När man läser i Bibeln inser man snabbt att det här med relationer verkar vara något viktigt för Gud. Relationer är det som Jesus pratar mest om under sin tid på jorden och är livsviktiga för oss människor. Samtidigt kan de vara mycket svåra, inte minst till dem som står oss närmast.

Vi människor är skapade till gemenskap och vi blir till och formas till dem vi är genom relationer. Detta gäller för varje människa genom hela livet men det blir extra tydligt om vi tittar på ett litet barn. Genom relationen till sina närmsta omvårdnadspersoner utvecklas spädbarnets hjärna och personlighet. Vad som är avgörande för utvecklingen är kvaliteten i relationen. Spädbarnets stora hjälplöshet och beroende är alltså ett tydligt exempel på att vi människor inte kan leva utan varandra, vi är tvärtom skapade till beroende.

Det svåra med relationer

Samtidigt som relationer är livsviktiga för oss människor så är de inte sällan svåra och komplicerade. Många gånger är det till och med svårast att ha en bra relation till de som borde stå oss närmast: vår familj. Att ha en bra relation kräver ju oftast mer än att befinna sig i samma rum, att sova under samma tak eller att dela samma mat. Relationer består till stor del av möten. Avgörande för möten mellan två eller flera personer är att man vågar och vill öppna sig. I ett möte behöver båda ge och ta, lyssna och prata, och helt enkelt finnas till tillsammans. Genom egen erfarenhet och samtal med människor som står mig nära, inte minst med lite äldre personer, har jag förstått att det här med möten mellan människor dock inte är en självklar sak. Man kan uppleva att den andre personen inte ser eller intresserar sig på det sättet som man önskar och behöver. Detta med relationer försvåras ytterligare av att vi lever i ett samhälle som talar om för oss att vi behöver relationer men samtidigt att vi ska vara självständiga och starka i oss själva. Snacka om dubbla budskap…

Genom att utgå från andras behov i relationer förändras något, och det fina är att ens egna behov samtidigt kan bli fyllda.

Se och bli sedd

För en tid sedan påbörjade jag en ny anställning vilket väckte till liv många funderingar kring gemenskap. I mitt jobb möter jag dagligen barn, ungdomar och föräldrar som brottas med dåligt fungerande relationer. Gemensamt för alla är att de längtar efter mer närhet och gemenskap, de vill bli älskade samt kunna älska mer. En egen lärdom från jobbet som jag vill dela med er är att jag redan första dagen förväntade mig att mina nya kollegor skulle ta emot mig med öppna armar, ställa frågor och bjuda in mig i gemenskapen. Jag insåg dock snabbt att det inte skulle bli så, vilket gjorde mig besviken. Jag ville bli sedd men upplevde att de andra framförallt såg sig själva. Jag blev tvungen att byta strategi. I stället för att utgå ifrån mig själv och mina behov av att bli sedd, ändrade jag fokus och tänkte att jag skulle försöka se och intressera mig för kollegorna på jobbet. Det funkade. Genom att utgå från andras behov i relationer förändras något, och det fina är att ens egna behov samtidigt kan bli fyllda.

Fokus på den andre

Jag tror att mycket handlar om att vi behöver ändra fokus. Många av våra förväntningar, liksom problem, i relationer verkar ha sitt ursprung i att vi utgår ifrån oss själva. Detta medför att de gånger då vi inte känner oss sedda och älskade, så blir det lätt att tänka att andra är självfokuserade eller ointresserade. Kanske kan det tvärtom vara så att de är rädda för att visa sig själva, vem de är. Tidigare erfarenhet av bristfälliga relationer kan göra oss rädda för att låta andra människor komma oss nära och på så sätt påverka våra relationer idag. Vid känslor av osäkerhet i relationer blir det ju även logiskt att göra allt för att övertyga sig själv om sitt eget värde vilket gör att man framförallt blir fokuserad på sig själv.

En annan sak som kan utgöra ett hinder för ömsesidigt goda relationer är att vi människor ofta känner att vi måste göra så mycket. Konsekvensen blir att vi helt enkelt inte hinner se varandra, även om vi har viljan att göra det. Min egen erfarenhet är att svårigheter i relationer kan bli extra påtagliga inom familjer och släkter eftersom det här dessutom handlar om möten mellan olika generationer. Min tanke är dock att vi behöver anstränga oss för att få dessa att fungera. Unga personer har mycket att lära av äldre, att få ta del av deras livserfarenhet och insikter kan vara otroligt givande. På motsvarande sätt tänker jag att dagens unga generation har en öppenhet och ärlighet i relationer som äldre kan lära sig av. 

Jesus – en mästare på relationer

Slutligen tycker jag att vi ska vända oss till Jesus som själv var en mästare på relationer och verkligen hade en förmåga att se och prioritera människor i sin närhet. I berättelsen om Marta och Maria anger han på ett enkelt sätt vad som är det viktigaste i relationer och möten människor emellan: Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till”. Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne” (Lukas 10:38-42). Dessa ord får bli till en vägledning och uppmuntran för oss idag. Gud är den som har skapat möjligheten till gemenskap och även den som vill hjälpa oss att bygga de livsviktiga relationer som vi alla längtar efter.