Vi får i denna artikel bredda vårt synfält på påsken och gräva längre tillbaka i tiden, från högtiderna som Gud befallt israels folk att fira. Hur var den stora utvandringen av minst en miljon människor runt 1300 före Kristus en förebild för det som sedan hände i Jerusalem år 30 efter kristus?

”Och han (Jesus) började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla skrifterna.” (Luk 24:27)

I ”skrifterna”, det vill säga Gamla Testamentet, har Gud berättat om Jesus långt innan han dök upp på världshistoriens scen. Ibland är det tydligt utsagt i texten att det handlar om en kommande person, ibland är det något man kan se först när man läser texterna i ljuset av Jesus. Dessa budskap var till för att förbereda folket på att möta Gud när han skulle besöka dem som människa. Men de är också till för att bredda och fördjupa förståelsen av vem Jesus är och vad hans död och uppståndelse betyder. Gud befaller Israels folk att fira sju högtider varje år. När vi ser vad dessa högtider har för innebörd, så blir det tydligt att också de har pekat fram emot Jesus. De tre första högtiderna firades under påsken (påsk, det osyrade brödets högtid och förstlingsfrukten).

Påsk

Upprinnelsen till den första påsken är att Israels folk är slavar i Egypten. Gud kallar på Mose som får i uppdrag att leda folket ut ur slaveriet. Mose går till kungen i landet, Farao, som inte vill släppa iväg hebréerna, som de kallas. När Farao vägrar släppa Guds utvalda folk så sänder Gud plågor till landet, för att tydliggöra för Farao att han måste släppa folket.

Den tionde plågan som drabbar landet innebär att varje förstfödd av mankön, både bland människor och bland djur, skall dö på kvällen den 14 dagen i månaden nisan. Men Israels folk får instruktioner om hur de ska undgå denna straffdom. Följande instruktioner ges i 2 Mos 12:1-14, 43-48:

  • Husfadern ska utse ett lamm den 10 dagen i månaden nisan
  • Det måste vara ett felfritt lamm (det får inte finnas något lyte på det). På Jesu tid prövade och undersökte man lammet under fyra dagar, så att det verkligen var felfritt
  • Den 14 nisan ska lammet slaktas i skymningen
  • Inget ben får brytas på lammet
  • Inget får lämnas kvar till nästa dag
  • Blodet skall strykas på dörrposterna till husen i hemmen bland Israels folk

När dödsängeln drog över landet och slog varje förstfödd av hankön skulle han gå förbi de hus vars dörrposter var bestrukna med lammets blod. Därför kallas denna högtid påsk som betyder ”gå förbi” (hebreiska Pesach).

Det första djuroffret vi möter i Bibeln är redan i berättelsen om syndafallet, då Gud klär Adam och Eva i skinn. Det måste alltså till ett djuroffer för att täcka över människans nakenhet och skam. Gud lovade sedan genom sina profeter att sända ett mänskligt offerlamm som inte bara skulle ”täcka över” synden, utan radera den (läs till exempel Jes 53 och Dan 9).

Det är Johannes Döparen som får presentera denna person när han pekar på Jesus och säger ”Se Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29).

På samma sätt som lammets blod räddade Israels folk från döden, så räddas vi från döden genom Jesus blod.

Evangelisten Johannes är den som tydligast presenterar Jesus död som en uppfyllelse av den judiska påsken. Jesus blir smord med olja den 10 nisan. Att bli smord med olja var en ritual som genomfördes när man skulle bli insatt i ett uppdrag. Jesus blir alltså smord till sin död samma dag som man skulle utse offerlammen till slakt. Jesus prövades i fyra dagar av olika grupperingar som ville få fast honom för något han sade. Men det är ståthållaren, Pontius Pilatus, som bedömer Jesus som ”felfri” när han profetiskt får uttala orden ”Jag kan inte finna honom skyldig till något”. Jesus blir ändå dömd till korsfästelse och dör vid skymningen den 14 nisan (enligt Johannesevangeliet), alltså samma tid som man slaktade lammen i templet. Det var vanligt att kropparna fick hänga kvar några dagar på korset för att förnedras ytterligare genom att rovfåglar fick hacka på dem. Men när Jesus dog skulle det bli sabbat och man måste se till att de korsfästa var döda och begravda. Därför slog soldaterna sönder benen på de som fortfarande levde så att de skulle dö snabbare. Men Jesus var redan död och de stack istället upp ett spjut i sidan på honom.

Så kom Jesus att uppfylla det profetiska budskapet i påskens högtid. Befrielsen ur slaveriet i Egypten pekade fram emot en befrielse från slaveriet under synden, som bara kunde genomföras av ett mänskligt offerlamm. På samma sätt som lammets blod räddade Israels folk från döden, så räddas vi från döden genom Jesus blod.

Det osyrade brödets högtid

Denna högtid började den 15 nisan och innebar att folket endast fick äta osyrat bröd under sju dagar och inte något syrat (jäst) bröd. Det åskådliggjorde att folket hade bråttom när de flydde från Egypten; de hann inte låta brödet jäsa. Det osyrade brödet var alltså en symbol för brådskan, slaveriet och befrielsen. Men jästens växande och genomträngande egenskaper gjorde det också till en vanlig symbol för synden. Det osyrade brödet kan alltså förstås som motsatsen – moralisk renhet. Man började äta det osyrade brödet redan på påskaftonen i den judiska påskmåltiden, som också Jesus åt med sina lärjungar. Under måltiden tog Jesus ett osyrat bröd, tackade och gav det åt lärjungarna och sade ”tag och ät, detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse”.

Jesus identifierar sig med det osyrade brödet och säger att det har pekat på honom. Jesus menade ju att han var syndfri och att han blev bruten (på korset) till befrielse för var och en som tror.

Under måltiden drack man fyra bägare med vin, som var och en representerade en typ av befrielse som folket fick del av. Den tredje bägaren, som också kallades frälsningens eller välsignelsens bägare, tog Jesus, tackade Gud och sa ”denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse”.

Så när vi firar nattvard så gestaltar brödet och vinet Jesus syndfria kropp och blod som blev utgjutet för oss till befrielse från syndens slaveri och dess konsekvenser.

Förstlingsfrukten

Denna högtid firades den första dagen i veckan (söndagen). Folket skulle ta de första kärvarna av kornskörden till prästen och han skulle vifta dem inför Gud. Syftet med detta var att inviga/helga hela skörden åt Gud. Förstlingskärvarna representerade nämligen hela skörden. Det påminde folket om att de hade fått landet av Gud och därför tillhörde hela skörden honom.

På morgonen samma dag som man offrade förstlingsfrukten kom kvinnorna till Jesus grav för att göra färdigt kroppen. Men de möter en tom grav och en ängel som säger att Jesus har uppstått! Paulus använder denna högtid för att förklara hur de dödas uppståndelse fungerar. ”Nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa” (1 Kor 15:20-21).

Om förstlingsfrukten godkändes som mogen i bondens ögon, så var hela skörden godkänd. Och om förstlingsfrukten var helgad, så var hela skörden helgad. Om Jesus är förstlingsoffret som har blivit godkänt av Gud, så kan vi leva i förvissningen om att vi också är helgade och godkända genom dopet och tron, och vi kan leva med uppståndelsen som vårt framtida hopp.

Foto: Aidan Meyer
DELA
Föregående artikelDet stora bytet
Nästa artikelAtt vara sökt av Jesus