Alla människor längtar efter frihet.
Alla kristna vet att Jesus köpte friheten när han dog och uppstod.
Varför talar man då så mycket om synd? Är det inte bättre att berätta om just frihet, upprättelse, nåd och andra positiva verkligheter som finns?

Man kan säkert svara på mer än ett sätt på frågorna, men ett svar är bergsäkert. Att avstå från sanningen och sticka huvudet i sanden hjälper inte. Förnekande av synden, dess konsekvens, och skuld inför Gud och människor, ger inte frihet.

Visst kan det vara skönt en tid att förneka, men baksmällan blir desto större. Synden är en självklar och påtaglig del av bibelns verklighetsbeskrivning. Bibelns påstående att vi är syndare stämmer mycket väl med vardagen, våra erfarenheter och personligheter. Därför måste vi försöka se och ta emot bibelns undervisning om synden.

Kostcirkel och skräpmat

Genom att äta allsidig kost mår vi människor bäst. Många har under skoltiden uttråkade tittat på kostcirkeln där på väggen i hemkunskapssalen, stängt ögonlocken och drömt om en balja med pommes frites med massor av salt och en liter Coca Cola. Många har under predikningar lika uttråkade tittat på predikanten och drömt om glädjekickar och häftiga gitarriff.

Det innebär att Jesus dog också för din brist på hängivenhet, din kluvenhet och din klena tillit till honom.

Vår erfarenhet är att människor behöver äta balanserad kost. På samma sätt behöver vi som kristna balanserad kristen undervisning. Bibelns undervisning, till exempel Paulus undervisning i flera brev (1 Korintierbrevet eller Galaterbrevet) handlar om människor som av olika anledning fått slagsida i sina liv när de försummat att rätt förstå synden. Så som kroppen behöver olika sorters föda för att fungera, behöver vi rätt förstå synden. Då kan vi upptäcka djupet, bredden och kraften i Guds makt att förlåta synd, och verkan av hans nåd på det personliga planet.

Förnuft och eftertanke

Att använda förnuft och eftertanke är alltid rätt och bra – också i Guds rike (1 Kor 14:15). Ibland kan vi kristna hålla tron på ett allt för känslomässigt plan. När det gäller undervisning om synd är det särskilt riskfyllt. Vi gillar inte att man diskuterar teologiska teorier, utan tenderar att bedöma synder lite på känn. Känns det inte så farligt, är det väl inte så farligt. Men tro och fakta står inte mot varandra! Det vore konstigt om vi har en Gud som går att tro på, bara man inte tänker efter för mycket. Tron behöver få ta plats i både hjärta och förnuft – det är egentligen odelbart. När predikanter och präster (med rätta) försöker vara konkreta i sin syndaundervisning, plockar de ofta fram lättbegripliga synder. Till exempel att kopiera datorprogram och noter, köra för fort, parkera fel eller prata skit om andra. Poängen är antagligen att så många som möjligt skall ”känna sig syndiga”. Risken är att vi får en begränsad bild av vad synd faktiskt är.

En mörk självgående generator

Att vara kristen har två sidor; en frälsningssida och en helgelsesida. Vi människor var från början tänkta att leva tillsammans med Gud, men relationen förstördes i det vi kallar syndafallet. Sedan dess har vi människor på olika sätt försökt att återställa balansen med Gud. Alla försök slutar förr eller senare i att vi måste medge att vi inte lyckas. I alla fall inte någon längre tid och i alla fall inte fullständigt. Det är som en mörk självgående generator inom oss som producerar skräp. En kraftkälla som förmår oss att till och med göra sådant som vi inte vill!

Vi kanske kan städa upp vårt beteende genom god uppfostran, anständighet eller verklig viljeansträngning. Men innerst inne vet vi ändå att den mörka kraftkällan finns kvar. Synden handlar djupast sett om att vi vägrar underordna oss Gud. Vi kämpar själva, ”kan själv”! Synd är därför det samma som otro, egentligen medfödd ovilja och oförmåga att tro på Gud (Joh 16:8–9).

All synd skiljer oss från Gud. Bibeln är kristallklar på den punkten. Den som syndat i en sak har syndat i allt. Det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er (Jes 59:2). Det finns ingen kompromiss. Det finns inget stöd i bibeln för att Gud skulle se genom fingrarna med ”små” synder. Det är dessutom värre än så, Vi är av naturen vredens barn (Ef 2:3), alltså ett medfött tillstånd. En slags felprogrammering som påverkar hela vår mänskliga existens.

Vi får frälsning av tro…

Frälsningen innebär att Jesus dog för din mörka generator. Han dog inte bara för de enskilda fel du gjort – dina stora och små synder – utan för själva den mörka kraftkällan, roten till alltsammans (Petr 2:24, Kol 2:13–14). Det innebär att Jesus dog också för din brist på hängivenhet, din kluvenhet och din klena tillit till honom. Han dog också för dina fruktlösa och krampaktiga försök att göra det rätta in i minsta detalj, och dina påpekanden av alla andras misstag (sådant som gör en människa otroligt jobbig för andra att umgås med).

Allt detta är resultatet av den mörka generatorn. Vi får del av frälsningen, räddningen, friheten, när vi tror och accepterar det Jesus gjort i vårt ställe. Att tro är inte en ny god gärning för att glädja Gud, utan bara att acceptera det Gud gjort genom Jesus. Någon har sagt: ”När vi stiger upp på morgonen behöver vi inte börja med att tända solen, dra bara upp rullgardinen och släppa in ljuset.”

Så fungerar frälsningen, allt är fixt och färdigt. Vi behöver bara säga: Ja tack!

…men daglig omvändelse är viktigt

Helgelsen är en annan sak än frälsning. Nu måste vi inse att övning ger resultat. Att praktisera daglig omvändelse är vårt uppdrag. Den som är frälst behöver på olika sätt ständigt återupptäcka frälsningens verklighet. Att bli påmind om dopet, gå till nattvarden, läsa Bibeln och dela en kristen gemenskap, men också leva värdigt Herren och i allt behaga honom (Kol 1:10, Ef 4:1). Läs särskilt 1Kor 3:10–15.

Grunden är Jesus och på den grunden kan vi bygga bättre eller sämre. Bygget symboliserar vad du och jag gör av våra liv. Oberoende av hur bygget lyckas står grunden fast även när Jesus kommer tillbaka på domedagen. Det är livsviktigt att inte blanda ihop frälsning och helgelse. Helgelse är viktigt, rätt och hälsosamt, men aldrig ett krav för att vara ett Guds barn.

Att leva sunt och värdigt Herren kan dock vara ett villkor för att kunna tjäna Gud i vissa lägen. Det krävs aldrig ett helgat liv för att förtjäna Jesus, men det kan krävas ett helgat liv för att tjäna Jesus. Därför är det viktigt att leva rent. Därför är det viktigt att inte gå mot sitt samvete. Du är kallad till frihet. Inte nödvändigtvis att du är fri att vara som DU vill, utan fri att vara som GUD vill.

Läs mer

Livet jag längtar efter – John Ortberg

Tro stavas beroende – Olof Edsinger

Syndens dagliga plåga – Rosenius