En dag tar det slut. En dag kommer du inte att leva längre. Vad händer med dig då? Bibeln berättar om ett vägskäl, om att det finns två olika vägar efter döden. Jesus älskar dig och gör allt han kan för att få ge dig evigt liv.

Bibeln är väldigt tydlig med att människans liv är begränsat, och att det tar slut en gång, men också med att det kommer en fortsättning efter detta liv. Vi dör, våra kroppar läggs i graven och vi går in i  en period av vila. Bibeln beskriver det här som en sömn. Men vilan har ett slut. På den sista dagen kommer Jesus tillbaka. Då ska han väcka alla vilande människor och samla både dem och de som då lever till sig. På den dagen kommer Jesus att skilja mellan två grupper av människor – goda och onda. De goda människorna kommer att få leva med Gud i himlen och de onda människorna går med djävulen och hans änglar till den brinnande sjön. Detta kallas för ”domen.”

När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna (Matt 25:31-32).

Då frågar man sig: vad är det som skiljer de goda människorna från de onda? Är inte alla människor goda innerst inne? Och varför är det nödvändigt att Gud ska döma? Kunde han inte ta med sig alla människor in i himlen? Låt oss börja med de två sista frågorna.

Den goda makten

Tänk dig att Gud skulle ha all makt men inte bry sig om att straffa ondskan. Ungefär som en polischef som vet var mördarna finns, och som har makt att gripa dem, men låter bli. Om Gud liknar en sådan polischef är han inte god. Eftersom Gud är god ställer han ondskan till svars och skiljer den från sig och de sina. Det är detta som händer i domen.

Eller omvänt: tänk dig en Gud som är kärlek men som inte är stark nog att stoppa ondskan. Ungefär som en polischef som gör sitt bästa för att fånga in mördarna, men aldrig lyckas eftersom mördarna är smartare och ständigt kommer undan. Om Gud liknar en sådan polischef är han inte allsmäktig.

Eller tänk dig att Gud bara skulle bry sig om ondskan hos en del personer, men inte vara så noga med andra. I så fall bryr han sig ju inte lika mycket om alla utan menar att några inte är lika betydelsefulla.

Men sådan är inte vår Gud. Gud är en gud som skiljer det onda från det goda. Det gäller inte bara några av oss. Han kommer att ställa alla människor till svars för hur de levt sina liv. Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont (2 Kor 5:10). Alla människor räknas i Guds ögon. Och när domens dag är här kommer det att visa att Gud har vunnit seger över ondskan, och att Guds kärlek och Guds allmakt är starkast.

Dags för rättvisa

Utan en domens dag skulle livet vara fruktansvärt orättvist. Hitler och hans bödlar skulle komma undan. De skulle inte bli ställda till svars. Men vid domen kommer onda människor som plågat oskyldiga slut att ställas inför rätta. Rättvisa ska skipas – det finns en eldsjö för de onda och en himmel för de goda. Det är inte mer än rätt. Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett.(Apg.17:31a).

”Eftersom Gud är god ställer han ondskan till svars och skiljer den från sig och de sina.”

Goda och onda

Vem är då god, och vem är ond i Guds ögon? Är vi inte goda på insidan? Till att börja med måste vi konstatera att endast en människa är god rakt igenom – Jesus själv, han som är domaren.  Han har också gett oss ett perfekt exempel på ett gott liv. Så osjälvisk som Jesus är, borde vi också vara. Men är vi det? De flesta av oss har inte några grövre synder på sitt samvete. Få av oss har mördat eller begått tydliga brott mot mänskligheten. Men hur är det med våra hjärtan? Hur är det med våra tankar? Hur är det med våra motiv? Är de alltigenom rena? Avundsjuka och begär kan vi ofta dölja för människor, men inte för Gud. Han ser vår avundsjuka när andra lyckas. Han ser när vi tyst föraktar andra människor. Han ser den motvilja mot att hjälpa som ibland finns där. Sådan är inte Jesus. Sådana borde inte heller vi vara. De flesta av oss är hyggliga människor, mänskligt räknat. Men i Guds domstol gäller det att vara fläckfri. Vi har alla del i världens bortvändhet från Gud och vi räknas därför alla som onda. Alla har avfallit,
 alla är fördärvade.
 Ingen finns som gör det goda,
 inte en enda (Rom 3:12).

Guds röda färg

Tänk dig att Gud har en bok och att han i den boken skriver ner allt du har gjort i livet. Då kommer många sidor vara fyllda av saker du har gjort som är fel inför Gud. Vad kan vi göra åt det? Inte mycket. Men det kan Gud. Gud både kan och vill. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16). Allt som stod i boken om ditt liv, och som bevisade att du inte var god rakt igenom, stryker Gud över med rödfärg. Till och med den ondaste av onda kan räddas in i Guds himmel! Så mycket rödfärg finns det i Guds penna.

”Den sista dagen, domens dag, är också en befrielsens dag. Då ska vi bli fria från ondskan som finns i oss, och runt omkring oss.”

Är då Gud rättvis, när han stryker ut hela vår lista av brott? Får han göra så? Är inte det fusk? Nej, det är det inte. När Kristus ger sitt liv på korset, så gör han det som en ersättare för oss. Guds dom och Guds straff har inte trollats bort. Gud har verkligen avkunnat sin dom och verkställt sitt straff. När vi talar om att Jesus har dött för dig, så betyder det att Jesus dör istället för dig. Han tar det straff du skulle haft, och du går fri. Detta brukar kallas försoningen. På denna grund, försoningen, stryker Gud ut dina synder. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare (Rom 5:7-8).

Ren och god

Blir då alla människor räddade? Ja och nej. Jesus har verkligen dött för alla människor. Det är fullständigt onödigt att någon enda ska gå förlorad. Men de flesta människor bryr sig inte särskilt mycket om detta. Det är en stor tragedi. Man kan tänka på en människa som sitter på en vinstlott värd en miljon, men som inte orkar gå och lösa in den. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.  (Joh 3:36b). Men den som tror på Jesus äger evigt liv. Tron förenar oss med Jesus och gör att Jesus godhet tillräknas oss. I domen kommer Gud inte se din ondska utan endast Jesus godhet. Den som tror på honom blir inte dömd (Joh 3:18).

Befrielsens dag

Tänk dig att leva i ett land som är ockuperat. Motståndarens soldater plågar dagligen den lokala befolkningen. De är våldsamma, de utnytttjar människor, och förstör deras liv. Så vänder krigslyckan och efter många års ockupation måste motståndarna ge sig av. Då blir det fest! Fördämningarna släpper och jublet över friheten fyller hela landet.

Aposteln Johannes säger: Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld (1 Joh 5:19). Men Gud har lovat att segern är hans och på domens dag kommer ondskans soldater att tvingas kapitulera. Den sista dagen, domens dag, är också en befrielsens dag. Då ska vi bli fria från ondskan som finns i oss, och runt omkring oss. Då ska vi få återse nära och kära som tidigare dött i tron. Vi ska få se Jesus, honom som vi här har anat. Vilken dag det ska bli! Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk , och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta
  (Upp 21:3-4).