Har man hört om David tidigare är det ofta från berättelsen om David och Goliat där han som en ung fåraherde träder fram och besegrar Goliat. David kliver oväntat fram och gör något som inte alls förväntas av en ensam pojke i hans ålder. Men är David verkligen den förebild han ofta framställs som?

I Samuelsboken kapitel 17 står det att Saul hört ryktet om denne David som påstår sig kunna dräpa Goliat. Sauls reaktion blir: ”Du duger inte till denna uppgift! Du är bara en pojke och Goliat har varit en krigare i hela sitt liv!” Saul är erfaren och man kan tänka sig att han flera gånger sett en del unga övermodiga pojkar som inte riktigt ser sina begränsningar. David är dock påstridig och säger att han har vallat får i hela sitt liv och beskyddat fåren från farligheter. Han berättar att när lejon tog får ur hjorden så sprang David efter, brottade ner lejonet och tog tillbaka bytet ur käftarna. Också en björn har han fällt och likadant skulle det gå med filistén, alltså Goliat. Även här kan jag tänka mig att Saul tycker att David är aningen galen, brotta ner ett lejon? David tillägger: ”Herren har räddat mig från både lejon och björn, han ska rädda mig från den där filistén”. Saul säger då: ”Gå, Herren är med dig” och David dräper Goliat med en stenslunga.

Dödar för att få ligga

En annan känd berättelse om David är när han träffar Batseba. Batseba är en kvinna som David får se från sitt palats när hon badar. Det är en oerhört vacker kvinna och när David ser henne blir han genast intresserad av att träffa henne. Han tar reda på vem hennes far är och också att hon är gift med Uria som är ute och krigar med Davids armé. David vill träffa Batseba och sänder bud om att hon ska komma till palatset. Han ligger med henne och hon blir med barn. En aningen jobbig situation med tanke på att Batseba redan har en man. David sänder bud till arméns ledare Joav att placera Uria längst fram i ledet så att han skulle stupa när fienden anföll och så blev det. Uria dog i strid och efter att Batseba sörjt klart kan David ta henne till sin hustru. Båda berättelserna bjuder på anmärkningsvärda händelser. Att en ung pojk som David kliver fram framför en hel armé och besegrar en jätte som flera tusen man fruktar är anmärkningsvärt. Att David ligger med någon annans hustru är också anmärkningsvärt, fast lite på ett annat sätt. Hade liknande saker hänt i dag hade vi också höjt på ögonbrynen.

Med eller utan Gud?

I berättelsen om Goliat är det tydligt att David inte går i egen kraft. I sig själv är David en liten, enkel herde som kliver fram och räddar en hel armé och det är kanske just detta som är den stora poängen. Gud använder inte alltid de mest väntade och med världens syn mest lämpade personerna. David är en enkel herdepojk som innan han dräper Goliat säger: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn”. Genom tidigare erfarenheter är David duktig på att använda stenslungan och han litar på Gud. Man skulle kunna tänka att Gud har förberett honom för denna uppgift.

”Det är syndare som Gud vill upprätta”

Att David sedan ligger med någon annans hustru, får barn med henne och dödar hennes man kanske inte är riktigt det man tänker sig om en man som lever med Gud och som är någon slags förebild för andra. Gud klappar heller inte David i ryggen, skrattar och säger: ”Sånt händer, försök en gång till”. Straffet blir att sonen som Batseba föder dör i en svår sjukdom. Under barnets sjukdom vägrar David att äta och han gråter i hoppet om att barnet ska överleva men så blir det inte.

Stanna kvar hos Gud

David erkänner inför Gud att han har syndat och han får sitt straff, hans barn dör. Han erkänner sin synd och visar en stor ånger och ödmjukhet inför Gud. Det är klart för David att det är hans synd som är orsaken till hans elände och att det är Gud som hela tiden förlåter och upprättar honom. Detta är ett tecken på Guds enorma nåd och trofasthet gentemot oss så länge vi är ödmjuka, ärliga och trofasta inför Gud. David erkänner Gud som sin herre och han stannar också kvar i Gud. Misstaget som vi ofta kan göra i dag är att vi tänker: ”Jag är för dålig för att vara kristen”, ”Jag syndar för mycket, jag får inte vara kristen” och vi lämnar Gud när det blir jobbigt. Det är de största missuppfattningar vi som människor kan göra. Det är just syndare, vi som inte alltid gör det rätta, vi som ibland hamnar lite snett i livet, som Gud vill upprätta. Problemet är att vi ofta hittar på något annat istället för att bekänna inför Gud. Vi måste stanna kvar i Gud och ständigt få nytt liv i Gud. Nyckeln med Davids liv är att han stannar kvar oavsett motgång i livet. Det borde vi också göra.