Vi lever i en värld där lidande och ensamhet breder ut sig och där många inte känner Gud. Vad kan förändra det? Vad är världens hopp? Kan det vara något så vardagligt som församlingen?

Det är inte möjligt

I boken Ledarskap berättar Bill Hybels om när han besökte platsen för terrorattentatet 11 september 2001. Han kom dit tio dagar efter attentatet och röjningsarbetet skedde i tystnad för att lyssna efter ljud. De hoppades fortfarande hitta överlevande. Orden som kom upp i Bills tankar när han gick där var: ”Det är inte möjligt”.

Allt detta lidande var inte fött i en naturkatastrof eller någon stor olycka utan var en medveten handling av några människor som var fyllda av hat och övertygelse. Återigen kom orden inom Bill: ”Det är inte möjligt; ondskan kan omöjligt vara så stor.”

Världens hopp

Mitt i detta kom han att tänka på de ord som han sagt så många gånger tidigare, men som nu fick en fördjupad innebörd: Församlingen är världens hopp! Mitt i kaoset såg han pastorer och församlingsmedlemmar från många olika kyrkor som gjorde gemensam sak i hjälparbetet. De fanns där och lyssnade, tröstade, lugnade och bad med människor. Församlingen är världens hopp.

Tillsammans är vi människofiskare.

Jag skulle vilja be dig stanna ett tag i din läsning och ställa dig frågan: Hur ser jag på min församling?

Det skulle vara så spännande att ta del av dina tankar. Jag undrar om någon spontant tänkte: ”församlingen är världens hopp”. Oavsett vad ni tänkte vill jag dela några tankar om vilket sammanhang vi som kristna är satta i, när vi talar om församlingen.

En unik gemenskap

När vi pratar om församling menar vi människor som i tron på Jesus utgör en gemenskap. Vi använder även begreppet kyrka som i sitt ursprung betyder ”det som tillhör Herren”.

När jag har konfirmander brukar jag ställa frågan om hur deras kyrka ser ut. Sedan visar jag dem några bilder. Först en bild på en kyrka (byggnad), för det är oftast det svaren handlar om, sedan en bild på människor. Även om vi använder ordet för byggnaden så är det ytterst sett människorna som utgör kyrkan – så att vara församling är detsamma som att vara kyrka. Vi är ett folk som är kallade, som i tron på Jesus gensvarat på den kallelsen och som utgör en gemenskap som tillhör Gud.  

Mitt möte med en människa är tillsammans med alla andras möten med människor en rörelse där kyrkan möter en stor del av mänskligheten.

 

Johannes beskriver församlingen så bra i inledningen av sitt första brev. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. Vi är tillsammans inte bara med varandra utan med Gud själv. En unik gemenskap.

Att vara kyrka på söndag förmiddag …

Ett viktigt nav i kyrkan och i att vara församling är att fira gudstjänst – platsen och tiden där vi tillsammans tillber Gud, förkunnar ordet, förvaltar sakramenten, bär varandra i bön och stärker varandra. Så har det varit i alla tider. Gud kallade folket ut ur slaveriet i Egypten för att de skulle gå ut i öknen och fira gudstjänst. Gudstjänsten är inget vi har kommit på för att fylla tiden på söndag förmiddag, utan den är något som Gud själv kallar oss in i.

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte försumma våra sammankomster… (Hebr 10:24-25)

Gudstjänsten är en del, och en viktig del, av att vara kyrka. Men det är viktigt att inte bara vara kyrka där, på gudstjänsten, utan att vara kyrka där man är.

… och resten av veckan

Vi har en både personlig och gemensam kallelse att vara Jesus utsträckta händer i vår omgivning – att vittna om Jesus med ord och handling så att fler får lära känna sanningen och komma med i vår gemenskap som är en gemenskap med Fadern och hans Son Jesus Kristus.

Paulus skriver i Rom 12 att vi ska frambära oss själva som ett levande och heligt offer. Det ska vara vår andliga gudstjänst – att göra Guds vilja, det som är gott och behagar honom. Sedan kommer bilden av församlingen som Kristi kropp. Vi är alla olika med olika uppgifter, men med samma mål. Vi hör ihop med varandra och bygger tillsammans en helhet, i den lilla gemenskapen såväl som i den världsvida kyrkan. Därför kan mitt lilla bidrag ingå i en helhet som är så mycket större än jag kan se. Mitt möte med en människa är tillsammans med alla andras möten med människor en rörelse där kyrkan möter en stor del av mänskligheten. Vi finns över hela jorden. Kyrkan växer oerhört på flera håll i världen, och vi är en del av detta. Församlingen är världens hopp. Se inte ner på det lilla du kan göra utan gör det villigt och glatt i vetskapen att det ingår i Guds stora plan.

Gud har inte sänt oss till att stå i hans tjänst ensamma utan han har gett oss av samma oerhörda kraft som uppväckte Jesus från döden. Vi har fått den helige Ande – Gud själv i oss. Han vill leda oss och hjälpa oss.

Fiskenät – inte kastspö

När jag var ute på en bönepromenad i Ängelholm för en tid sedan korsade jag en väg. Mitt i korsningen fick jag en inre syn och en upplevelse av ett tilltal från Gud. Jag fick se staden från ovan och alla vägar som korsade varandra och bildade ett nätverk. Så är det med församlingen. Vi är en massa människor som lever våra liv. Våra vägar korsas med andra människors vägar varje dag – på jobbet, i skolan, bland grannar, på träningen eller i affären. Hela tiden finns vi i möten – våra liv korsar en annan människas livsväg. I dessa möten får jag be om att vara Jesus utsträckta hand, be om att återspegla något av Guds rikes doft.

Tillsammans utgör vi ett nätverk av möten, nästan som ett fiskenät som kastats ut. I denna bild såg jag sedan gudstjänsten som tillfället då fiskaren samlar ihop sitt nät för att rensa det och laga det. Sen kastar han ut det för att fånga fisk under veckan. Mina små personliga möten är alltså inte som att stå och kasta spö utan det är tillfällen som tillhör helheten. Tillsammans är vi människofiskare. Herren kastar ut sitt nät när han sänder sin kyrka, när han sänder dig och mig.

Tar du din kallelse på allvar och gör det lilla du kan i de möten du hamnar i, i vetskap om att Jesus är med dig genom den helige Ande, så tror jag att församlingen är världens hopp.