med oss. Oavsett om det är ett stort läger med många deltagare och ett stort program, eller om det är ett mindre läger där man kommer lite närmre varandra. Guds ord påverkar oss alltid. Antingen tar vi det till oss, oavsett om vi förstår allt eller inte, eller så lämnar vi det och säger att ”det där är inget för mig. Jag klarar mig ändå”. En av Jesus lärjungar som var med i båten hette Judas. Tänk vad han hade sett och hört mycket som jag önskar att jag hade fått vara med om. Ändå gick han till slut förlorad för att han hellre ville dölja sin synd för Jesus än att bekänna den och ta emot förlåtelse.

Stanna upp

Jag kan dock känna ibland att jag under ett läger är upptagen med så mycket annat runt omkring – boendet, maten, vännerna, aktiviteter och så vidare. Precis som lärjungarna var när de delade ut mat. Mitt i allt detta sitter Jesus och delar ut av sitt bröd för vårt andliga liv. Ofta hinner vi inte riktigt ta in och tänka över undervisningen just då, men vi borde ta oss tid till det. För snart kommer de vardagliga bekymren över oss igen och vi blir upptagna med dem.

Sann Gud och sann människa

Jesus lärjungar blev upptagna med båten och att överleva. Kom det inte påminnelser mellan dem om Jesus makt att hjälpa? Han hade ju tidigare stillat stormar. Ropade de inte inom sig ”Jesus var är du? Vi behöver dig!”. De visste ju vem de skulle vända sig till även om han inte var där. Det är en förmån att ha vänner som kan påminna om att Jesus vet hur vi har det fastän han känns långt borta.

”När min trygghet är borta, min visshet är borta och min tro är så svag att den inte märks – då vet Jesus hur jag har det och är närmre än jag anar.”

Plötsligt kom Jesus gående på vattnet. Han visste hur de hade det och att de behövde honom. Men det var så overkligt att de trodde det var en vålnad eller ett spöke. Sådant kan ju bara inte hända! De visste ju att han var en människa med en kropp som de – och ändå. Petrus var den som vågade utmana. Att Jesus var en verklig människa visste han, men var han verkligen också sann Gud med makt över skapelsen? Var fick han brödet och fisken ifrån? Kunde han göra så att också han, Petrus, kunde gå på vattnet? Jesus sa: ”Kom”. Skulle Petrus våga lämna båten? Enligt all erfarenhet han hade av sjöar och båtar var en stabil båt det bästa man kunde ha på en stormig sjö. Nu var frågan: Vara kvar i båten utan Jesus eller ta steget ut på det stormiga vattnet till honom? Tack Petrus för att du gick! Annars hade vi nog aldrig fått höra denna berättelse och på detta sätt fått lära känna Jesus.

Närmre än jag anar

Petrus tog steget över relingen och ut på vattnet. Blicken var fäst vid Jesus och han gick mot Jesus. Väl framme började han titta på vågorna och vinden, allt det hotande runt omkring honom, och han började sjunka. ”Herre, hjälp mig”, ropade han. Jesus hand var då genast öppen för att fånga Petrus och så gick de till båten. Nu var de trygga i båten och vinden och vågorna lade sig. I vår vardag kan också vågorna gå höga och kännas hotande. Jesus känns långt borta och tron på honom känns så svag och den glada tryggheten från sommarlägret är borta. Då är det en förmån att ha vänner nära sig som kan påminna om vem Jesus är, om hans makt att hjälpa och att hans hand är uträckt mot den som ropar ”Herre, hjälp mig”. När min trygghet är borta, min visshet är borta och min tro är så svag att den inte märks – då vet han hur jag har det och är närmre än jag anar.

Våga ta steget

Många av oss har växt upp och lever i en trygg omgivning. Vi har en stabil familj, vänner och en församling eller ungdomsgrupp där vi trivs och känner oss trygga. Kan det bli för bra? Kan vi bli för trygga så att vi tror att vi klarar oss själva och inte behöver Jesus?

Jag tror att vi ständigt behöver utmana oss själva. Att ”ta steget över relingen” och se att Jesus bär även där det ser omöjligt ut för oss. För någon handlar det kanske om att våga ta det där samtalet om kristen tro i skolan. För någon annan om att ta steget att gå ut med Pannkakskyrkan en kväll. För en tredje kanske om att våga berätta att man är kristen för sina föräldrar eller kompisar. Gör vi detta med blicken fäst på Jesus så har han lovat att vara med oss. Och skulle vi misslyckas och fokusera på alla skrämmande omständigheter runt omkring så får vi alltid återvända till honom och ropa ”Herre, hjälp mig!”. Våga ta steget över relingen så kan även du få uppleva hur det är att ”gå på vatten”.

Foto: Aidan Meyer
DELA
Föregående artikelEn livslång resa
Nästa artikelSök Guds rike