”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Joh 1:1,14

Ordet, alltså Jesus, fanns före allting och är vår räddare och vårt hopp. Det är grundläggande i våra och i hela skapelsens liv. Trots det är det något särskilt som händer när Gud intar mänsklig form och väljer att födas som ett litet och hjälplöst barn i ett skitigt stall. Jesus kom där och då till världen på de förutsättningar som vi lever med, in i den värld där också vi fötts. Trots att han är Gud och känner oss rakt igenom så är det något stort i att han valde att blir en person i den här världen, med dödlig kropp, med all oro och glädje som det innebär att vara människa. Gud själv upplever rent fysiskt hur det är att vara människa.
Det är en enorm lättnad för mig personligen. Gud är inte bara ett väsen, en kraft. Nej, Gud har alltså varit mer eller mindre i min sits.

Gud blev människa

Det betyder att det många gånger är mitt i just det mänskliga som Gud möter oss. I våra känslor, i det vi upplever, i vår vardag. Ibland inbillar vi oss att vi bara kan finna Gud om vi letar efter honom på vissa speciella platser. Vi letar i kyrkan, i stillhet, i speciella sånger, vi letar efter ”andliga upplevelser” för att möta Gud. Men vi behöver inte leta. Gud är alltid hos oss. Visst finns Gud hos oss när vi ber, lovsjunger och liknande. Men även när vi kommer med suckan och klagan, när vi har ont i magen, när vi njuter av solens varma strålar eller när vi ställer oss i vägen för bussar som ska köra flyktingar till tvångsutvisning, då möter Gud oss i just detta, i det som det är att vara människa.

Gud blev människa och det är i det vi kan möta vår Herre

Att jag kan möta Jesus när jag vill, var som helst, det är viktigt i min vardag. Vissheten att Gud är intresserad av allt det som händer i mitt liv är oerhört viktig. Gud står bredvid mig och undrar hur jag mår och Jesus har faktiskt en gång själv känt på hur det är att ha ångest eller dansa sig svettig på en bröllopsfest. Det betyder att jag kan söka Gud i mina medmänniskor på ett konkret sätt, se Jesus i dem jag möter, se Gud sittande bredvid mig i skolan då jag har tråkigt. Vi kan fokusera på att leva det liv vi fått av Gud, och inte vända oss bort från det mänskliga och vardagliga för att vara kristna. Allt som är sant och gott är från Gud oavsett vilken märkning det har och allt falskt och ont är inte från Gud oavsett om det har ”kristen” märkning. Om vi söker efter Gud och om vi letar efter Jesus i dem vi möter och i de platser där vårt liv utspelar sig så blir vi varse om att Gud redan är här. På så sätt behöver vi inte vara oroliga över att missa Gud i våra liv.

Gud är med

Ibland är det extra viktigt för mig, vetskapen om att Jesus faktiskt vet hur det är att vara människa. De tillfällen när jag när jag gråter mig till sömns, när jag ropar i ångest över all orättvisa i världen. Över den fruktansvärda idén att en familj jag känner efter åtta år här i Sverige inte får stanna i tryggheten utan istället tvingas åka till ett land där de har ingenting. När vi i min församling kämpar för dessa människor, våra syskon, då är Jesus där. Jag är övertygad om att han som själv varit flykting, säkert både otrygg och hungrig, känner med oss, möter mig och familjen. Jesus vet hur det känns i kroppen. Gud blev människa, och i just det, allt som drabbar oss och som är livet som människa, där kan vi möta vår Herre. Jag tackar Gud att han är hela livets Gud.