Bliv kvar hos mig
Bliv kvar hos mig,
se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre,
snart är natten här.
Då allting annat
sviker och bedrar,
du, ende trogne tröstare,
bliv kvar.
Som drömmar flyr,
så ilar våra år.
All jordens glädje
likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot
sin förvandling snar.
Du är densamme,
bliv du hos mig kvar.
Ej blott en blick,
ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus
du fordom kom
och sorgsna bröders
tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott,
bliv hos mig kvar.
Du ensam kan
betvinga mörkrets hot
och giva styrka
att stå frestarn mot.
Var stund din närhet
jag av nöden har;
i köld, i sol
bliv, Herre, hos mig kvar.
Som späd jag lades
i din kärleks famn
och blev välsignad
i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat,
fast på villors stig
jag ofta svek dig.
O, bliv kvar hos mig.
Ej fruktar jag,
då du är när i nåd.
Då viker smärtan,
aldrig fattas råd,
av gravens fasa
ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd,
när dig jag har.
Ditt kors skall skina
för min blick, när sist
jag somnar in,
o Herre Jesus Krist.
Då viker natten,
morgon bräcker klar.
I liv, i död
bliv, Herre, hos mig kvar.
Henry Francis Lyte,
Carl Oscar Mannerström
Hur ofta tänker du på din begravning? Jag brukar göra det när jag sjunger Bliv kvar hos mig. Hur kan den då samtidigt vara en favoritpsalm?
Livet består av både med- och motgångar, skratt och gråt, köld och sol – men Gud förändras inte. Detta påminns jag om när jag sjunger du, ende trogne tröstare och du är densamme. Inget annat finns som har den stabiliteten. Allting annat sviker och bedrar och försvinner likt en fläkt förgår. Vi lever i en fallen och brusten värld som präglas av mycket lidande. Då är det en trygghet att veta att Gud går med mig. Från att jag var späd tills jag somnar in, ja hela livet är han med. Även de gånger jag vänder mig bort från Gud, så släpper han mig inte. Hade vi människor fått som vi förtjänar, när vi ger fingret åt Gud, hade det varit ute med oss. Men Gud väljer att bli människa, ta vårt straff och dö i vårt ställe. Eller med psalmens ord: Du mig ej lämnat, fast på villors stig jag ofta svek dig. Men, döden kunde inte hålla Jesus kvar utan han besegrade den. Därför behöver jag inte vara rädd ens för döden när jag har Jesus, och kan stämma in i psalmens näst sista vers: av gravens fasa ej ett spår är kvar och döden mist sin udd, när dig jag har. Därför vill jag att ditt kors ska skina för min blick, den dag jag själv ligger inför döden, för det finns inget annat än Jesus död och uppståndelse som kan bära mig igenom döden och in i det nya, eviga livet.
Jag behöver inte vara rädd ens för döden när jag har Jesus, och kan stämma in i psalmens näst sista vers.
Det är därför jag tänker på min begravning när jag sjunger Bliv kvar hos mig, för jag vill att den ska sjungas då. För på min begravning ska det sjungas om hur trofast Gud är, som aldrig sviker oss. Om vilken tröst som finns i Gud, som inte lämnar oss ensamma i lidandet. Om vilken mäktig Gud vi har, som har besegrat döden. Om vilken kärleksfull, nådefull och god Gud vi har, som låter oss få ett evigt liv – helt oförtjänt!