Det här med relationer är inte alltid så lätt. Ett ganska vanligt problem är att två personer, som i vanliga fall är bästa kompisar, plötsligt blir sura och irriterade på varandra. Senare visar det sig att allt berodde på ett missförstånd eller en småsak, som egentligen hade varit väldigt lätt att reda ut. Det bästa sättet att undvika detta är att prata med varandra och vara öppen om vad man tänker och känner.
Kommer du, som jag, inte alltid så bra överens med alla människor? Det kan gälla folk som du känner att du överhuvudtaget inte har något gemensamt med. Det kan också gälla familj eller goda vänner, som du egentligen tycker mycket om. Kanske känns gräl svårare, ju viktigare personen du grälar med är för dig. Jag skulle själv önska att jag alltid kom överens med alla, men det gör jag inte, eftersom jag inte är perfekt och de inte är perfekta.
Ofta drar jag mig för att prata om det som inte fungerar med den personen det gäller. Jag är rädd för att såra och att göra situationen värre, fast jag egentligen vet att det för det allra mesta är bättre att prata öppet om saker som känns svåra. Ju längre man låter en konflikt gå, desto svårare blir den att lösa när man väl försöker. Du tror och jag tror att vi vet precis vad som har hänt och förstår exakt vad den andre tänker, men det är inte sant. När vi inte berättar för varandra hur vi tänker och känner, är våra förutsättningar för att förstå varandra väldigt dåliga.
Det är viktigt att prata med varandra, men det är också viktigt hur vi pratar. En bra början är att vi behandlar varandra som jämbördiga. En förutsättning för ett gott samtal är att ingen gör sig varken överlägsen eller underlägsen. Försök själv hålla dig på en neutral nivå, någonstans mitt emellan ”jag har alltid rätt” och ”jag har säkert fel”.
En annan sak att tänka på är att inte bara skylla och skälla på den andre, utan att utgå från sig själv och berätta om sina egna känslor. Ett exempel kan vara:
”Du är så dum som gör så hela tiden!” eller
”Jag blir ledsen när du gör så”.
Det anklagande ”du är” får den andre att börja försvara sig och sitt beteende, för att bevisa att han inte alls är dum. Om du istället berättar vad du själv tänker och känner, behöver den andre inte känna sig anklagad på samma sätt och kan reagera bättre på det du säger. Förhoppningsvis kan ni då prata istället för att gräla om det som är jobbigt.
Även om man grundligt pratar igenom situationen, kan man inte räkna med att allt blir bra meddetsamma, för det krävs tid och tålamod för att reparera relationer. Den stora möjligheten heter bön! Gud vill alltid vara med och stödja, hjälpa och trösta. Gud vet ju precis vad som har hänt och förstår exakt vad den andre tänker, så tillsammans med Honom har du ett fantastiskt utgångsläge. Utnyttja det!
Är DU inte arg?
Det är ju irriterande! Att en sån sak kan komma emellan oss, fast vi var så goda vänner. Så roligt vi har haft tillsammans, men bara för att han kom in i bilden pratar hon inte med mig längre. Nog för att vi på sätt och vis är konkurrenter, men man tycker att hon åtminstone kunde säga hej när vi möts. Men vill hon inte så vill hon inte, och då hälsar inte jag heller. Konstigt att hon kan vara arg för en sån sak.
Det hade redan pågått ett tag. Sen de båda blivit intresserade av samma kille var relationen mellan dem som bortblåst. Småprat, skoj och skratt hade ersatts av en isande tystnad, som ingen av dem bröt. När de möttes i trappan eller i matsalen – och det verkade vara mycket oftare än förut! – visste ingen av dem riktigt vart hon skulle titta och de gick förbi så snabbt som möjligt. Allt som var kvar av deras vänskap var en intensiv önskan att undvika varandra.
Ja, jag skulle kanske också kunna säga nåt, men om hon ändå inte vill, så är det ju ingen idé, och jag vet ju att hon inte vill. Det var ju hon som började sluta prata och det måste ju betyda att hon inte vill.
Det gick några veckor, en månad, och inget hände. Men så, sent en kväll kom krisen. Plötsligt var de ensamma i rummet och det fanns bara två alternativ: Fly eller fäkta! Hon fattade snabbt beslutet att stanna kvar och reda upp. Prata ut. Men den andra var snabbare.
– Varför är du arg?
Hon förstod ingenting.
– Jag är inte arg. Är inte du arg?
Den andra var lika förvånad.
– Nej, det finns väl inget att vara arg för. Så viktigt är det väl inte. Jag trodde att du var arg, eftersom du slutade hälsa.
– Men… det var ju du som slutade…!
