Min frälsare lever

Min Frälsare lever, jag vet att han lever,
fast världen har sagt han är död.
Och ingen kan skilja mitt hjärta från honom –
ej änglar, demoner och nöd.

Min Frälsare lever, jag vet att han lever.
Jag honom får möta till sist,
när jag har lagt av mig min kropp som en klädnad,
befriad från ångest och brist.

Ej så som man råkar en främling på gatan –
– nej, så som man ser på en vän,
en vän man har drömt om i nätter och dagar
och äntligen finner igen.

Ja, öga mot öga, i klarhet och jubel
och värme och friskhet och glans
vi lever med honom som här vi har anat.
Vi lever för alltid som hans.

Britt G Hallqvist

Detta är en psalm som alltid berör mig på djupet. Ett slags “kristen nationalsång” – men med en oändligt mycket djupare och mer personlig innebörd. Vi tillhör ju ett annat rike: det rike där Gud är vår kung.

“Guds rike är nu här” – det är Jesus som säger det. Evangeliet handlar inte bara om “en biljett till himmelriket”, utan även om hans rike här på jorden. Vi väntar inte på att dö utan det kristna livet är ett nytt och förvandlat liv här på jorden. Vi är kallade att utbreda hans rike här och nu på ett strategiskt sätt, genom hans kärlek, hans nåd, hans sanning – evangeliet. Vi har redan nu möjligheten till en relation med Jesus som vår älskade frälsare. 

Vi väntar inte på att dö utan det kristna livet är ett nytt och förvandlat liv här på jorden.

Vers två och tre tar upp spänningen i “redan nu men ännu inte” – ett uttryck som brukar användas i förhållande till himlen och Guds rike. Paulus säger Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte (1 Kor 13:12a). Det är även vad texten i psalmen tar upp. När jag sjunger den tredje versen har jag ofta svårt att hålla tårarna tillbaka. Vi sjunger “Ej så som man råkar en främling på gatan – nej, så som man ser på en vän, en vän man har drömt om i nätter och dagar och äntligen finner igen”. Det är en väldigt vacker bild av livet med Jesus. Trots att jag inte har sett honom med mina ögon, har jag det med hjärtat, som i en dröm. Min tro är byggd på hur jag “ser” honom i skapelsen såväl som upplever honom i mitt eget liv. På ett sätt är det ju helt sjukt att den närmaste relation jag har här på jorden är med någon jag ännu inte med egna ögon sett – men det är också otroligt vackert, reellt och starkt. Det är vad tro handlar om. Men en dag, ska vi alla få se, “öga mot öga” och “ansikte mot ansikte”.