Prestationsångest drabbar oss alla och det påverkar hur vi ser på vår relation till Gud. Men vad har egentligen Gud för krav på oss och vilka krav ställer vi på oss själva?

Jag kan känna en lätt panik bubbla upp inom mig när jag sitter framför datorn och försöker prestera text. Vad kommer du som läsare tycka? Vad kommer du att tänka om mig? Kommer jag duga? Egentligen vet jag att det är dumt att tänka så. Det leder knappast fram till något kreativt. Det blir så lätt att vi kvävs under alla krav som andra ställer på oss. Krav som vi tror att andra ställer på oss, som vi egentligen ställer på oss själva. Har du också känt så? Jag tror att det är ganska vanligt för vår generation. Kanske är det också något djupt mänskligt. Varför är det så? Varför är vi så måna om vad andra tycker och så oerhört rädda för att göra bort oss? Varför bygger vi så mycket av vår identitet på hur andra ser oss? Vad tycker egentligen mina kompisar om mig? Är jag intressant eller bara jobbig? Ser jag tjock ut i de här jeansen?

Måste vara fullkomlig

Vi lever i ett samhälle där vilka vi är definieras utifrån vad vi gör. Det blir naturligt att våra tankar om oss själva och vår identitet följer med in i mötet med Gud. Hur vi ser på oss själva blir en del i hur vi ser på Gud och hur vi tror att Gud ser på oss. Det är så lätt att kravet på att vara duktig smittar av sig på relationen med Gud. Istället för att vara ärliga fastnar vi i känslan av att vi måste prestera. Vi måste leva upp till förväntningar. Vi måste vara bra kristna och leva rätt! Vi måste vara fullkomliga. Gud har ju dött för mig, klart att han då förväntar sig att jag ska göra som han säger och leva helt perfekt! Eller? Rent intellektuellt vet vi kanske att Gud inte förväntar sig att vi ska vara fullkomliga. Men har det verkligen fått landa i våra hjärtan? Vad skvallrar dina handlingar om? Känner du att du behöver leva upp till en viss nivå? Många gånger lägger vi krav på krav över oss själva och skyndar förbi korset utan att riktigt ta in vad det innebär.

Jesus dog inte på korset för att han förväntar sig att vi i gengäld ska leva perfekta liv. Han dog för att han visste att vi inte kan klara av det.

Det är fullbordat

När Jesus dör på korset utbrister han: det är fullbordat! (Joh. 19:30) Han säger fullbordat, inte påbörjat. Det innebär att vi inte ska eller kan lägga till något till det han har gjort. Vi är fria! Jesus dog inte på korset för att han förväntar sig att vi i gengäld ska leva perfekta liv. Han dog för att han visste att vi inte kan klara av det. Det är sant! Halleluja! Det finns inget finstilt eller några undantagsklausuler. Han förväntar sig verkligen inte att vi ska leva perfekta liv. Han dog för att du och jag, trots att vi inte är perfekta, ska kunna ha en relation med honom som älskar oss mest av allt. Det glada budskapet är att vi inte själva behöver göra något för att få del i den rättfärdigheten. Jesus gjorde allt gratis! Allt vi i gengäld behöver göra är att ta emot, säga ja och tro. Det finns i grunden ingen prestige; det handlar inte om våra handlingar. Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig (Titus 3:4-5).   

Det börjar vid korset

Varje morgon börjar vid korset. Man blir aldrig färdig. Det är så viktigt att ständig påminna sig själv om att det kristna livet inte handlar om att prestera även om vi många gånger vill få det till det. Det finns ingen stege vi ska klättra uppför och tillslut, när vi blivit riktigt bra på att be, läsa Bibeln och hålla personliga andakter, nå ända upp. Gud sitter inte och väntar på oss i slutet på stegen. Han klättrade ner för hela stegen, blev människa och möter oss vid stegens fot redan innan vi ens börjar klättra.

Bibelläsningen och bönen blir ytterligare ett krav och ett tillfälle att prestera

Det slutar vid korset

Att be, läsa Bibeln och hålla personlig andakt är bra. Men målet är relationen med Gud, medlen är bara där för att förstärka relationen. Jag tror att vi många gånger glömmer bort det. Jag glömmer många gånger bort det. Bibelläsningen och bönen blir ytterligare ett krav och ett tillfälle att prestera. Därefter kommer skuldkänslorna över att jag inte känner mig så fri som jag borde. Men då missar jag återigen poängen. Jesus död blir inte mindre verklig eller kraftfull för att jag inte uppskattar den så fullt ut som jag borde. I sådana situationer får jag börja om, återvända till korset och be Gud om hjälp. Ta en stund med Gud. Påminn dig själv och be Gud påminna dig om vad korset innebär. Säg till honom: Tack Jesus, att du har gjort allt, precis allt! Tack för att jag får leva i din nåd som aldrig tar slut oavsett hur dålig jag är eller känner att jag är. Hjälp mig och påminn mig att det du gjort är verkligt och att jag alltid får vila hos dig.

 

Vi får komma till Kristus med all vår prestationsångest, svaghet och känslor av otillräcklighet

Släpp masken

För den goda nyheten är just att vi inte behöver lösa våra problem själva. Vi får komma till Kristus med all vår prestationsångest, svaghet och känslor av otillräcklighet. Vi står inte ensamma! Men det innebär också att vi måste lägga ner stoltheten och oviljan att visa oss svaga inför Gud och varandra. Det är svårt när världen omkring oss skriker att ensam är stark. Sverige är ett utav världens mest individualistiska länder och våra murar mellan vad vi väljer att dela offentligt och privat är skyhöga. Hur ofta är vi egentligen ärliga med vad vi känner, tycker eller hur vi mår? Hur många gånger väljer vi att istället tumma på sanningen för att upprätthålla fasaden av att vara lyckad, lycklig? Men det är inte så det är tänkt att vara! Vi är beroende av Gud och vi måste tillåta oss själva att vara det. Släpp masken! Det är när vi är svaga som Guds kraft manifesteras så mycket tydligare. Som Paulus skriver i 2 Kor. 12:10: Ty när jag är svag då är jag stark. Guds nåd är verkligen allt vi behöver. Han vill att vi ska kasta alla våra bekymmer på honom, ty han sörjer för oss (2 Petrus 5:7). Så, vänd dig till Herren med alla dina bekymmer. Han kommer inte bli chockad.  Han visste vad han gav sig in på när han skapade dig och mig. Han tyckte att det var värt det. Han tycker att det är värt det. Han kommer alltid att tycka att det är värt det!