Vi människor är ganska bra på att klaga och särskilt bra är vi att klaga på oss själva, det är inte Guds mening, Gud vill plocka fram det fina han har lagt i oss, Han vill att du använder de gåvor som Han har gett just dig.

Ingen kan allt, men alla kan något. Det gäller bara att komma på vad. Ingen föds utan potential. Det är min största övertygelse.

Ibland blir jag riktigt uppåt av reklamavbrottennär jag ser på TV – händer det dig också någon gång?
Egentligen är jag ju fullt medveten om att reklamendumförklarar oss rejält. Målet med ett sådant där inslag är att jag ska bli helt övertygad om att just den här grejen är hundra gånger bättre än alla andra företags stenåldersprodukter.
Och ändå slås jag då och då av insikten att reklamsnuttarna i många fall är mer sevärda än de riktiga programmen. En del av dem är mycket roligare än lottodragningarna i Keno, och inte sällan har de en avsevärt bättre story än CSI Miami. (Förresten, när det gäller det sistnämnda: jag fattar inte tjusningen med den serien överhuvudtaget. De hittar ett lik i östra hamnen, och den tredje personen de intervjuar är mördaren. Nä, när CSI Miami börjar går jag och sätter på kaffet …)
”Advertising is legalized lying” – ”Reklam är lagligt ljugande”. Ja, så lyder ett välkänt citat om reklam. Reklamen har till syfte att göra allt en aning bättre än vad det egentligen är. Men när jag gick en kurs i marknadsföring fick jag lära mig att i reklamen finns det också alltid något som återspeglar det man vill sälja, något man vill förknippas med. Oftast finns det en slogan som sammanfattar det hela.

Det finns något som är typiskt för var och en av oss, och då menar jag på ett bra sätt

117
”Smuts är bra” är en slogan för ett tvättmedel. Den brukar jag ha med i mina föreläsningar, för det är en perfekt slogan för handikappade som ofta blir överbeskyddade.
”Gevalia – när du får oväntat besök” tycker jag också är bra. Frågan är bara vad jag i så fall ska bjuda på när jag får väntat besök. Förhoppningsvis får man oftare väntat än oväntat besök. Vad ska man då dricka? Löfbergs lila kanske – ”med det lila extra”. Men vem vill ha något ”lila” i kaffet?
Och en helt annan strategi: minns du Karlssons klisters gamla slogan ”Alla använder Karlssons klister utom jag, för jag är en åsna”? Och så en ful liten tecknad åsna?
Det var kanske inte det mest självklara resonemanget, men det sticker åtminstone ut.
Att sticka ut är viktigt i reklamens värld. Varje marknadsförare vill säga att den här produkten, det ska ni veta, den är något unikt.
I livet behöver det inte heller vara en nackdel att vara lite annorlunda, om man bara vet hur man ska handskas med det.

Jag skulle vilja påstå att de flesta människor har en slogan för sitt liv, alla, funktionshindrade som icke funktionshindrade, det spelar ingen roll. En del är väldigt medvetna om sin slogan, andra har aldrig ens formulerat sin men lever efter den ändå.
Det tråkiga är att många verkar ha någon väldigt nedvärderande slogan av typen ”Because I’m not worth it”, ”Det finns bara ett ställe att stoppa mig – i tunnan” eller ”Jag är inte bara tandläkare – jag har en usel fritid också”.

118
Jag har funderat en del på vilken slogan jag själv skulle kunna inspireras av dag efter dag. Är det kanske något i stil med McDonald’s ”I’m loving it!” eller IKEA:s ”Ingenting är omöjligt”?

Nej, det är klart att man inte kan reducera en människas liv till en fyndig ordlek. Och ja, den här liknelsen haltar betänkligt, jag vet det. Men jag boxar mig igenom ytan och menar ändå att vi alla har någon slags inriktning för våra liv. Det finns något som är typiskt för var och en av oss, och då menar jag på ett bra sätt. Alla har vi någon bra förmåga som vi kan satsa på, utveckla, förfina.

Alla har en talang – det är en ståndpunkt jag är beredd att strida mycket för! Alla har vi nog någon gång sagt ”Typiskt mig att …” och sedan fortsatt med någon jättelång negativ harang. Tänk om vi skulle byta ut den mot ”Typiskt mig att må så bra”, eller ”Typiskt mig att klara det här”, inte kaxigt men på ett skönt, avslappnande, förväntansfullt sätt? I  visshet om att vi målar världen i ytterligare en nyans?

 

Artikeln är ett utdrag ur Jonas bok ”Ett CP-bra liv”