Hur ska vi som kristna förhålla oss till allt det som finns i världen? Aktiviteter, kultur, beteenden och gemenskaper – allting är ju inte bara antingen gott eller ont. Men risken finns ju att det goda missbrukas och istället leder oss fel? Är tanken att vi ska separera oss från världen och enbart hålla oss för oss själva, göra gott, sucka över denna “jämmerdal” och längta till himlen?

Förr i tiden hörde man ofta i predikningarna att en kristen ska leva i världen men inte av världen. Detta talesätt är en kombination av två Jesus-ord från förbönen för lärjungarna ”… de är kvar i världen när jag går till dig… De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen” Joh. 17:11-16.) Man hör det ganska sällan numera. Kanske har vi predikanter uttryckt saken med andra ord för att vi försöker uppdatera vårt språk. Men just detta uttryck ”i världen men inte av världen” borde inte sorteras bort, det är ju byggt av Herrens egna ord.

Ta för sig?

Trots att den här artikeln bara ska handla om en liten del av detta, nämligen den kristnes rätt att ta för sig av det goda i världen, vill jag ha med det stora perspektivet. För det är ju inte att bara ta för sig av allt – att göra, tänka och ha samma värderingar som mainstream-folket har. Nej, vi ska bara ta för oss av det som är gott, mätt med Guds måttstock. Och här kan en kristen få en rad frågeställningar: är det rätt att hänga med kompisarna på krogen? Är det rätt att hänga med och se på 50 Shades of Grey? Kan man lägga 20.000 kr på utrustning och resa bara för man vill hajka på norra Island?

Som alla vet finns det inga uttömmande listor på rätt och fel. Varje situation har sina egna omständigheter. Av ovanstående exempel skulle jag direkt säga nej till en. Två skulle jag behöva undersöka närmare innan jag svarade (här kan du själv fundera på vilka du anser att man borde säga nej till).

”Ej för att salig bliva, nej så som redan frälst”

WWJD

Under gamla förbundets tid band de fromma judarna en liten kapsel med budorden på pannan och runt handleden som ett yttre tecken på hjärtats vilja att tänka och handla rätt. Vi kristna har samma kallelse att följa budorden, men ”ej för att salig bliva, nej så som redan frälst” som det står i en fin gammal sång. Och det finns faktiskt en liten motsvarighet till kapseln runt handleden, nämligen WWJD-bandet (What Would Jesus Do?). En bra tanke. Den löser inte alla situationer omedelbart men kan fungera som en god riktningsvisare. Jesus umgicks med syndare men tog avstånd från synden.

”Hans storhet kan anas i de vackra fjordarna på norra Island och i det faktum att fåglarna sjunger också där.”

Problem med att vända sig från världen

Det är helt fel att avsky sitt liv här på jorden och bara önska att det tog slut så man fick vara i himlen. Det är också fel att se ner på naturvård med motiveringen att denna skapelse ändå ska förgås. Vin är inte ont i sig själv, inte heller musik och dans. Om man tänker så missar man att Gud är god och att hans godhet och välvilja finns också i detta livet och i det skapade. Man får problem med flera bibelord, till exempel om vin, musik och dans. Guds godhet märks i en nybakad brödskiva med ost på och ett glas mjölk. Hans storhet kan anas i de vackra fjordarna på norra Island och i det faktum att fåglarna sjunger också där. Guds godhet kan också anas i ett mustigt vin, i välkomponerad musik eller i en glädjefylld dans. Välj vad du vill!

Gott kan bli ont

Men eftersom både vi människor och naturen är kraftigt försämrade jämfört med skapelsen i begynnelsen, då Gud såg på det han gjort och konstaterade att allt var mycket gott, så kan också det som inte är ont i sig själv bli ont. Naturupplevelser kan ersätta bibelläsning. Uteliv med alkohol och dans kan leda till handlingar man får ångra. Vi är inte lika starka som Jesus. Vår tid och våra pengar kan brukas fel. Allt kan brukas och missbrukas – läkemedel, skönlitteratur, film och Facebook.

Av världen och i världen

I kyrkohistorien kan man se hur kristna resonerat olika i frågan om bruk och missbruk. En del har försökt isolera sig själva i en strävan efter att ha så lite som möjligt med det världsliga att göra. En del har ansett att man inte ska ha gardiner i fönstren – det var för lyxigt, ingen radio, ingen TV, inga världsliga böcker. Föräldrar har uppmanat barn att inte syssla med idrott. Motiven har nog varit olika men man får anta att syftet varit gott – att hålla gränsen till världen tydlig, att inte vara ”av världen”, som Jesus säger.

”De får bilden av kristen tro som konstig och tråkig, vilket är fel.”

Men Jesus sa också ”i världen”. Och problemet med för stränga regler är att man till slut inte vet hur andra människor tänker och känner. Man kan inte vara med i diskussioner och lyfta fram den kristna uppfattningen. För de andra blir man bara en konstig typ och evangelium om Jesus skyms. De får bilden av kristen tro som konstig och tråkig, vilket är fel. Och denna inställning riskerar också att drabba barnen i de strängas familjer. Fariséerna på Jesu tid hade en mängd egna regler som de trodde var fromma men det var tydligt att det ledde dem till självgodhet och förakt för andra människor. Alltså var de i egentlig mening inte fromma.

Vad göra?

Så hur ska man göra? Hur mycket får en kristen ta för sig? Vad är ett rätt bruk av det skapade? Ja, det finns en del medel att ta fram som vi kan filtrera våra tankar, viljor och känslor genom. Detta för att vi inte ska sila myggorna men svälja kamelerna (alltså att vara petiga med småsaker men glömma bort det stora och viktiga), vilket Jesus beskyllde fariséerna och de skriftlärda för. Vi har budorden, och inte minst det första budet – inget skapat får ta Guds plats. Om vi med Guds ord och Ande leds rätt på denna punkt faller mycket annat automatiskt på rätt plats. Kan man ge Gud äran och fortfarande lägga bra med pengar i kollekten, så tror jag att man kan unna sig en dyr ostbricka eller en skön spa-kväll nu och då. Det kan till och med vara alldeles rätt eftersom Gud unnar oss att njuta av det som är gott.

”Man kan säga att det i denna och liknande situationer finns en viss frihet och samtidigt en kallelse.”

Fritidsaktiviteter

Själv håller jag på med judo och jag betraktar det som något av livets goda. Ganska mycket tid tas i anspråk och det har hänt jag uteblivit från söndagens gudstjänst några gånger då det varit träningsläger. Det kändes tråkigt men inte fel. Vilodagen kan ju helgas genom egen bibelläsning och bön. Sabbaten är till för människan och inte tvärtom, som Jesus säger för att motverka en pliktuppfyllelse för pliktuppfyllelsens egen skull. Man kan säga att det i denna och liknande situationer finns en viss frihet och samtidigt en kallelse till lydnad. Vi är Kristus frigivna och samtidigt hans egendom. Det är mycket fint. Lycka till i dina val!