”Åh va dom är tröga! Jag hade ju beställt stark sås till kebaben och inte vitlök! Och kom nu inte och säg: ‘var tacksam!’ för då smäller jag till dig!

Du och jag lever i en tid där allt vi vill ha bara är ett telefonsamtal/internetklick iväg: pizza, kinamat, kläder, musik… Går jag ner på stan i Kristianstad för att ta en fika kan jag välja mellan cirka 10 caféer inom bara några minuter, det ena med bättre kaffe, det andra med bättre bakelser.

När jag ser att allt är en gåva från Gud ser jag också att det finns desto mer att tacka för

Jag kan få det bästa utan att behöva anstränga mig, och skulle det bli fel har jag bara mig själv att skylla. Blir det inte rätt blir jag besviken.  Att vara tacksam för det näst bästa är ju bara löjligt.

Mänskliga rättigheter?

Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter, sa Job när han fick veta att hans söner och döttrar hade dött. Och jag undrar om inte detta ger oss en nyckel till att förstå tacksamhetens gåva: eftersom allt jag vill ha finns inom räckhåll (åtminstone via datorn eller min iPhone) tror jag lätt att jag därför har rätt till allt jag vill ha. Som om det vore en mänsklig rättighet att ha en egen dator, eller mobil, eller fem jackor och sju jeans, eller äta pizza när jag känner för det …

Välsignad för att välsigna

Jag har fått nåden att växa upp i Sverige, i en familj som älskar mig, ser mig och har gett mig – inte alltid det jag ville ha – men det jag behövde (och ofta också vad jag ville ha). Det är gott, men det är inte självklart. Det är nåd. Jag kom helt naken till den här världen. Jag kunde inte välja världsdel, land, kommun, stad, familj. Jag kunde inte välja min familjs ekonomi, omsorg, tro med mera. Det är Guds gåva. Ibland frågar jag Gud helt förbluffad: “Varför, Gud, har jag fått det så sanslöst bra när det finns så många andra som kämpar med så mycket?” Jag kan inte höra något bättre svar än: “Jag har välsignat dig för att du ska välsigna andra.”

Syna bluffen

Är det inte tanken på dessa “mänskliga rättigheter” som är vårt största problem? Egentligen blir jag ju inte lyckligare av att få stark sås istället för vitlökssås till kebaben, eller vad det nu kan gälla (eventuellt blir omgivningen lite lyckligare …). Men jag intalar mig det. “Vill ha mycket, vill ha mera” som Winnerbäck sjunger.

Det finns en enkel sak att tacka för i varje stund, vid varje tillfälle, hur hopplöst det än ser ut

Att lära sig syna bluffen är att börja vandra mot tacksamhet. Allvarligt talat: mat, kläder, husrum, prylar, fritid – allt är nödvändigt men inte i överflöd. Däremot är vänskap, kärlek, omsorg, glädje och förlåtelse något som gärna får flöda över. Visst ger religionen god lön, skriver Paulus till Timotheos, om man nöjer sig med det nödvändiga, för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda.

Övning och tacksamhet

Att se världen med de ögonen är inte enkelt – det kräver övning. Ofta kommer ju bitterhet och besvikelse när något går emot mig. Jag hade ju hoppats, jag hade ju längtat, jag hade ju gjort det för honom/henne – de kunde väl hjälpt mig … Och känslorna är okej! Jesus kallar oss inte till att döda våra känslor utan till att vända oss med dem till honom så att han får vända våra perspektiv. När jag ser att allt är en gåva från Gud ser jag också att det finns desto mer att tacka för: jag skulle kanske önskat mig en Tiger-skjorta, men fick en Divided. Tack, Jesus! Jag skulle kanske önskat köttfärssås men fick flygande Jakob. Tack, Jesus! Andra får nöja sig med en skål ris och bönor – till en hel familj, en hel dag. Hjälp mig hjälpa dem. Det finns en enkel sak att tacka för i varje stund, vid varje tillfälle, hur hopplöst det än ser ut. Till och med när jag fått fel sås på kebaben … Lär dig hitta den glädjen och tacka Gud för det, och du ska se hur mycket roligare livet blir!

Tacksamhet i grunden

Varje dag får jag be om en tacksamhet och glädje som går förbi alla önskningar och begär (gör det gärna till en vana!): “Tack, Fader, att du fortfarande är full av nåd och barmhärtighet. Tack, Jesus, att du fortfarande är den som räddar mig från synden, djävulen och döden. Tack, helige Ande, att du alltid vill fylla mig med din kraft och föra mig på frälsningens väg – bevara mig i tron! Tack, Gud, att du aldrig förändras oavsett hur mitt liv förändras.” I det brev som brukar kallas “Glädjens brev”, Filipperbrevet, skriver Paulus: Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.

Det är en annan tacksamhet än den som kommer av att jag alltid får som jag vill. Det är en tacksamhet över att Gud har mig i sin hand och har omsorg om mig. Oavsett om det blir som jag vill eller inte. Han ser ju mig och vet vad jag behöver. Han överger mig inte. Det är nåd.

“Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig. Den nåd du alltid skänker – jag får ju allt av dig. Då blir jag hjärtligt glader, då lockas lovet fram. Jag tackar dig, min Fader, jag tackar dig, Guds Lamm!” (Sv. Ps. 13:1)