Genom Jesus död på korset har vi blivit rena och rättfärdiga. Men samtidigt finns synden i våra liv. Vad gör det med synen på mig själv? 

Du kan säkert vara artig och kramgo när du hälsar på mormor, vresig och tvär när du pratar med mamma och rolig och hemlighetsfull när du är med din bästis. Vi alla visar olika sidor av vår personlighet när vi är med olika människor. Och det är som det ska. Tänk vad konstigt om du skulle fräsa åt mormor, dela hemlisar med mamma och vara artig mot din bästis. Men vem är du egentligen bakom alla de här olika personligheterna?

Som två personligheter

Här får vi enorm hjälp av Bibeln. Den berättar att alla människor är skapade till Guds avbilder och därför helt fantastiska. Men den säger också att alla människor har fallit bort från Gud och därför också är fördärvade, förvridna och felfungerande. Varje människa har både gott och ont i sig. Och när vi blir kristna, så händer det något som gör att skillnaderna blir ännu tydligare. För dels blir vi genom dopet och tron förenade med Jesus, så att hans personlighet blir vår. Bibeln kallar det för att en ny människa föds i oss. Men samtidigt märker vi hur djupt synden sitter i vår gamla personlighet, den som Bibeln kallar för den gamla människan. Våra två djupast liggande personligheter trivs inte ihop: de hatar varandra och slåss mot varandra. Den striden pågår så länge vi lever, men det hela kommer att sluta med att en av personligheterna dör. Det utkämpas ett krig på liv och död i oss. Vi är både syndare och rättfärdiga och därför är det inte konstigt att du kan känna dig splittrad som kristen ibland! 

Vill du vara närmare Jesus? Dras du samtidigt till sånt som drar dig från honom? Vill du vara en god människa? Fräser du samtidigt åt mamma när hon ber dig ta hand om disken? Känner du dig falsk som surfar på sidor som du inte borde vara inne på? Kanske tänker du: Jag bara misslyckas hela tiden, att vara kristen är kanske inget för mig? Då skall du veta tre saker.

Vi är både syndare och rättfärdiga och därför är det inte konstigt att du kan känna dig splittrad som kristen ibland!

För det första: Det är djävulen, inte Gud, som ligger bakom tankarna att du inte duger som kristen. Han gör allt för att du ska tro att tron inte är något för dig. Jesus däremot säger: Kom till mig… Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte kasta ut… Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare (Matt 11:28, Joh 6:37, Mark 2:17). Det är dig Jesus älskar. Det var dig Jesus dog för. Det är dig Jesus vill tillbringa evigheten med. Därför kopplas du ihop med Jesus så tight i dopet och tron, att hans godhet, hans rättfärdighet, hans personlighet blir din. Din nya människa är en person som funkar precis som det var tänkt. 

För det andra: ALLA som på allvar försöker vara kristna har problem med synden. Du är skapad till Guds avbild, men fallen i synd och funkar inte som det var tänkt. Du får onda, orena och själviska tankar. Du säger elaka saker, du ljuger och sviker. Och du gör sånt som du skäms över. Det är detta som Jesus vill rädda dig från. Därför kopplas du ihop med Jesus så tight i dopet och tron, att din synd, din ondska, din gamla människa blir hans. Han är på korset dömd för dina synder. Han tar straffet, för han älskar dig. Din personlighet i Jesus är det enda som kommer att överleva i evigheten.

För det tredje: ”Jag hatar inte synden. Jag älskar synden. Men jag hatar att jag älskar synden.” Det var Rosenius, som för 200 år sedan ledde Sveriges största kristna rörelse, som beskrev sig själv så. Du är i gott sällskap! Att vara kristen är att vara syndare och rättfärdig samtidigt. Det är att vara splittrad – men bara tills Jesus kommer tillbaka och gör oss hela för evigt. Då kommer du till slut att funka som det var tänkt: ren och rättfärdig och alltigenom god.