På vilket sätt kan traditionen vara en hjälp för min tro? Hur kan jag tänka när det vi gör i kyrkan bara känns konstigt? Läs om fem unga vuxnas tankar om kyrkans tradition.
Kristna har i alla tider formulerat och på olika sätt levt ut tron. Kyrkan har både gått på rätt väg och hamnat totalt fel. Ann Hermansson, Eric Ericsson, John Sacrédeus, Oskar Wikdahl och Sofia Jeppsson är därför övertygade om att det i kyrkans tradition finns viktiga insikter att ta vara på.
– Det är en trygghet att allt från hur vi ber eller förstår vår tro till vad vi gör när vi firar gudstjänst eller högtider daterar så långt tillbaka. Tiden sållar bort det som inte håller. Det som lever kvar genom traditionen är en genomarbetad kärna, säger Ann.
– Ja, varje ny kristen generation behöver inte börja från noll utan kan låta sig bäras av något som redan finns, menar Sofia.
– Ett exempel är alla böner som bevarats genom traditionen. Ibland tänker vi att skrivna böner inte är riktiga böner, men det är fel. Bönerna är ofta väldigt genomtänkta och genom att använda dem ser vi till att vi inte alltid ber om samma saker, vilket är en risk om vi ber fritt, fyller Eric i.
Bredd inom traditionen
För Sofia, som inte kommer från en kristen bakgrund, har traditionen varit viktig för att hitta sin identitet sedan hon blivit kristen. Som ny i tron frågade hon sig om hon verkligen kunde vara kristen när hon inte kände sig hemma i sitt kristna sammanhang. Då var det nyttigt att förstå att kyrkan är större än det enskilda sammanhanget hon var en del av. Bredden i traditionen har varit viktig även för John:
– I Guds stora familj betonas lite olika saker. Från lutherska sammanhang kan jag till exempel ta vara på att man håller Bibeln högt, frikyrkorörelsen bidrar med en frimodig tro på Anden och ortodoxa eller katolska sammanhang inspirerar mig i hur de älskar och identifierar sig med kyrkan.
Om det som vi kristna gör inte går att motivera utifrån Bibeln kan det bli en distraktion eller ett hinder snarare än en hjälp för tron
Traditioner som hindrar
Är det alltid viktigt att bevara traditionen? Alla är överens om att traditionen aldrig har ett värde i sig själv utan får endast mening när den har sin utgångspunkt i Guds vilja:
– Om det som vi kristna gör inte går att motivera utifrån Bibeln kan det bli en distraktion eller ett hinder snarare än en hjälp för tron, resonerar Oskar.
Traditionen blir också problematisk om den blir en barriär i mötet med Gud. Ann har upplevt detta på ett påtagligt sätt:
– Som glutenintolerant har jag någon gång fått stå över nattvarden om prästen inte vill använda glutenfria oblater. Jag respekterar hållningen eftersom man kan tolka Bibeln på det sättet, men för mig är poängen med nattvarden viktigare än vilket sorts mjöl som oblaten innehåller. Idag är dock min erfarenhet att de flesta kyrkor erbjuder glutenfria oblater.
Om kristna har gjort något i hundra eller till och med tusen år så är det vettigt att också jag gör det.
Håll ut!
Även om traditionen inte utgör ett direkt hinder kan den många gånger kännas onödig, konstig eller svår att förstå. Ett sätt att ändra på det är förstås att försöka ta reda på bakgrunden till traditionen, men också att hålla ut, menar Oskar:
– Mitt tips är att inte ge upp. Det ligger en inneboende styrka i traditionen även om man inte fattar det direkt. Om kristna har gjort något i hundra eller till och med tusen år så är det vettigt att också jag gör det.
Man kan också försöka se traditionen på ett nytt sätt:
– För att lära sig och utvecklas inom ett yrke krävs studier och praktik. När det gäller att bevaras och växa i den kristna tron räknar vi med att det ska lösa sig automatiskt. Precis som när man lär sig ett yrke har vi god nytta av andras kristnas erfarenheter, och de är traditionen full av, framhåller John.
Kroppen behöver dig!
Ett återkommande ämne under samtalet är kyrkans tradition att fira gudstjänst. Om man går till en ungdomsgrupp kan man fråga sig varför man ska ta dyrbar tid från helgen för att även gå på gudstjänst. Eric menar att vi behöver lyfta blicken:
– Om man tänker att det räcker att gå till ungdomsgruppen utgår man från frågan: ”Vad får jag?”. Församlingen handlar om något mycket djupare – vad vi är skapade till.
– Ja, församlingen liknas i Bibeln vid en kropp där alla delar behövs. Det finns så mycket att få och ge mellan åldersgrupperna! Dessutom kommer man på sikt tappa tron om man isolerar sig från gemenskapen, precis som till exempel en hand dör om den amputeras från kroppen, säger Oskar.
– I församlingen inser man också att det inte bara är människor som en själv som tror på Jesus, och det kan stärka tron, inflikar Ann.
Öppnade ögon
Samtalet rundas av och jag återgår till vardagen med nytt intresse för att utforska det som jag tidigare tänkt mest var relevant för historienördar. Vilken möjlighet att mitt eget trånga perspektiv kan få berikas av mer än tusen års erfarenhet från människor med samma längtan att leva nära Jesus!
