Att vara älskad är fantastiskt! Men ibland är det svårt att lita på att andra tycker om en och bryr sig om en på riktigt. Likadant kan det vara inför Gud. Är jag älskad och accepterad precis som jag är? För 500 år sedan gjorde en man en upptäckt som har med detta att göra. Den upptäckten har fått enorma konsekvenser för miljontals människor.

Frågan om jag verkligen är älskad och accepterad tror jag att alla människor ställt sig i alla tider. Det är lika modernt som gammaldags. Kanske formulerade man frågorna lite annorlunda förr, men i princip är frågorna eviga.

Samma frågor i olika tider

Martin Luther levde vid medeltidens slut. På många sätt var det en helt annan tid än vår. Gud var ganska självklar för folk i allmänhet. Man gick naturligtvis i kyrkan, och samhället i Europa var starkt påverkat av kyrkans inflytande.

Luther var ovanligt öppen med sina frågor om Gud och om Gud verkligen också brydde sig om honom. Att Gud är god, det tvivlade Luther inte på. Men är Gud god och positiv till varje människa eller bara till vissa som motsvarar Guds krav?

Ibland är det så att det som först ser ut som något obetydligt senare får stor betydelse i våra liv. För Luther var det de två verserna i Romarbrevet 1:16-17 som hjälpte honom på traven att tro på en Gud som vände sitt ansikte i kärlek till honom:

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.

Luthers upptäckt

För Luther handlar det om en återupptäckt av evangeliet om Jesus Kristus. Innan denna ”tornupplevelse” (så kallas Luthers upptäckt, då han satt i ett torn när han gjorde den) tyckte Luther att det där med evangeliet var svårt, ja, något som han inte gillade. När han i början av sina bibelstudier läste denna text från Romarbrevet kopplade han helt fel, skrev han senare i livet. Han fick för sig att det där med kristendom handlade om hur man skulle bli en godare människa som strävade efter att leva frommare och närmare Gud.

Han tänkte alltså att evangeliet var en hjälp att bli en bättre kristen människa. När han då på allvar försökte att få till det, drabbades han av skräck. Han blev helt enkelt rädd för Gud. Kraven ökade och Luther såg inget ljus i tunneln.

”Gud sveper sin rättfärdighets kappa om människor som fryser i synd”, Martin Luther (1483-1546)

Den upptäckt som Luther gjorde var att evangeliet är en Guds kraft som i sig själv har kraft att både tända tron och att befria till goda gärningar. Genom att i tro slappna av hos Jesus frigörs en kraft som är större än vi kan ana.

”Evangeliet är orden om Guds Son Jesus Kristus som blir människa, lider, dör och uppstår för att därigenom frälsa oss människor och befria skapelsen. Evangeliet är en berättelse om Jesus där hela tyngdpunkten ligger på vad som redan har hänt och på Guds löften.”

Vad är evangeliet?

Evangeliet är inte bara de fyra första böckerna i Nya Testamentet utan all undervisning som pekar ut för oss vem Jesus är. Evangeliet är orden om Guds Son Jesus Kristus som blir människa, lider, dör och uppstår för att därigenom frälsa oss människor och befria skapelsen. Evangeliet är en berättelse om Jesus där hela tyngdpunkten ligger på vad som redan har hänt och på Guds löften.

Det som Luther bland annat upptäckte var att det står skrivet att evangeliet är en Guds kraft till frälsning och att det i evangeliet uppenbaras en rättfärdighet från Gud. Det där med rättfärdighet tolkade Luther tidigare som att Gud förväntar sig att en människa lever rättfärdigt, alltså rätt. Om vi lever så, då kan vi tro att Gud accepterar oss. Men Luthers återupptäckt är att evangeliet är något helt annat.

”Evangeliet om Jesus är en gåva som säger till var och en som vill ta emot att Jesus är frälsaren som gjort allt färdigt.”

Allt är färdigt

Evangeliet om Jesus är en gåva som säger till var och en som vill ta emot att Jesus är frälsaren som gjort allt färdigt. Orden att allt är färdigt, eller fullbordat, uttalade Jesus på korset. När Jesus bär våra synder på sig och dör på korset då är verkligen allt färdigt.

Evangeliet om Jesus berättar för oss var och en att vi är insatta i ett oändligt stort sammanhang. Vi är inte bara skapade och älskade. Vi är också lösta från den skuld som självklart vilar över allt som är smittat av ondska. För Jesus skull är vi alltså befriade och kallade att likt honom älska varandra i ord och handling.

Eftersom allt är färdigt är evangeliet naturligtvis helt gratis och kan aldrig förtjänas. Det är Guds nåd synliggjord i Jesus. Därför är evangeliet befrielse på flera sätt: vi är dels befriade från synden och skulden, dels befriade till att umgås med Gud utan att behöva vare sig fjäska eller försöka vara annorlunda än vi är. Äntligen en relation där vi får umgås med Gud på ett befriat och avspänt sätt! I denna relation med Gud övar vi oss på att också umgås med varandra på ett liknande sätt. Den som är befriad inför Gud får svårare att krångla till det i gemenskap med andra människor. Gudsrelationen påverkar oss konkret. Den som inser att allt är nåd vill gärna ge denna nåd vidare i de vardagliga relationerna.

Sluta spela teater

För att ana vad detta kan betyda tror jag att det där med kärleken kan hjälpa oss lite grann. När vi får den stora glädjen att vara älskade händer något som är fullständigt unikt. Det är först i kärleken som vi har en möjlighet att slappna av. Att sluta göra oss till. Att sluta spela teater.

Bristen på kärleken och längtan efter kärleken känner vi nog till. Vi inser vad vi saknar när vi kommer nära kärleken. Vi inser också vad vi saknar när vi kommer nära den gudomliga kärleken som har gjort allt gott för oss och som söker vår gemenskap. För det är inte bara vi människor som mer eller mindre längtar efter gemenskap med Gud och varandra. Gud längtar också efter oss. Gud längtar efter att, likt en god mor eller far, omfamna oss och anordna fest för oss. Det som evangeliet berättar för oss är hur glad Gud är för att ta emot både den förlorade sonen eller dottern och alla andra sorters döttrar och söner.

När evangeliet nu berättar detta om och om igen så menar Paulus i vår text att detta evangelium också är en Guds kraft som i sig själv både ger och tänder tron. Det är genom evangeliet som Gud kallar oss in i trons gemenskap.

Om vi skulle definiera tron som något som vi själva äger och som vi ska försöka hitta och ta fram, då får vi det inte lätt. Om vi då ska försöka tro så blir det lätt kramp.

”Tron är i sig själv ingenting men griper i glädje om alla Guds löften.”

Ta emot

Hos Paulus definieras den kristna tron på ett annat sätt. Tron är att ta emot. Tron är en tom hand som har gott om plats för allt Gud vill ge. Tron är i sig själv ingenting men griper i glädje om alla Guds löften.

Även i evangelierna definieras tron på ett liknade sätt: Jesus undervisar om att något kommer till oss utifrån. Det kommer alltså inte inifrån oss själva. Det som kommer utifrån, från Guds ord, är det som är det helt avgörande för trons liv. Från Gud kommer Ordet som gör att tron tänds och lever. Därför lever vi i kyrkans gemenskap i gudstjänsten, i Ordet, i bönen och i nattvardens mysterium för att få liv och för att våga och kunna tro. Det kristna livet är inte en privatsak utan något som vi delar med andra lärjungar.

Ofta kan vi känna oss hjälplösa. Den hjälplöse kan inte skärpa till sig. Den som saknar egna möjligheter kan ju inte för att få hjälp vända sig till sig själv. I stället får man vända sig utåt för att få hjälp.

”Vi är inneslutna i en gudomlig omfamning.”

Evangeliet är just budskapet för alla – både hjälplösa och andra – att allt är färdigt. Det är liksom en varm kappa som Gud sveper omkring oss en kall vinterdag. Vi är inneslutna i en gudomlig omfamning.

”Evangeliet är orden om Guds Son Jesus Kristus som blir människa, lider, dör och uppstår för att därigenom frälsa oss människor och befria skapelsen. Evangeliet är en berättelse om Jesus där hela tyngdpunkten ligger på vad som redan har hänt och på Guds löften.”