Hebreerbrevet 11 är ett väldigt spännande kapitel som lyfter fram personer från Gamla Testamentet som litade på Gud. Läs det! Här har vi ett gäng verkliga förebilder att titta närmare på!

Det som är speciellt med människorna i Hebreerbrevet kapitel 11 är deras tro. Inte bara att de trodde på Gud – utan att deras tro påverkade dem så totalt. De styrdes av det som de trodde på och som Gud hade sagt, oavsett hur det kändes, om Gud verkade långt borta, om det innebar svårigheter, om de hade fallit i synd eller om de inte fattade riktigt allt. Här har vi något att lära!

Vi tror på det vi inte ser

Vi börjar med att, precis som Hebreerbrevets författare i kapitel 11, stanna upp för vad tro egentligen är. I vers 1 står det att Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Att tro på Jesus är alltså inte bara en vag förhoppning om att något kanske eventuellt möjligtvis skulle kunna vara sant. Nej, det är en övertygelse och en visshet – alltså något man kan vara helt säker på! Samtidigt läser vi att tron också handlar om saker som vi hoppas på och inte ser. Detta är utmaningen. Som kristna tror vi på saker som vi inte ser – och behöver därför lära oss att lita på att det är sant även när det verkar otroligt. Tro handlar om att lita på Gud, och ju mer vi umgås med och lär känna honom, desto mer kommer vi att lita på honom.

Som kristna lever vi för något annat än det vi ser! Vi följer Jesus!

Lita på Gud trots allt

Om vi tittar närmare på personerna i Bibeln inser vi nog att varken livet eller tron på Gud var så lätt för dem heller. I Hebreerbrevet 11 lyfts flera exempel fram. Här finns Noa som började bygga en stor båt på torra land. Folket hånade honom, men han fortsatte – för han trodde på det som Gud hade sagt till honom. Här finns Abraham som lämnade sitt land och sin familj, förmodligen osäker och orolig – men han trodde på att Gud hade lett honom och skulle vara med honom. Här står om Josua som i stället för att anfalla Jeriko befallde sin armé att i sju dagar gå runt staden och blåsa trumpet. Alla måste ju ha undrat om han hade blivit knäpp. Och kanske kände han så själv också – men han trodde på det Gud hade sagt och litade på honom. Så hade vi kunnat fortsätta med person efter person efter person. Hebreerbrevets författare säger det också: Vad mer ska jag säga? Tiden räcker inte för att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna (v. 32). Detta var människor som litade mer på Gud än på någonting annat. På två ställen i kapitlet står det dessutom att många av dem dog – utan att ha fått det som var utlovat. Vadå? Kan vi inte lita på Gud?

Ett större perspektiv

Som kristna måste vi veta att Guds löften inte bara gäller livet på jorden, utan också evigheten. I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden (v. 13). Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska (v. 16). Och kapitlet avslutas med att dra in dig och mig i den bibliska berättelsen: Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet (v. 40). Poängen här är alltså att vi får tro på Guds löften även om vi inte tjänar på det här och nu, även om han verkar långt borta, även om det innebär lidande och vi riskerar livet. Om Mose står det att han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden och att han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige (v. 25, 27). Som kristna lever vi för något annat än det vi ser! Vi följer Jesus! Och vi är på väg mot vårt hemland i himmelen.

Berättelserna om de olika personerna finns i Bibeln först och främst för att vi ska lära känna den Gud som de fick möta.

Huvudpersonen

Bibeln är full av förebilder i tro, som vi får lära oss av. Men det finns faktiskt en risk att vi glömmer bort berättelsens huvudperson när vi gör så. Berättelserna om de olika personerna finns i Bibeln först och främst för att vi ska lära känna den Gud som de fick möta. Det är en Gud som är full av nåd, kärlek och tålamod. Han gör den svage stark. Och han har lovat att rädda alla dem som tror på honom, inte på grund av styrkan i deras tro, utan på grund av vad Jesus gjorde på korset. Hebreerbrevet 11 fortsätter i kapitel 12 och det finns en stor poäng i att fortsätta läsa de första verserna där. Gör det! Här finns två slutpoänger. Alla dessa förebilder i tron får bli en uppmuntran för oss att själva kämpa på i det lopp som vi har framför oss (v. 1). Men framför allt ska vi komma ihåg huvudpersonen och vad han gjort för oss. Han är både vår största förebild i tro och den som räddar oss till evigt liv: låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom […] så att ni inte tröttnar och tappar modet (v. 2-3).