I sitt sista lopp någonsin, i Salt Lake City 2002, blev Steven Bradbury olympisk mästare i short track. Kanske är det rent av det mest otippade guldet någonsin. Genom taktiken att ligga sist blev han nummer ett och tog Australiens första guld i ett vinter-OS.

Jag tror man på vissa sätt kan jämföra våra liv med Bradburys OS. För att nå målet vi har i himlen får vi ibland på vissa plan välja en annan väg och en annan taktik än vad andra gör. För i det stora hela spelar det faktiskt ingen roll hur betydelsefulla vi är här på jorden. Inför Gud är vi alla lika.

Är det någon guldmedalj vi verkligen ska sträva efter, så är det den i himlen!

Den sista ska bli den första

Så skall de sista bli de första och de första bli de sista (Matt 20:16).
Himlen är det som väntar oss en dag, en bättre guldmedalj än det är svår att föreställa sig. Men vägen dit är inte alltid lätt och kan kantas av både med- och motgångar. Steven Bradbury kom till Salt Lake City utan några förväntningar alls på sig. Han visste att ingen förväntade sig något av honom och kunde strunta i vad de andra trodde och tänkte. Ibland tror jag att även du och jag måste göra det, för vi lever i en värld där vi hela tiden måste prestera för att vara någon. Vi ska lyckas i skolan, skaffa ett jobb, få bra betalt med mera. Listan kan göras lång. Men ibland måste vi fokusera på andra saker än det jordiska, för är det någon guldmedalj vi verkligen ska sträva efter är det den i himlen.

Det osannolika har hänt

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också (Matt 6:33).
Redan i kvartsfinalen skulle motståndet visa sig vara för svårt för Bradbury. Tredjeplatsen räckte inte för att gå till semifinal. OS såg ut att vara över. Men en av domarna hade sett ett regelbrott på regerande världsmästaren Mark Gagnon, som därför diskvalificerades. Bradbury var plötsligt tvåa i loppet och framme i semifinal. Semifinalen och finalen är idrottshistoria. Bradburys taktik var att ligga en bit bakom för att undvika kollisioner eller att dras med i ett fall av en annan åkare. Det osannolika inträffar i semifinalen, tre av åkarna framför honom dras ned i ett fall, Bradbury kan åka in på en andraplats och är i en olympisk final. I finalen ligger Bradbury sist, varv efter varv går och Bradburys chanser på medalj ser ut att rinna ut i sanden. Då i den allra sista kurvan händer det osannolika igen – alla fyra motståndarna faller! Bradbury kan smått chockad åka över mållinjen som olympisk mästare.

I Bibeln står det om två olika vägar; en som är bred men leder till fördärvet och en som är smal men leder till himlen.

Vägen till himlen

Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den (Matt 7:14).
Bradbury valde en taktik som inte så många idrottsmän hade valt. I Bibeln står det om två vägar, eller två olika taktiker vi kan ta i livet. En som är bred men leder till fördärvet och en som är smal och trång men leder till himlen. Ibland har jag skämts för att vara kristen, ibland har jag önskat att jag gick på den breda vägen istället, livet där ser så mycket enklare ut. Men när jag ser tillbaka på mitt liv tror jag inte jag hade varit där jag är idag om jag valt den breda vägen. Gud har haft större betydelse för mig än jag någonsin kunde föreställa mig. Idag är jag glad att jag går på den smala vägen. Jag har mitt hopp i att en dag få hämta ut en guldmedalj i himlen!

Är jag verkligen värd det här guldet frågar Bradbury där han står för att ta emot sin guldmedalj. Ibland ställer jag mig samma fråga; är jag verkligen värd att komma till himlen? Jesus har dött och uppstått för mig, och kanske är jag inte värd det. Men precis som Bradbury gjorde får jag hämta ut min guldmedalj! Det gäller mig men även dig!