Har du funderat över varför vi är så upptagna av våra kroppar och varför vi lägger så mycket tid, pengar och energi på den? Jag menar, att lyfta tunga saker på sin fritid för att få en större kropp är ju ett modernt påhitt. Människor har i årtusenden lyft tunga saker men då för att överleva – om man har tränat så har man tränat för att överleva i krig. Låt oss fundera lite över varför är vi så upptagna av kroppen.

Bibeln förklarar att alla människor av naturen är religiösa. Det betyder inte att man nödvändigtvis är kristen eller jude eller muslim, men att man alltid dyrkar någonting. Luther sa ungefär såhär när han förklarade det första av tio Guds bud (2 Mosebok 20): ”På samma sätt är det med den som litar på att han är skicklig, klok, mäktig, har många vänner och är omtyckt – han har också en gud men inte den rätte. Detta bud betyder egentligen: att ha en gud är att ha något som du väntar dig allt gott från och som du flyr till när du är i nöd.”

Verklig trygghet kan jag bara finna i någon utanför mig själv som är bättre än mig. Bibeln förklarar att det bara är i Jesus som jag kan finna den vilan.

Kroppen – en avgud?

Människor idag tror inte på Bibelns gud, men de tror på en annan ”gud” – till exempel sina kroppar! Hur då? Känner du igen detta? ”Om jag bara får en mer vältränad kropp så kommer andra att lägga märke till mig och respektera mig!” ”Om jag bara blir lite smalare så kommer andra att tycka att jag är vacker och intressant.” ”Om jag blir snabbast på skolan så kommer människor att vilja vara med mig.” Och så lägger vi flera dagar i veckan på att träna, äta rätt och styla oss. Men då har vi gjort oss själva till gudar … och djupast i oss vet vi att det inte hjälper i längden. De som blir dina vänner för att du är stark, smal, snygg, snabb, framgångsrik, och så vidare, riskerar att lämna dig när någon annan visar sig vara ännu ”bättre” än du. Lyckan vi kan skapa oss själva är en skör lycka.

Kroppen, liksom hela skapelsen, är Guds gåva till oss som vi är ansvariga att förvalta och avlägga räkenskap för på domens dag.

Fel förtröstan

Jag försöker inte säga att Bibeln menar att träning, styling, kost, med mera är fel. Problemet är inte att människor bryr sig om sina kroppar, utan hur stor plats vi låter den ta i våra liv. Alltså: man förväntar sig att en snyggare kropp kommer att lösa problemet med att jag känner mig utanför, fel, inte en del av gänget. Men ju mer jag arbetar på mig själv för att lösa problemet desto mer rädd kommer jag vara för att någon ska genomskåda mig eller visa sig vara starkare, smalare, snyggare än mig. Verklig trygghet kan jag bara finna i någon utanför mig själv som är bättre än mig. Bibeln förklarar att det bara är i Jesus som jag kan finna den vilan.

Kropp och själ

Vad säger då Bibeln om kroppen? Hur kan jag älska Gud med hela mitt hjärta, och samtidigt ta hand om min kropp på ett sunt sätt? Bryr sig förresten Gud om kroppen över huvud taget, är inte han bara intresserad av själen? Nej, det är inte en biblisk bild. Tanken att själen skulle vara viktigare än kroppen kommer inte från Bibeln utan från den grekiska filosofin. I Bibeln är människan något annorlunda. Redan i Bibelns andra kapitel läser vi: Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. Redan här är det alltså tydligt hur människan är både kropp och ande. Ja, i Bibeln kan det till och med vara så att ordet ”kropp” ibland står för kombinationen ”kropp och ande” och syftar på hela människan.

Vi är inte bara Guds avbilder – vi är dessutom Guds tempel och hem. Gud bor nämligen, genom sin Ande, i den kropp som har tagit emot Jesus genom dopet och tron.

Fri eller bunden?

Gud har alltså skapat hela människan till sin avbild och eftersom Gud har skapat oss har han rätt att uttala sig om hur vi bör leva. Vi äger inte oss själva utan har fått allting från Gud. Därför tillhör vi honom. Detta gäller för alla människor: kroppen, liksom hela skapelsen, är Guds gåva till oss som vi är ansvariga att förvalta och avlägga räkenskap för på domens dag. Det är ungefär som att jag inte kan göra vad jag vill med pappas bil bara för att jag har fått låna den en helg. Men att vara kristen är något ännu vackrare och ännu mera krävande. Hur jag ska förklara detta …?

Tänk på församlingen i Korinth. De har alldeles nyligen kommit till tro och lever i en stad där sex och karriär har stor betydelse. När Paulus var hos dem berättade han att Kristus har gjort dem fria från Guds lag, och han sa antagligen: ”Kristus har uppfyllt Guds lag i mitt ställe – jag har lov till allt!” Det hade en del människor fastnat för, och använde nu Paulus predikan som en ursäkt för att besöka prostituerade eller ha sex hur de ville. Men Paulus reagerar kraftfullt mot detta och säger: Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!

Guds avbild och tempel

Så är det med en kristen. Vi är inte bara Guds avbilder – vi är dessutom Guds tempel och hem. Gud bor nämligen, genom sin Ande, i den kropp som har tagit emot Jesus genom dopet och tron. Det är detta Paulus syftar på i verserna i förra stycket. Om du är döpt och vill leva i tron på vad Jesus har gjort, så är det något som har hänt med dig. Gud har adopterat dig in i sin familj och har själv tagit plats i dig. Förstår du? Nej, det gör inte jag heller ordentligt, men jag anar att det är något alldeles svindlande. Den evige, helige Guden väljer att bo i mig, syndare. Vilken gåva och vilket ansvar!

För Paulus var det självklart att den gåvan satte tydliga gränser för vad man kunde göra med sin kropp. Det var uteslutet att besöka prostituerade eller ha sex utanför äktenskapet. Det sexuella är så intimt förbundet med den mänskliga personen. Jag förenas kroppsligt, själsligt och personligt med den jag har sex med, och att förena mig på det viset, på ett sätt som ligger utanför Guds goda vilja, är inte att förhärliga Gud, utan att följa mina begär. Paulus uppmanar till något annat:

Förhärliga Gud i er kropp!

Hur förhärligar vi då Gud med och i vår kropp? Minns du vad jag skrev om avgudar tidigare? ”Att ha en gud är att ha något som du väntar dig allt gott från och som du flyr till när du är i nöd.” Be Gud avslöja vad du sätter ditt hopp till, och be om hjälp att älska Gud först och mest av allt! Då kommer allt annat att falla på plats lite lättare. Då ser vi enklare att kroppen är en gåva från Gud som vi får vara oerhört tacksamma för. Som med alla fina gåvor ska vi vara rädda om våra kroppar. Vi ska fråga oss vad som får kroppen att må bra, vad den har för behov, och hur vi kan sköta om den på bästa sätt – vi kommer ju ha med oss den här kroppen när Herren Jesus kommer tillbaka!

Men. Vi ska hålla Guds bud och älska Gud mer än våra kroppar. Det betyder att vi inte ska sätta vårt hopp till vår träning, våra kläder, hur vi presterar i skola eller i idrott, eller något annat. Det betyder dessutom att vi inte ska lyda våra begär utan Guds ord. Precis som församlingen i Korinth gjorde fel när man följde sina sexuella begär före Guds bud om att vara trogen och att leva sexuellt i äktenskapet, så gör vi fel om vi sätter våra begär före Gud.

Här kommer vi ofta att upptäcka hur lätt det är att älska allting annat högre än Gud, men då får vi gång på gång vända om till Gud och be om förlåtelse och ny kraft. Han vill hjälpa oss att likna honom och tjäna honom i trofasthet och glädje.

 

Foto: Aidan Meyer
Daniel Ringdahl
Gymnasielärare samt predikant i Roseniuskyrkan i Stockholm.
DELA
Föregående artikelHimmelsk guldmedalj
Nästa artikelMin kropp – ett tempel