Har du någonsin mött någon som kallar sig kristen, men som sällan går på gudstjänst, ännu mer sällan läser Bibeln och tycker likadant som de allra flesta av dina ickekristna vänner vad gäller hur man ska leva? Personen pratar lite eller aldrig om Jesus och när han eller hon pratar om evangeliet så är det något annat evangelium än det du känner igen från kyrkan. I så fall har du mött en person som företräder liberalteologin.
En person som tror på liberalteologi kanske går i kyrkan, men kyrkans klassiska tro och lära är inte intressant. Det Bibeln lär oss om synden, korset, lag och evangelium blir inte viktigt utan viktigast är kärleken. Det låter väldigt fint, men är faktiskt djupt bekymmersamt, eftersom Bibeln och dess budskap undermineras. Kvar blir en urvattnad kristendom. Som vi hör är det en kristendom som man kramat ut innehållet ur. Vi kan se konturer: man går i kyrkan, man läser något andaktsfullt och man ber, men lag och evangelium predikas inte!
Två diken
En urvattnad kristendom blir antingen lagisk och dömande eller falskt kärleksfull. I ena fallet ser man ner på alla som inte tänker som en själv. Ska man bli godkänd måste man följa det som dessa kristna sätter så högt, nämligen kärleksregler som de menar är det enda Bibeln lär, ofta helt i samklang med det sekulära samhället. Då handlar det mest om gärningar och inte så mycket om nåd.
I andra fallet pratar man om kärlek, men på ett sätt där man struntar i evangeliet, det som är Bibelns röda tråd. Jesus Kristus kom till jorden, dog och uppstod för att rädda oss från synden och straffet vi förtjänar på grund av den. Inom liberalteologin pratar man inte om människans synd, och då blir det meningslöst att prata om räddning från synden. Man tror att man gör kristendomen mer kärleksfull genom att inte prata om synd, dom och offer, men eftersom man då går miste om världhistoriens största kärlekshandling – Jesus död på korset – så blir det snarare tvärt om.
Jag själv är problemet
När jag fick möta Jesus och blev kristen som 16-åring så ändrade det hela min livsinriktning. Det skedde inte över en natt utan det var en process som började med att jag förstod att Gud fanns. Jag fick höra om evangeliet och om lagen – hur Gud vill att vi ska leva – och jag förstod att jag var en syndare, alltså att jag inte klarade att leva på det sätt som Gud vill. Inte nog med att jag syndade då och då, jag bar också på en medfödd grundskada, det man på teologispråk kallar arvsynden. Den gör att vi alla sätter annat i vårt liv före Gud. Det kan vara sport, dataspel, fina kläder, oro eller något annat som tar förstaplatsen i våra liv, platsen som Jesus ska ha.
När detta gick upp för mig förstod jag att jag var bortom all räddning om det inte vore för Jesus. Jag insåg att jag inte förtjänar hans frälsning.
När detta gick upp för mig förstod jag att jag var bortom all räddning om det inte vore för Jesus. Jag insåg att jag inte förtjänar hans frälsning. Jag var en människa utan hopp om att kunna rädda mig från mig själv, för det var jag själv som var problemet!
Jesus är lösningen
Ofta klagar vi på kompisar eller föräldrar, skolan eller kyrkan, men vi behöver förstå att vi är syndare och att synden skiljer oss från Gud. Därför är vi alla i behov av Jesus handling på korset. Vi klarar inte av att rädda oss själva men det behöver vi inte heller. Gud har gett oss evangeliet om Jesus som tar bort syndens börda från oss genom att betala priset för vår synd och sona oss med Gud.
Vem vet bäst?
Problemet med en urvattnad kristendom är att man har övergett tanken på en verklig och objektiv sanning. Allting tolkas utifrån kärleksbudskapet baserat på en känslomässig uppfattning av vad kärlek är. Är kärlek en känsla, eller är det en överlåtelse? Om det bara är en känsla, som rör sig likt vinden, då kan kärleken lätt ändras, byta skepnad och vara svårfångad. Om kärlek däremot är en överlåtelse så vet man direkt när man brutit sin överlåtelse. Urvattnad kristendom handlar alltså om vad som känns rätt för mig och inte vad Bibeln säger är rätt. I grunden blir förhållningssättet sådant att människan själv bestämmer vad som är rätt och fel i stället för att vi litar på att Gud som faktiskt skapat oss vet detta. Bibeln blir då mer en allmän filosofisk bok där man kan välja och vraka efter det som passar en själv i stället för att lita på att Bibeln är Guds ord.
Du måste välja
Vi har därför alla ett val att göra. Vill jag lita på Gud, hans ord och evangeliet om Jesus så handlar det om att dö bort från mig själv och låta Kristus regera i mitt liv. Han tar ansvar för att leda mig och jag kan då till fullo vila i hans famn. Väljer jag däremot urvattnad kristendom måste jag lita på att min egen känsla kommer att leda mig eftersom jag väljer att inte lita på Guds ord till fullo. När jag då tackar nej till Guds ledning tackar jag också nej till hans förlåtelse och försöker i stället själv måla över mitt fula inre befläckat av skuld. Detta håller dock inte i längden. Med tiden ser jag att min skuld finns kvar. Därför bör vi alla hålla oss till evangeliet om Jesus som står uppenbarat i Nya Testamentet och omvittnat i Gamla Testamentet – endast där finns frälsning och frid.
