Facebook har de senaste åren blivit en av världens största mötesplatser för människor på internet. Många spenderar väldigt mycket tid vid Facebook och delar mycket av sina och tar del av andras liv där. Är detta enbart positivt, eller finns det faror man måste se upp med? Fredrik Hector hjälper oss att reflektera över hur man som kristen kan förhålla sig till det.

Låt mig först få bekänna färg: ja, jag är medlem på Facebook. Jag är inloggad i princip varje dag och det händer att jag skriver något logginlägg ibland. Men framför allt använder jag Facebook till att hålla kontakten med en del av mina vänner.

Och det är ju en fantastisk sak med sociala medier – att vi kan ha kontakt med folk runt om i hela världen. Själv bor jag i Addis Abeba, Etiopien, och med hjälp av internet är det numera inga problem att ha kontakt med vänner i Sverige. Och med hjälp av Facebook har jag fått kontakt med folk igen som jag nästan hunnit glömma bort.

Den här artikeln ska dock inte vara en lovprisning av Facebook, utan ett försök till att hjälpa oss att reflektera över hur vi använder sociala medier. Det finns i huvudsak tre saker som Facebook kritiseras för, som jag tänker diskutera här.

Facebook hotar privatlivet

Det kan ju tyckas som om Facebook är väldigt skyddat. Vi kan ju ställa in så att bara våra vänner kan läsa våra inlägg och se våra bilder. Men tyvärr är det inte helt sant. Facebook har rätt att använda bilder och annat material du lägger ut, även om det fortfarande är du som har copyright. Man bör alltså tänka efter lite innan man lägger ut bilder och texter på Facebook. Många kan läsa det du skriver och många kan se bilderna du lägger upp, och en dag i framtiden kanske du ångrar det du skrev eller gjorde, men då kan det vara för sent.

Så ett gott råd när du facebookar är att inte vara alltför privat i det du skriver, att aldrig skriva taskiga saker om andra och att inte lägga upp foto på dig själv eller andra som det finns risk att du kommer att ångra i efterhand.

Facebook är ett forum för narcissister

Narcissus var en kille i den grekiska mytologin som blev så förälskad i sin egen spegelbild att han till slut dog, så en narcissist är en person som låter allt kretsa kring sig själv. Till viss del finns väl risken att Facebook kan bli en plats där vi bara visar upp oss för varandra, berättar vad vi gör och hur duktiga vi är. Och så får vi en kick av alla kommentarer vi får som bekräftar vårt ego!

Men internet får aldrig bli en ersättning för verklig gemenskap – för Gud har skapat oss till äkta personlig gemenskap med honom och med andra människor!

Men man kan faktiskt vända på resonemanget också. Fokus på Facebook är ju mina vänner. För det allra mesta är det ju dem som jag är intresserad av. Jag går in och kollar deras profiler och jag läser deras inlägg. Jag kan glädja mig med andra och jag kan visa medlidande. Allt detta är ju i grunden saker som snarare tar fokus bort från mig själv. Så kanske är det lite överdrivet att kritisera just Facebook för att vara ett forum för narcissister.

Ett gott råd är ändå att tänka lite på varför du skriver det du skriver. Är det för att andra ska se dig och bekräfta dig? Så klart det är! Det vore lögn att försöka inbilla sig något annat… Men just därför kan det vara bra att vara lite medveten om det, och inte bara vräka ut hela sitt liv på Facebook. Som kristna behöver vi ju egentligen inte bekräftas av andra hela tiden – vi har ju en Gud som ser och bekräftar oss!

Facebook gör oss asociala

I en artikel i Aftonbladet från 27 oktober konstateras det att ungdomar idag på sin fritid umgås mer på internet än i verkliga livet. Troligen gör unga människor inte någon större skillnad på att umgås på nätet och i verkligheten.

Men är det skillnad? Ja, det skulle jag vilja påstå! Jag träffade min fru på nätet. Vi skrev ganska mycket till varandra i början – men det var en helt annan sak att träffas på riktigt! Och sedan flyttade hon till Etiopien och jag var kvar i Sverige, så vi blev tvungna att fortsätta skriva och ringa. Men jag lovar dig att det var helt annorlunda att få umgås i verkligheten!

Så internet är ett bra komplement, i synnerhet när man inte har möjlighet att träffas. Men internet får aldrig bli en ersättning för verklig gemenskap – för Gud har skapat oss till äkta personlig gemenskap med honom och med andra människor!