Att Gud älskar och räddar mig oavsett vad jag tänker, känner och gör, det vet jag. Jesus har ju dött för mig. Men kan Gud bli besviken och arg på mig? Eller är allt alltid frid och fröjd, för korsets skull? I Gamla Testamentet kan man ofta läsa om att Gud blev arg, och straffade. Kan han fortfarande bli arg på oss och straffa oss, nu när Jesus har dött för oss och tagit straffet på sig? Jesus dog väl även för alla människor i det gamla förbundet, och tog deras straff på sig? Så om Gud kunde bli arg och straffa dem, så kan han väl bli arg och straffa oss? Eller?
/Undrande tjejgäng
Hej och stort tack för er fråga!
Eller ja, det var rätt många frågor där, och jag ska försöka svara på dem allihop. Men det blir därför ett ganska långt svar.
Den korta sammanfattningen blir så här: Man kan säga att det finns två sidor av hur Gud ser på oss som är kristna. Gud är och blir arg, nöjd och missnöjd, därför att han är levande, kärleksfull och helig. Men genom tron på Jesus lever vi inte under Guds vrede längre, utan under Guds nåd. Därför behöver vi inte vara rädda för straff, för det har Jesus tagit. Gud ser med nöjda och glada fadersögon på den som tror på Jesus.
Men det mer utförliga svaret kommer här:
Grunden
Först och främst: Härligt att ni fått upptäcka att Guds kärlek och Jesus räddning och nåd alltid gäller, oavsett vad vi tänker, känner och gör. Det enda som behövs där är en utsträckt hand och ett rop efter hjälp, det vi kallar tro.
Detta är ju grunden i evangeliet. Men kan då Gud trots detta vara besviken och arg på mig? En mycket bra fråga, som jag vill ge ett svar med två olika sidor av.
Det första sidan av svaret är ett ja. Gud är alltid missnöjd, besviken och arg över all synd och ondska som vi ställer till med. Han är en levande Gud och han gillar inte ondska.
Arg men full av kärlek
Jag skulle vilja likna situationen med hur en god förälder ser på sina barn. Mina barn kan bete sig riktigt illa och jag kan bli både besviken och arg på dem. Jag kan vara nöjd och missnöjd. Annars hade jag varit en frånvarande och likgiltig förälder. (Sådan är inte Gud!) Med tanke på att vi mer eller mindre alltid syndar kan man därför på ett sätt säga att Gud alltid har en viss vrede gentemot oss. Men frågan är vilket uttryck en förälders vrede och besvikelse tar sig. Om jag älskar mina barn har jag ju fokus på att hjälpa dem och lära dem att göra annorlunda. Ofta brusar vi människor upp i ogenomtänkta och kärlekslösa vredesutbrott. Sådan är inte Gud – han är helig och ren i sin vrede. Jag tror att vi ofta ser vrede som något väldigt negativt, för att vi förknippar det med oren vrede. Att Gud är vred är alltså ett uttryck för hans kärlek och engagemang.
Att mina barn gör dumheter påverkar ju inte deras position och min kärlek och glädje över dem.
Att mina barn gör dumheter påverkar ju inte deras position och min kärlek och glädje över dem. De är fortfarande mina älskade barn. Likadant är det med den kristna inför Gud. Här måste vi lära oss att skilja på det vi gör och det vi är. Det vi gör påverkar inte vilka vi är.
Syndens konsekvenser
Samtidigt kan såklart det felaktiga som mina barn ställer till med ibland få konsekvenser – både naturliga (om de tar allt godis i köksskåpet på fredagen blir det inget kvar till lördagsgodis) och pålagda (jag bestämmer att vi tar en paus från tv-spelet om det mest leder till bråk), men i så fall alltid med fokus på det bästa för mina barn (om jag nu hade varit en fullkomlig förälder). På samma sätt får det onda vi gör alltid konsekvenser, framför allt naturliga (en egoistisk attityd kan till exempel leda till att man hamnar utanför, och att fuska på matteprovet till att man hamnar i trubbel hos rektorn och dessutom lär sig mindre), men ibland också pålagda. Gud är levande och verksam och kan genom det som sker, och genom att låta saker ske, försöka lära oss något. Även om det inte blir så bekvämt och gött för oss. Jag skulle inte kalla detta straff, men det kan man ju definiera på olika sätt. Man kanske kan kalla det ”ett pedagogiskt straff”. Det är detta som Gud ofta gör i Gamla Testamentet – för att lära Gudsfolket att gå rätt väg, men också för att visa sin helighet och hur allvarlig synden faktiskt är. Det kan han ibland vilja visa även idag.
Besvikelse är ett dumt ord
En viktig sak att säga när vi talar om ordet besvikelse är att Gud inte blir besviken som i betydelsen förvånad, som att han hade hoppats på mer och bättre från oss. Gud blir aldrig förvånad över våra misstag. Han vet precis hur vi kommer ställa till det men älskar oss lika mycket ändå. Därför tycker jag ordet besvikelse leder tankarna fel. Gud sitter inte och suckar och skakar på huvudet när han tänker på sina barn.
Jesus tog straffet
Men det viktiga är ju, som ni också är inne på, att Jesus har tagit straffet, Guds heliga vredesutbrott, istället för oss. Så att vi ska slippa ta konsekvenserna av vår synd när Gud till slut ska döma världen och alla dem som aldrig omvänt sig. Det är ju detta som straffen (och offren) i Gamla Testamentet talar om.
Guds vrede är riktad mot ett annat håll än mot dig. Mot Golgata år 33 e.Kr.
Därför behöver vi inte vara oroliga och tänka att Gud direkt behöver löna våra synder med straff. Det är en ganska vanlig, men felaktig, uppfattning utanför kyrkan: att så fort vi syndar så kommer det snart ett straff från Gud. Så är det inte: Vi får leva i hans förlåtelse och nåd, därför att Jesus har tagit vårt straff.
Under nåden – inte under vreden
Man brukar därför säga att vi inte längre lever under Guds vrede utan under Guds nåd. Och då har vi kommit in på den andra sidan av svaret. Vi befinner oss liksom inte under Guds vrede längre. Den vilar inte över oss, den är inte längre Guds inställning till oss, utan korset blir som ett paraply som skyddar oss från den. Istället får vi leva under hans nåd och välbehag (som man sa förr). Vi har fått bli hans älskade barn genom tron på Jesus. Guds vrede är alltså riktad mot ett annat håll än mot dig. Mot Golgata år 33 e.Kr. Därför är Gud på ett sätt helt nöjd med dig alltid. Detta är Guds huvudsakliga attityd gentemot dig, på grund av Jesus!
Vilken Gudsbild har vi?
Till slut vill jag också säga något kort om hur detta kan påverka vår Gudsbild, alltså hur vi tänker att Gud är och vad vi känner att Gud tänker om oss. En del av oss går runt och tänker att Gud mest är besviken och arg på oss – men det är alltså inte sant. På grund av Jesus är han verkligen nöjd och glad över dig. Det spelar ingen roll hur du lyckas leva ditt liv.
Men en del av oss kanske istället behöver höra att Gud verkligen inte gillar vissa saker i våra liv: vår attityd mot våra lärare, våra lögner etc. Sådant gör faktiskt Gud arg. Det spelar alltså roll hur vi lever våra liv.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det finns två sidor av hur Gud ser på oss som är kristna. Gud är och blir arg, nöjd och missnöjd, därför att han är levande, kärleksfull och helig. Men genom tron på Jesus lever vi inte under Guds vrede längre, utan under Guds nåd. Därför behöver vi inte vara rädda för straff, för det har Jesus tagit. Gud ser med nöjda och glada fadersögon på den som tror på Jesus.
