”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig.” Så kan vi be och sjunga, men  vad menar vi med det? Mitt liv … till en lovsång ..? Hur gör man?

Cykelmaraton

Livet är som ett gigantiskt långt cykelmaraton. De långa uppförsbackarna får en att tro att nedförsbackarna bara var en dröm. Men så kommer nedförsbacken och man får njuta av vinden mot ansiktet och låta benmusklerna vila. Sedan kommer raksträckan. Man cyklar bara på och knappt varken höjer eller sänker pulsen. Allting rullar på. Livet är fullt av raksträckor, uppförsbackar och förhoppningsvis en del nedförsbackar. Mitt under livets alla omständigheter får vi vända oss till Gud. Vi får hoppa, dansa och glädja oss i hans närhet men även gråta, skrika av frustration och vara tysta inför honom. En lovsång kan vara full av alla de här bitarna – rop på hjälp, glädje, tystnad och sorg.

Att ära Gud genom att vara människa

Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott (1 Mos 1:31). Gud skapade människan till att vara just människa. Han gjorde dig och mig med tänkande hjärnor och med olika slags gåvor och egenskaper. En är bra på att dansa, den andra på att sjunga, den tredje på att skämta, den fjärde på att strukturera. Allt skapade han och såg att det var gott. Att vara en människa som sover, äter, arbetar, pluggar, älskar och skrattar – det ser han på och säger: det är gott.

Du ärar Gud när du tjänar i det lilla, när du använder din kropp, när du använder ditt intellekt, när du använder dig av dina gåvor och när du vilar.

När du lever och kör ditt cykelmaraton – om det så är en uppförsbacke, raksträcka eller nedförsbacke – så får du ära Gud genom att vara just människa. Du ärar Gud när du tjänar i det lilla (torkar av köksbordet), när du använder din kropp (går, andas, är på handbollsträningen) när du använder ditt intellekt (är i skolan, tänker, analyserar), när du använder dig av dina gåvor (målar, sjunger, lyssnar, pratar) och när du vilar (sover, bara är).

Passivitet

Ja, du ärar Gud genom att vara människa. Kan vi då ligga i soffan, äta kakor och inte ägna Gud en enda tanke, och det är lugnt? Nja, inte riktigt så. Att vara människa innebär nämligen också att vara i gemenskap med vår skapare. Hur hade det funkat att lovsjunga Gud om vi stod med ryggen mot honom? Det krävs alltså omvändelse. Att sträcka sig mot honom och söka hans ansikte. Guds längtan är att du ska bli räddad och växa närmare honom. Att ära Gud med sitt liv går alltså hand i hand med daglig omvändelse – att försöka älska Gud, sig själv och andra.

Att göra sitt liv till en lovsång handlar inte om känslokickar, ”högre andlighet” eller att göra fromma saker. Det handlar om att leva som människa. En människa som är i gemenskap med Gud och andra. Du är skapad av Gud till att vara just det! Ära då honom med ditt liv som människa.