Långfredagen: Oförtjänt lidande, oförtjänt nåd

Världen har precis vaknat till den mest dramatiska fredagen i hela världshistorien. Det är en dag av anklagelser, lidande, blod och död. Det är också en dag av förlåtelse, nåd och seger över ondskan.

Jesus är gripen och de judiska ledarna har fastställt sin dom: Jesus ska dö! Eftersom det bara är romarna som får utföra avrättningar släpar de Jesus inför landshövdingen Pontius Pilatus. De judiska ledarna anklagar honom: ”Han är en förbrytare! Han säger att han är Gud!” Jesus tar inte chansen att försvara sig. Varför? Han är ju Gud och helt utan synd, alltså är han oskyldig! Ja, i sig själv är han det, men just nu står han inför en helig Gud med världens synd. Han är skyldig, så han tiger.

Den frikända mördaren

Pilatus hittar inget fel hos Jesus, men han vet att om han inte gör som judarna vill så är det slut med hans karriär. Varje år brukar han frige en fånge. Kanske kan han använda sig av det för att slippa döma en oskyldig till döden? Han tar den värsta av fångarna, mördaren Barabbas, och låter folket välja mellan honom och Jesus. De ropar högt: ”Frige Barabbas! Korsfäst Jesus!” och min synd ropar med dem: ”Korsfäst!” Pilatus faller för trycket och Jesus överlämnas till bödlarna. Piskan viner över Jesus kropp, taggarna från törnbusken trycks in i hans huvud, allt under hånfulla rop och skratt. Medan Jesus kropp trasas sönder av piskslagen öppnas dörren nere i fängelsehålan. Kedjorna lossas, Barabbas tittar förvånat upp. ”Det stod mellan dig och Jesus – han dör i ditt ställe och du är fri!” Nåd – helt oförtjänt!

Men det var inte spikarna som höll honom kvar på korset.

Den förlåtna brottslingen

Jesus och två brottslingar bär sina kors mot Golgata där de ska dö. Jesus blir svagare – piskan har orsakat djupa sår och blodet rinner. Längs vägen stoppar soldaterna en man som heter Simon och tvingar honom att bära Jesus kors. Klockan är runt nio på förmiddagen när Jesus spikas upp på korset tillsammans med brottslingarna, en på varje sida. De stämmer in i folkets hån: ”Om du är Gud så kliv ner från korset!” Men det är inte spikarna som håller honom kvar på korset, nej, det är kärleken till både brottslingarna och dig och mig. Plötsligt händer det något med en av brottslingarna. Att se hur Jesus bemöter förakt med kärlek griper tag i honom. Mötet med Jesus skapar tro i hans hjärta. Han tillrättavisar den andre brottslingen och vänder sig till Jesus med orden: Tänk på mig när du kommer till ditt rike. Jesus armar är redan utsträckta, famnen är vidöppen: Jag säger dig sanningen: i dag ska du vara med mig i paradiset. Nåd – helt oförtjänt!

Vägen är öppen!

Mitt på dagen blir plötsligt allt kolsvart. Jesus, världens ljus, kämpar mot mörkrets makter. Dödsångesten griper tag i honom. Jesus utkämpar tre timmars kamp innan han ropar: Det är fullbordat! och ger upp andan. Kampen är över. Jesus är död. Men på samma gång blir döden besegrad. Döden behöver inte längre vara slutdestinationen, för Jesus dog i människans ställe. Hela jorden skälver, klippor rämnar, gravar öppnas och döda blir levande. Det tjocka tygskynket i templet, förlåten, som skilde människan från Gud, rämnar uppifrån och ända ner. Vägen till Gud är öppen för alla genom Jesus död. Vi får tillsammans med officeren som korsfäste Jesus utbrista: Den mannen var verkligen Guds Son!