För 5 år sedan vände Jesus upp och ner på mitt liv. Min relation med Gud definierades då av mina egna ansträngningar.
Hade jag orkat be och läsa Bibeln, då var min gudsrelation bra. Hade jag inte allt på plats, då trodde jag att Gud var långt borta och missnöjd med mig. Jag kom till en punkt där jag överväldigades av min egen otillräcklighet, jag erkände desperat för mig själv och för Gud att jag behövde hans hjälp.
Saker jag tidigare upplevt som krav flödade nu naturligt ut ifrån mig, jag kunde inte längre hålla det inne.
Gud visade mig att han ville vara den som bar mig och vår relation, att han redan på korset hade betalat priset för att komma nära mig. Efter att under ett halvår ha blivit marinerad i hans kärlek slogs jag av den frihet och glädje som nu var min. Människor jag inte kände började till och med stanna mig på stan och fråga mig varför jag var så glad. Saker jag tidigare upplevt som krav flödade nu naturligt ut ifrån mig, jag kunde inte längre hålla det inne. Jag visste nu att hans kärlek till mig inte berodde på min prestation utan på hans självuppoffrande kärlek.
