Att vi blir frälsta genom tron på Jesus och hans död på korset får vi höra ganska ofta. Och det stämmer. Men ibland verkar det dock knappt som att det spelar någon roll vad jag gör eller hur jag lever. Jag blir ju förlåten ändå! Detta är dock en lögn som många har fallit på. Det spelar faktiskt stor roll hur vi lever! Arne Engström förklarar varför.

Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.
Nu säger kanske någon: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad.
Jak. 2:14-22

Vi hör ibland att vi inte blir frälsta genom gärningar, utan genom tron på Jesus. Det är helt riktigt. Men då kommer ju direkt frågan om det inte har någon betydelse vad vi gör? Kan vi då leva på som vanligt och inte skilja oss från andras sätt att leva? Nej, den som har låtit Jesus ta kommandot över sitt liv är en ny människa och bör, och kan, inte leva som tidigare. Jesus säger i ”Bergspredikan”, som man kan läsa i Matteus evangelium kapitel 5-7, att inte tänder man ett ljus och sätter det under skäppan utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen. Gud ”tänder” alltså inte oss bara för att vi ska sitta inne i våra kyrkor och ha det trevligt, utan han vill att vi vittnar om honom genom det vi gör. Vi ska ”lysa upp” världen för våra medmänniskor.

En kärlek starkare än hatet

En god vän till mig berättade för en tid sedan om en man som blivit intervjuad i TV. Han blev intervjuad för att hans far hade blivit ihjälskjuten i samband med ett rån. Normalt sett skulle en sådan människa fyllas av hat och hämndbegär mot den som skjutit hans far. Men den här mannen hade gjort något helt annat. Han hade istället letat upp mördaren och talat med honom om det han gjort och om sin sorg. På detta sätt hade brottslingen kommit till insikt om vad han hade gjort och hur han inte bara dödat en människa utan även sårat många andra. Människor som satt med vid intervjun greps av hans berättelse och kunde inte förstå hur en människa kunde orka med att göra något sådant. Flera av dem berättade senare att under det att de suttit och hört på tänkt att han måste vara kristen. I slutet av intervjun fick han också frågan om hur han orkat med detta. Han berättade då att det som gav honom kraft till detta var den kärlek och förlåtelse som han själv fick ta emot av Jesus. Hans sätt att leva och bemöta andra människor fick alltså vara ett vittnesbörd om Jesus.
Är det inte så att om man älskar en människa, så vill man gärna veta vad den människan vill att jag ska göra och hur jag ska vara? Vet jag sedan att jag är älskad tillbaka så blir jag ännu mer angelägen att vara rädd om förhållandet. Så borde ju också vårt förhållande till Jesus vara! Att han älskar oss behöver vi inte tvivla på. Han har ju dött för våra synder. Att tro på Jesus är att ta till sig det som han gjort för oss. Han ger förlåtelse för alla synder och rättighet att vara Guds barn. Då bör jag ju också leva så som han gjorde och göra som han vill.

Att leva i fred

För att vi ska veta vad Gud vill att vi ska göra och inte göra har han gett oss sina bud. Buden är ett rättesnöre för människans sätt att leva, men ingen väg till frälsning. Tror jag på Jesus är jag ett Guds barn och då vill jag ju veta Guds vilja, liksom jag vill veta vad min pappa och mamma förväntar sig av mig. Gud vill att vi ska lyda och respektera våra föräldrar annars förstör vi vår relation till dem. Tyvärr blir det konflikter i alla familjer ibland, men Paulus skriver i ett av sina brev att vi bör sträva efter att leva i fred med alla människor så länge det beror på oss och det bör vi försöka att göra särskilt i våra familjer. Det kan dock vara svårt om du känner att det inte är du som förorsakat bråket. För dig har Paulus en annan uppmaning som jag önskar att jag kunde följa. Han säger i Romarbrevet 12:21: Låt dig inte övervinnas av det onda utan övervinn det onda med det goda.

Ett liv i kärlek och förlåtelse

Att en människa inte slår ihjäl en annan människa är självklart för de flesta. Jesus sa dock att det är lika allvarligt att hata någon eller att gå med tankar på att hämnas någon. Tänk på mannen i intervjun som jag tidigare talade om. Det som tyvärr är vanligt i en sådan situation är att människor mobbar eller stöter bort någon som har gjort bort sig på ett sådant sätt. Som kristna bör vi dock göra tvärt emot. Vi bör förlåta och hjälpa en sådan människa att komma igenom det som är eller har blivit fel. Gör du det kan det bli en härligt vittnesbörd om att du lever i en kärlek och förlåtelse som du gärna vill ge vidare till andra.

Ljus i en mörk värld

Det är inte rätt att skolka från skolan, men det kan vara svårt att gå emot trycket från kamraterna. Som kristen bör jag dock göra det. Att snatta kan bli som en sport för en del människor och det är lätt att dras med som i en tävling om vem som klarar sig längst. Vi söker alla spänning på olika sätt och spänningen i sig är inte fel, men vi bör vara observanta på vilket sätt vi söker den. Visst kan det väl på ett sätt vara spännande att få hjälpa en människa som har svårigheter och få se vad just du kan hjälpa den människan med? Goda gärningar gör oss till ljusbärare i en mörk värld där det alltid kommer att vara en spänning mellan ljuset och mörkret, liksom mellan gott och ont. På vilken sida vill du stå?

Därför spelar det roll hur vi lever

Det finns i det här sammanhanget en fallgrop för en kristen. Som kristen lever jag i och av Guds nåd och förlåtelse och mina gärningar gör mig inte till mer eller mindre kristen. Då kan jag frestas att tänka att det inte har någon betydelse hur jag lever. Men det finns två saker som våra gärningar har betydelse för.

Gud vill att vi vittnar om honom genom det vi gör.

För det första så utsätter jag mig för risken att fastna i syndiga vanor och beteenden om jag börjar ge dem utrymme i mitt liv. De kan också lätt ta överhanden i mitt liv och så småningom dra mig bort från Jesus. Istället för att vara rädd för synden och akta mig för den blir jag lätt förblindad så att jag snart ursäktar den och inte tycker den är så farlig. ”Alla gör ju så.” kan bli lätt att tänka, men ingenting som är emot Guds ord blir rätt bara för att de flesta tycker att det är okej.
För det andra så antingen ärar man Gud eller drar man vanära över hans namn genom sitt sätt att leva. Är det inte så att om du har en idol eller en människa som du ser upp till och tycker mycket om, så vill du göra precis som den människan och även få andra att tycka om denna människan? Älskar du Jesus, han som först har älskat dig, och betyder han något för dig? Be då att han ska fylla dig med sin kärlek så att du inte kan låta bli att göra det han vill och leva som han vill. Då kan du få bli ett ljus och lysa upp världen för många av dina kompisar.
Det är ju dock sällan det uppstår kärlek första gången man träffar en människa, utan det är ju oftast något som växer fram när man är tillsammans med den människan. På samma sätt är det när relationen till Jesus ska växa till en kärlek. Vi måste först upptäcka hans kärlek till oss och lära oss förstå att vi behöver hans förlåtelse. Sen behöver vi också, precis som lärjungarna gjorde när han gick här på jorden, ”umgås” med honom genom att lyssna på och läsa Guds ord och tala med honom i bön. Det kommer att forma dig. Gud välsigne dig!