Lay it all down

Bring your worry,
grief, and pain
Every cause you have
for shame
Lay it all down
When your cares
have buried you
And there’s nothing
left to do
Lay it all down
At the feet of Jesus

Carried on
but your heart was tired
Feared the worst
and felt the fire
Lay it all down
Filled with all
those anxious thoughts
And your doubts
became your god
Lay it all down
At the feet of Jesus

When we’ve given up
on better days
There are memories
we can’t erase
Lay it all down
When we’ve come to fear
what we can’t explain
And there’s nothing here
that can ease the pain
At the feet of Jesus

United Pursuit,
Will Reagan

Snart fyller jag 25 år och det får mig att tänka på mina senaste 4-5 år, och på hur viktig lovsången Lay it all down har varit för mig. Låt mig berätta om två tillfällen.

Det var ungefär 4 år sedan jag gick mitt första år på folkhögskola och det var då jag hörde Lay it all down för första gången. Jag minns att jag började må dåligt under andra terminen, jag kände ångest och var inte i fas med allt som hände runt omkring mig. Det var då den här lovsången blev viktig för mig. 

Under mitt andra folkhögskoleår, då jag gick på bibelskola, hade jag många fler sådana stunder som jag precis beskrev. Jag kom fram till att jag var en känslomänniska vilket jag började omfamna och förstå var något som Gud hade lagt ner hos mig, som jag inte borde hindra från att ta plats. 

Han var den enda jag ville dela allt det där med just då och det var så skönt.

Jag kände ännu mer känslor än tidigare, bland annat svartsjuka, irritation, utanförskap, avundsjuka, ilska, stress, ensamhet, självhat, skam och ångest, men jag kände även glädje som aldrig förut – delaktighet, kärlek, frid, med mera. Det var som om jag bubblade av olika slags känslor och mycket lades på hög på insidan.

Jag minns en dag under bibelskolan när jag var ledsen. Jag satt på min säng inne på mitt rum, det var ingen annan i huset och jag ropade ut i gråt allt vad jag kände, till Gud. Han var den enda jag ville dela allt det där med just då och det var så skönt. 

Där gjorde jag precis det som lovsången handlar om för mig, jag lade allt vid Jesus fötter. Jag tror på att vara transparent inför Jesus och verkligen dela allt, och att våga be om hjälp och kraft att ta sig igenom det som livet bär med sig. Låt Jesus få möta dig mitt i din storm (för mig en känslostorm), och låt honom bära dig igenom den.