Min begravningssång

Hur ofta tänker du på din begravning? Jag brukar göra det när jag sjunger Bliv kvar hos mig. Hur kan den då samtidigt vara en favoritpsalm?

Livet består av både med- och motgångar, skratt och gråt, köld och sol – men Gud förändras inte. Detta påminns jag om när jag sjunger du, ende trogne tröstare och du är densamme. Inget annat finns som har den stabiliteten. Allting annat sviker och bedrar och försvinner likt en fläkt förgår. Vi lever i en fallen och brusten värld som präglas av mycket lidande. Då är det en trygghet att veta att Gud går med mig. Från att jag var späd tills jag somnar in, ja hela livet är han med. Även de gånger jag vänder mig bort från Gud, så släpper han mig inte. Hade vi människor fått som vi förtjänar, när vi ger fingret åt Gud, hade det varit ute med oss. Men Gud väljer att bli människa, ta vårt straff och dö i vårt ställe. Eller med psalmens ord: Du mig ej lämnat, fast på villors stig jag ofta svek dig. Men, döden kunde inte hålla Jesus kvar utan han besegrade den. Därför behöver jag inte vara rädd ens för döden när jag har Jesus, och kan stämma in i psalmens näst sista vers: av gravens fasa ej ett spår är kvar och döden mist sin udd, när dig jag har. Därför vill jag att ditt kors ska skina för min blick, den dag jag själv ligger inför döden, för det finns inget annat än Jesus död och uppståndelse som kan bära mig igenom döden och in i det nya, eviga livet.

Jag behöver inte vara rädd ens för döden när jag har Jesus, och kan stämma in i psalmens näst sista vers.

Det är därför jag tänker på min begravning när jag sjunger Bliv kvar hos mig, för jag vill att den ska sjungas då. För på min begravning ska det sjungas om hur trofast Gud är, som aldrig sviker oss. Om vilken tröst som finns i Gud, som inte lämnar oss ensamma i lidandet. Om vilken mäktig Gud vi har, som har besegrat döden. Om vilken kärleksfull, nådefull och god Gud vi har, som låter oss få ett evigt liv – helt oförtjänt!