En brinnande eld

Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte.

Jer 20:9

Jeremia var profet i Israel i en orolig tid när folket hade vänt Gud ryggen och tillbad andra gudar. Hans uppgift var att berätta om Guds straff och att varna för förstörelse och undergång om folket inte omvände sig. Det kan inte ha varit ett lätt uppdrag för honom. Han fick möta mycket motstånd. Falska profeter profeterade mot honom och folket ville inte höra på vad han hade att säga. Det är kanske inte så konstigt. Hur ofta är vi människor egentligen villiga att höra sanningen om oss själva om den inte är vacker?

I denna situation befinner sig Jeremia när han skriver versen ovan. Visst hade det varit enkelt för honom att bara sluta försöka få folket att omvända sig. Han hade kunnat ”go-with-the-flow” och hänge sig åt det till synes enkla och bekymmersfria livet som folket levde. Ett liv utan tanke på straff, undergång eller konsekvenser.

Men det gjorde inte Jeremia! Det hände något i hans inre när han tänkte de här tankarna. Någonting blev som instängt i hans inre, något som han verkligen ansträngde sig för att uthärda, men som han inte lyckades stå emot. Jag tror att Jeremias kärlek till Gud, Guds ord och befallningar och kärleken till sanningen gjorde att han inte kunde uthärda. Han kunde inte vända Gud ryggen. (Läs gärna vad Jeremia säger om Gud några verser längre fram i Jer 20:11!)

Vad kan vi lära oss av detta? Ibland känner jag mig ungefär som Jeremia. Inte för att jag är profet i ett oroligt land och motarbetad av alla, utan mer som att jag känner ett motstånd. Ett motstånd i samtal och möten med människor för att jag är kristen. Känner du igen det? Ibland vill jag bara lägga ner allt det där med Gud och kristendom. Vad spelar det för roll? Allt blir så mycket enklare om jag inte är kristen! Men då blir det i mitt inre som en brinnande eld…! Om jag tänker tanken hela vägen ut – ett liv utan Gud? Det vill jag inte vara med om. Det kan jag inte uthärda. Jag vet att Guds ord är sanningen. Och även om det ytligt sett skulle bli ett lättare liv att leva om jag inte var kristen, så skulle jag inte vilja leva utan sanningen. Detta tror jag att vi kan lära oss av Jeremia. Hans kärlek till Gud, Guds ord och sanning blev större för honom än de lidandena och problemen han fick utstå. Detta får också vara vår bön och strävan. Att Gud ska bli stå stor och viktig för oss att vi inte ens kan uthärda tanken på ett liv utan honom!