Vår tro bygger på ett historiskt faktum och på en unik historisk person. Precis som med annan historia går det att granska och undersöka. Vad finns det för skäl att lita på att evangelierna inte är påhittade sagor?


Evangelierna, biografierna om Jesus, är de bästa historiska källorna till vad som hände i Jerusalem för 2000 år sedan. De utger sig för att beskriva verkliga händelser. Men kan vi lita på dem och i så fall varför? Jag är övertygad om att vi kan det.

Ett märkligt öga för detaljer

Vi ska kika närmare på författarna, men först: kan vi veta något om författarna genom att bara undersöka texterna? Ja, texten avslöjar att det måste röra sig om ögonvittnesmaterial. Inget av evangelierna skrevs i Palestina, ändå har författarna otrolig koll på detaljer. Till exempel verkar de ha stenkoll på vilka namn som var moderna. Om man jämför namn i evangelierna med vilka namn som var vanliga i området under den här perioden ser man att alla med vanliga namn har fått ett smeknamn eller något annat som förklarar vilka de är. De som har ovanliga namn har inga smeknamn. Läs till exempel Matt 10:2-4. Hur lyckas författare som skriver mer än 40 år efter händelsen, i ett helt annat land veta vilka namn som är vanliga och ovanliga? Vet du själv vilka namn som var vanligast i Ukraina på 70-talet? Antagligen inte! Samma sak är det med författarna till evangelierna. Detta är bara ett exempel på hur detaljer i evangelierna stämmer alldeles för bra för att vara påhittade.

Därför är det inte så förvånande att författarna till evangelierna faktiskt var ögonvittnen eller kände ögonvittnen. Matteus och Johannes var två av Jesus lärjungar. Markus var tolk till Petrus och fick därför höra allt om Jesus från honom. Lukas var Paulus reskamrat och följde själv med honom till Jerusalem och intervjuade ögonvittnen.

Pinsamheter från 30-talet

Författarna var alltså direkta eller indirekta ögonvittnen. Är inte det fantastiskt? Vi får läsa texter som skrivits av Jesus lärjungar! Men hur sanningsenliga var de egentligen? Kan vi lita på dem eller verkar de ha en tendens att bre på och försköna? Nej, det verkar inte som det. Om de hade velat försköna berättelsen finns det utrymme för det. Det finns en hel del pinsamma detaljer som evangelieförfattarna i så fall hade kunnat utelämna. Varför inte exempelvis ”missa” att berätta att kyrkans ledare Petrus började sin karriär med att förneka Jesus tre gånger? Anledningen till att Markus skriver om det måste vara för att Petrus faktiskt gjorde det och Markus ville ge en så korrekt bild av händelserna som möjligt. Sådana detaljer ger oss anledning att tro att det går att lita på författarna.

En massa ögonvittnen

Ytterligare en anledning är alla personer som nämns, både offentliga kändisar och vanliga okändisar. Gång på gång nämner författarna namn på människor som var med. Det innebar att man kunde fråga dem som var med om man ville kolla upp om det verkligen stämde. Det är bland annat därför dateringen av evangelierna är så viktig. Majoriteten av forskarna håller med om att Markus skrev på 70-talet, Matteus och Lukas någon gång på 80-talet och Johannes runt år 90 e.Kr. Det finns dessutom anledning att tro att vissa av evangelierna är skrivna ännu tidigare, men egentligen spelar det inte så stor roll. Grejen är att alla evangelier skrevs så pass tidigt att det fortfarande fanns ögonvittnen kvar i livet som skulle kunna bekräfta eller förneka innehållet i texterna. Och ändå avfärdades inte evangelierna som påhittade!

Är inte 40 år en galet lång tid!?

Men vänta lite nu! Gick det verkligen mer än 40 år mellan händelserna och att evangelierna skrevs? Hur tusan lyckades de komma ihåg allt? Även om författarna är ärliga borde de väl ha glömt bort eller förstorat upp? Är det inte bara en bunt fiskarhistorier vi har framför oss? Nej! För det första får vi inte glömma att de skrevs under en tid då ganska få kunde läsa och skriva. Det innebar att man var mycket bättre på att komma ihåg saker utantill än vi är idag. Till exempel fanns det många judar som kunde stora delar av Gamla Testamentet utantill.

Vi kan jämföra och se att extremt lite har förändrats mellan originalet för nästan 2000 år sedan och den Bibel du har på din mobil i dag.

Lärjungar på den här tiden hade som uppgift att lära sig sin mästares undervisning så bra att de kunde berätta den för andra. Samma sak var det med Jesus lärjungar. Det var deras jobb att komma ihåg allt. De fick dessutom visa vad de lärt sig när de gav sig ut och predikade redan under tiden som Jesus fortfarande levde (Matt 10:5-15). Dessutom är 40 år ingen tid när man jämför med andra historiska dokument från den här tiden. De tidigaste källorna vi har som beskriver Alexander den Stores liv är skrivna 300-400 år efter hans död. Alla tidigare källor har försvunnit. Ändå litar man på de källorna.

Fakta de var villiga att dö för

Originaltexten är alltså trovärdig. Dessutom har vi oerhört många bra och tidiga kopior av texten som gör att vi kan jämföra och se att extremt lite har förändrats mellan originalet för nästan 2000 år sedan och den Bibel du har på din mobil i dag.  

Så det vi har är alltså tillförlitlig information från människor som levde med Jesus i tre år, som såg honom göra mirakel och var med när han visade sig som uppstånden. De hoppar inte över pinsamma detaljer och är tränade att komma ihåg. Dessutom var de så säkra på att Jesus dog och uppstod för vår skull att de valde att dö för den övertygelsen. Kan det bli mer övertygande?

Tyckte du det här var spännande ‒ börja undersöka! Det här var bara ett smakprov på vad som finns att upptäcka.

Boktips:
Skeptikerns guide till Jesus del 1 – Stefan Gustavsson

Fallet Jesus – Lee Strobel

Foto: pixabay.com
DELA
Föregående artikelGud har koll
Nästa artikelFinns det en Gud?